Aftonbladet – 8 januari 1841, sida 1

) sjellva saken betratlade, all Ulskollel nu. saäsom förr, ) vid pröfning af likartade ämnen, satt sig i beröring YI med amän af yrket; hade för tillfället intet annat Hatt tillägga, än att artilleriet varit det vapen, som I blifvit företrädesvis mest gynnadt, troligen emedan ;I detsamma mest tagit vetenskapen i anspråk. Klail gan hade äfven försports deröfver, att andra vapen I för detsamma fått stå tillbaka. Detta yttrande borde I likväl icke så förstås, som Tal. ville förhålla artilleIriet hvad detsamma med rätta kunde tillkomma. J Hr Halling: Om Utskottets omdöme vore riktigt, att detta behof vore ett bland dem, som, utan någon serdeles svårighet eller ökad kostnad kunna skyndsamt tyllas, när anrpelägenheten sädant påkallar, och bvilket omdöme Talaren delade, trodde han, att Utskottet bordt afstyrka hela anslaget; var dessutom förekommen af Hr Wern, och trodde det ej vara nyttigt, att förse sig med sådana persedlar, som förlora genom att de blifva liggande obrukade. Härutli instämde Hr Hammar. Hr Kjellberg förenade sig med Err Wern och Halling. Då Talaren deltog i undersökningen af artilleriets förråder, voro 5 å 6 batterier försedde med douppletter af förrådspersedlar; förevarande anslag vore derföre ej behöfligt, heldst förråderne i Christianstad och Gölheborg befunno sig i samma goda skick. Hr Pettersson instämde. Hr Moberg. Utskottet hade ansett att artilleriet förtjente att så vida gynnas, att halfva den fordrade summan beviljades: den andra hälften hade afslagits dels på de af Hr Wern redan anförda skäl, att persedlarna taga skada, om de blifva lange liggande, dels derföre, att artilleri-vetenskapen gör ständiga framsteg och i följd deraf nya förändringar i detaljerna äfven föranledas. Il Hr Lan ;senberg ansäg sig icke kunna ingå i bedömande af behofvet utaf det äskade anslaget, utan öfverlemnade det till de sakkunnige. ) Hr Lagergren kunde icke med kännedom om Hr Pectris stora anspråk på att ega amirals-insigter, undra I på att han fästat vigt vid sitt förmenande att inom Ståndet skulle visat sig tvenne militär-aspiranter, nemligen Hr ffeltleday och Talaren, aspiranter efter något befäl till lands; detta vore likväl icke förhållandet. Talaren hade rättat sig efter deti den Kungliga propositionen uppgifna behofyet och ansett de af Utskottet anförde skäl icke af beskattenhet att föranleda nedprutning, men kunde likväl möjligen hafva misstagit sig, hvilket han efter de af Hr Kjellbr afgifna upplysningar ej ville bestrida. Hr Wedbery ansåg de redan befintlige persedlarne tiliräcklige, och hvad som kunde komma att behöfyvas, lätt att anskaffa för tillfället, hvarföre ham afslog det tillstyrkta anslaget. Hr Hailins ville endast tillägga, att Utskottet ej . för detta anslags utgörande bestämt någon tid. Er Itelleduy ansäg, just af det skäl att dylika ef fekter som nu äro i fråga, lätt kunna taga skada, det böra öfverlemnas åt Regeringen att för alla tio batterierna anskaffa sådana, som icke äro så lätt utsatta för försämring, och till hvilkas förfärdigande en : längre tid åtgick, och förnyade derföre sitt förra yrkande att hela summan skulie bifallas. Punkten återremitterades. 2:dra punkten, angående anslag till kompletterande af beklädnad och utredning för den klass bevä: ringsynglingar, som årligen exercera. Hr Hedleday befarade, att Utskottet cj rätt uppfattat Kongl. Maj:ts proposition i ämnet. Frågan vore ej om munderingspersedlar för beväringsmanskapet under exercistiden, utan om beklidnad och utredning för tvenne klasser af beväringsmanskapet. Då säledes Kongl. Maj:t med anslaget åsyftat att fåtvenne klasser af detta manskap så utrustade, att de när som heldst kunde vara marchefärdiga, kunde, cnär likväl ej ändå allt bör förblifva såsom det är, det begärda ansiaget ej vägras. Utskottet: hade föreslagit 60,000 Rär för inköp af klädesbyxor i stället för de af tiltduk för de norra Länens beväring. Men utom hvad Talaren förut anmärkt i afseende på den oriktiga uppfattningen af Kongl. Maj:ts pro-: position, ville han erinra, att under exercistiden några klädesbyxor icke behöfdes för beväringen hvarken i de norra eller andra Länen. Hr Langenb ry önskade att anslaget blefve beräknadt för fem år. Hr fflattmg bade med serdeles fägnad erfarit, att de persedlar, som ur krigsmaterialens: redan befintlige förråder blifvit uttagna för beväringsmanskapets behof, uppgått till 30,144 Rdr 46 sk. Det vore således. ej så farligt med de tra-or, som beväringen, en-ligt hvad som yttrades vid 1834—35 ärens Riksdag, ginge klädd uti. Denna punkt vore likväl af mycken vigt. Hr Helledays anmärkning att frågan ej vore om exerciskläder vore riktig. Det funnes mundering för en klass; men till beklädnad af en annan fattades klädesbyyor; hvarföre det vore skäligt, att Utskottet toge denna fråga i närmare öfvervågande. Det vore lika mycket i statens, som beväringsynglingarnes intresse, att de blefyc väl beklädda och de summor, som för sädant ändamål användas, voro ej bortkastade. Hr Chris törsson. Hvad som uppotfrades för beväringens beklädnad borde ske snart och vore af behofvet högeligen påkalladt. De klädespersedlar, som tillhandahållas manskapet, vore i ett mycket däligt skick och otillräckliga. Om Hr iallmg haft tillfälle att se beväringen i Blekinge så skulle han medge, att deras kläder voro både slftna och malätna, och för ögat vanställande och afskräckande, för att dermed bekläda kroppen. Hr Wern önskade att det äskade anslaget blefve beviljadt, men, tör att utbetalas till sjelfya manskapet på det de sjeifve skulle förse sig med kläder. så att skatterna sökte en återväg dit hvarifrår de kommit. Hr Wjt erinrade, huru vid sista Riksdag b tats, att det skulle stå beväringen öppet, a en viss summa sjelfve förse sig med linne 28 por och skor. Fråga hade då äfven var KR: taga samma beslut i afseende på ö os Str ringspersedlar, men man hade anse! it, atty omöjligt för beväringsynglingarna rige Aun skaffa sig de behöflige beklädna4 att det Hr Pilse önskade, att Utske att sjelfYe målte fästa sådant vilkor, s: as persedlarnit. vit uppgifvet och tradde Ir tatt MS