Victor Hugos helsning till Napolcons stoft. Öfversättning. Inunder hvälfningen af egna segerbågar, ej föregången mer af strider, blod och hat, till hjertat af din stat Du fredligt återtågar i kejserlig ornat. In genom samma port, dit Segrens Gud dig följde, Du skrider långsamt fram uppå din helga char) af samma ära krönt, som Carl den Store höljde, och stor som Cesar var. Uppå din spira än, den ingen mäktat tvinga, står stolt och berrskande din segervana örn; Och ännu dina bin i solens sken sig svinga på manteln hörn från hörn. Paris i hundra torn skall sina fyrar tända, och alla ädlas röst med vördnad höja sig; Och klockor, trummor, skott högtidiigt skola sända sin helsning emot Dig. Som elt tacksamt barn vid morgonsolens strimma som i templets chor, Gudomlighetens tolk,