Aftonbladet – 8 januari 1841, sida 2

REVY AF TIDNINGARNE. Det är en vrenvgen egen företeelse att höra ultrafaktionens salarierage organ, Svenska Biet, klaga deröfver, att Aftonbladet och Dagligt Allehanda icke vilja ingå i diskussion med detsamma. Man skulle eljest hafva trott, att en Redaktion af sådan halt borde tacka sin Gud, att den hittills fått med få undantag utan motsägelse debitera sina osanningar och sofismer; hvad vinst den skördat de gånger, när man funnit mödan värdt att hålla fram den till räkenskap, visade sig nogsamt af den förödmjukande dementi det erhöll för sin bekanta attack mot riksdagsmannen Hans Jansson, som slutades så, att Redaktionen af Biet, oaktadt sin vid flera andra tillfällen ådagalagda oblyghet, ändå knappt kunde undgå att förråda en svag rodnad af skam öfver sitt föraktliga handlingssätt. Biet kan imedlertid trösta sig: hvad som är gömdt är icke glömdt, och efter man ändtligen så vill, kan det icke skada, att låta allmänheten litet mera fullständigt få se, hvad slags tro och grundsatser, som i denna organ representera kamarillan i förening med den andeliga maktlystnaden och den stationära byråkratien. Mången skall tvifvelsutan anse detta för en öfverflödig möda; ty hvem känner icke redan på förhand hvad Biet går för, då det ifrån början till slut, i det ena numret som det andra, förnämligast innehåller ett upprepande af hvad Samlaren, Carlstadsblackan och andra de mest fanatiskt exalterade ultrablad eller de häftigaste och blindaste ultraisterne i Upsala, sådane som Hr Atterbom, förut predikat? ) Men det finnes ett karaktersdrag, som serskildt synes utmärka Biet framför alla dess äldre konsorter, nemligen: skrymteriet. Sjelfva tidningen Fäderneslandet för några år sedan, genom hvilken Åssessor Crusenstolpe kom i ett så besynnerligt förhållande till vederbörande, hvilket han sedermera belyst på elt lärorikt sätt för andra som låta förmå sig att gå samma väg; sjelfva den tidningen, ) Flere ceklatanta och verkligen roliga bevis skulle kunna anföras derpå, huru författarne Biet egentligen endast upprepa och till och med ordagrannt afskrifva, hvad de finna förestafvadt: i Hr Atterboms och några andra Upsala-koryfeers s. k. filosofiska, utfall emot tiden och dess riktning. Det torde nu vara nog att anföra ett sådant, som är tillräckligt talande. Uti Biet för den 2 Jan. säges, att om en representationsreform antages, vore dermed vägen öppnad för den krassa materialismens anhängare, att förqväfva allt anligt lif, alla ideala sträfvanden, all högre riktning än den fysiska njntningens. Jemför härmed Hr Atterboms yttrande i hans tjocka bok, satt aden konstitutionalitet, hvartill verlden nu sträfvar, är motsatsen af. allt upphöjdt och ädelt: aden krassaste materialism, oförenlig med allt cannat än handel, fabriker, potates, äta och adricka och tillfredsställandet af låga behof. Hvad synes om likheten?