Aftonbladet – 8 januari 1841, sida 2

uUllista det! — VI trodde 0sS kunna lorutsaga, attl: åtminstone Aftonbladet, Dagligt Allehanda och Svenska Biet för det förflutna riksdagsåret icke . komma att helt och hållet dela tidningarnes van-. liga öde. Tusentals exemplar hafva väl redan träffats af glömskan och förgängelsen, och andra tusenden väntas deraf innan kort; men ett eller. annat skall ändå gå till efterverlden. Vi kunna tryggt säga detta t. ex. om Aftonbladet, när vi besinnade, att det mesta af den dryga foliantens innehåll tillhör landets lagstiftare. Hvad sådane män yttrat eller förehaft under ett för Sverige så märkvärdigt år som 4840, skall ej undfalla andra tiders uppmärksamhet, hvar helst det än befinnes antecknadt; och det skall väcka den mer i detta blad än i riksdagsprotokollerna. I dem framträder allting ordnadt på scenen, sminkadt och utstofferadt; i Aftonbladet har man ej sällan tillfälle att kasta en blick bakom kulisserna och lyssna till repetitionen. Åskådaren förlorar ej der sjelfva machineriet alldeles ur sigte, och kan emellanåt betrakta frånsidan af illussionsanstalterna för hopen derute, som betalar spelet och fiolerna. I Förhållandet vore annat, om Aftonbladet endast blefve fyldt med Redaktionens enskilda åsigter, ty det saknade då den egenskap af en dagens historia eller memoire, som är en tidnings hufvudegenskap. Vi frukta ock att mängden af bladets medbröder och medsystrar icke kunna påräkna motsatsen, så länge de bero allenast på sitt eget värde, Det är likväl redan anmärkt att en af dem torde komma att göra ett undantag. Svenska Biet för 4840 skall troligen granskas än en gång, och sannolikt noggrannare och med mer intresse än när det utgafs. Ett blad, hvari man anser, att en del af vår tids excellenser och eminenser, om ock mest genom andra verktyg, nedlagt sina hemligaste tankar, och ställt till åskådande, på redaktionens räkning, hvad de aldrig skulle i det offentliga erkänna som sin egen tillhörighet: ett sådant blad måste alltid blifva vigtigt för forskaren. Det förvarar de mest inflytelserika och verksamma politiska aktörernas karakteristik, tecknad af dem sjelfva helt naift,i tron att man ej hos oss skulle ana sådana författare i ett tidningsblad. Det är busken, hvari våra strutsar oförskräckt stuckit in hufvudet, öfvertygade att ingen, utom krypen i löfverket, sedan skulle känna igen dem. Så öfvad är likväl äfven Svenska publiken nu mera, i urskiljandet af skrifsätt och tankegång, att knappast någon, som emellanåt talar och skrifver offentligt, kan bibehålla anonymiteten vid andra tillfällen; och bland samlingarne af 4840 års Bi torde ej finnas så få, hvilka blifvit af sina egare försedde med författarnes utskrifna namn under hvarenda artikel, som vid utgifningen var ano-l nym. Den tid kommer derföre nog — memoirernes tid — då de mest karakteristiska dragen . blifva omtryckta med utsatta namn. Detta är ock ett slags odödlighet — a damnation to everlasting famenr — som författarne beredt sig i Biet, utan att tänka derpå. Men det är också då en författare minst tänker på efterverlden, som han säkrast hittar vägen dit; ingifvelsen banar den och ej beräkningen. Det gifves imedlertid en lång följd af artiklar i Svenska Biet för 4840, som beslöjats mindre till sin härkomst än de öfrige, och med flit uppböjts inom vissa kretsar för deras ceminens) i stil, grundlighet, o. s. v. Man har från ett visst håll formligen påkallat uppmärksamhet för dem och på det stora ljus öfver dagens frågor, som skulle utstråla från författarens ståndpunkt. Innan vi slogo vårt segelgarn om Biluntan, företogo vi OSS derföre att genomgå denna upp av ÅA nytt, för att se i hvad mån omdömet kr :uc paa grundadt. Hvad vi genast kunde upptäcka, var att den! berömda ståndpunkten låg på den såkallade historiska skolans område. Det gifves en egen åsigt af forntidens händelser, som är gemensam l för denna skolas anhängare och straxt gör dem igenkönnliga. Vi andra fordra af historien en opartisk berättelse om det framfarna; för dem är hon ett upplag af premisser, brukbara såsom skäl när någon sats skall försvaras, hvartill det egentliga förnuftet vägrar sitt biträde. I en sådan förlägenhet är det godt att kunna ur häfderna klippa ut ett stycke, som passar för tillfället, utan att behöfva låtsa om hvad som står förut eller efteråt; och ännu bättre, om man kan klippa ut två, tre eller kanske ett halft dussin, och lappa dem tillsammans till en hel demonstratif rustning. Smyckas den sedan med omsorg, för att blifva presentabel på opinionernas tornerplats, så kan man i ett sådant harnesk träda upp med all anständighet, till kamp för hvilka satser man helst hyllar. Med förutsättning att benämningen eminent inskränker: sig till talangen att klippa sönder historien och: lappa ihop den igen på detta vis, böra vi, utan afseende på författarens möjliga titlar i öfrigt,:! erkänna att han är en historisk klippare af första rangen, och att Biet meddelat ett utmärkt prof på hans lappningskonst, i de sex insända afhandlingar, som mot slutet af förra året stodo att läsa der, under titel: Representationsfrågan,! belyst af riksdagshistorien. Dessa artiklar utkommo under Ständernas egna debatter öfver KonstitutionsUtskottets nya representationsförslag, och bland det intressan