Aftonbladet – 4 januari 1841, sida 3

den var hans ostron, det han wille öppna med svärdet, under det den något längre och magrare kurfurstens af tankar fårade panna och kind röjde tydligen den inskrift, att han ville herrska genom djup klokhet. Men herrskarstämpeln hade naturen uppenbart intryckt på bådas panna. Med huldhet räckte Carl Gustaf den nykomne sin hand att kyssa, och presenterade honom för kurfursten såsom en af sitt rikes första fortifikationsoflicerare, en rekommendation som äfven framkallade ett artigt mottagande af den snillrike kurfursten. Glad lemnade Dahlberg det kungliga tältet, för att mottaga nya välkomsthelsningar af stridsbröderna och åter börja sin tjenst. Men betydligt förminskades hans glädje då han efterfrågade sin vän Wolfram och fick höra, att en trupp Svenskar, med hvilken denna följt, blifvit öfverfallen af en öfverlägsen hop Polackar och ända till sista man nedhuggen. cArma Gertrud,, sade Dahlberg för sig sjelf, churu skall du mottaga denna nyhet! Men lång tid att grubbla gafs ej; redan samma dag gafs ordres om ett allmänt uppbrott. Tidningar hade kommit, att Warschau öfvergått till Polackarne, att den Svenska besättningen mangrannt blifvit :nedhuggen af den förgrymmade fienden, och att en väldig här af femtioltusen man samlade sig under Warschaus murar. Långt ifrån att förskräcka Svenskarna och Brandenburgarna, lifvade dessa underrättelser deras vrede, och de svuro en blodig hämnd. mot en fiende, som ej kände någon folkrätt. (Forts. följer.) mm ——— LL — På ett afstånd af omkring 4 timmars väg från Marseille är en nästan otillgänglig bergstopp, på hvilken ett ofantligt kors står, och hvarest en eremit sedan någon tid uppehållit sig, hvilken lemnade denna tillflyktsort blott, för att i närmaste bondgård tigga litet mat. Emedan hans besynnerlighet väckte böndernes både nyfikenhet och fruktan, föresatte sig några gendarmer i Aubagne att göra hans bekantskap. Då de anländt till kippans fot, vinkade de honom att komma ned, men han lagade sig i ordning att uthärda en belägring, samlade stenar och kastade dem på gendarmerne. Olyckligtvis träffades en af dem öfvanför ögat; den förbittrade soldaten afskjöt sitt med hagel laddade gevär och träffade den stackars eremiten i hufvudet. Då soldaterne kommo upp till honom, var han ännu icke död, men dog straxt derefter, under utropet: Jag hör till Toulon; min arma hustru, mina stackars barn! Hans kropp var betäckt med ärr-och sår, hvilka tycktes vara gjorda med något hvasst verktyg; hvem han eljest var, är ännu en hemlighet. — En hederlig fru i Berlin, Therese Borsche, har låtit utgå en uppmaning till alla tyska fruntimmer att bilda en förening till himmande af lyxen i kläder. Företaget är onekligen vackert, men om det ock lyckades henne, att för en gång bringa en tarflig klädsel på modet, hur länge kan man väl föreställa sig att detta mod skall bestå ? — Tvenne tvillingssystrar, vid namn Robinson, 49 år gamla, kastade sig, i förra månaden, i Themsen, från en af Londons bryggor. De voro båda från Manchester, hvarest deras fader varit manufakturist, hade båda blifvit förförda af gifta män, samt lockade till London, hvarefter de fört ett oordentligt lif några månader, men slutligen kommit öfverens att sluta sitt eländiga lif på nyss beskrifna sätt. — Beskaffenheten af förlidet års vinskörd i Frankrike är nästan öfverallt ypperlig, och det tros allmänt, att 1840 års skörd är lika god, som den år 1834, hvilken var utmärkt för mognad, myckenhet och god beskaffenhet. — Vid den i Amsterdam tillställda illuminationen på konungens hyllningsdag, den 28 November, var trängseln på gatorna så stor, att två manspersoner och tre fruntimmer ibjälklämdes. — Engelske arkitekten Barry, som gjort ritningen till det nya parlaments-huset i London och kommer att föra öfveruppsigten öfver byggnadsarbetet vid detsamma, erhåller af allmänna medel ett honorarium af 25,000 för detta sitt besvär. — En Engelsk tidning beräknar, att de i Storbritannien befintliga ängmachiner tillsammans förrätta lika mycket arbete, som 7,480,000 menniskor. — På förteckningen öfver förbjudna böcker, hvilka kongregationen i Rom nyligen ökat med 8 numror, har äfven blifvit uppfördt Nya T-stamentet, öfversatt på Piemontesiska. — Den Tyske baronen von Hallberg-Broich i Mänchen, hvars friarebref vi för ungefär en vecka sedan införde, har från damer i Tyskland ensamt fått emottaga omkring 41000 bref till svar, hvilka kostat honom en vacker summa i postporto Det är ännu ej bekant, huruvida barunen gjort sitt val. Konstoch Teaternotiser. —I Tyskland gåfvos under förliden månad en mängd pjeser, hvaraf dock ingen var serdeles utmärkt. I Wien gafs Ernst und Humor,, af Bauernfeld; i Mänchen Die Verleumdung, af Herrmann: Die gestrengen Herren oder Tempora mutantur af Blum, och He:ene oder die Körbe,, af Berger. I Dresden gåfvos: Schwarmerei nach die Mode,, af C. Blum; Der verwänschte Brief, af Schödler, och Der Chevalier de S:t Georges,, efter Fransyskan, af Theodor Hell. Hr von Holtey, som äfven härstädes är bekant, har uppträdt i ett nytt, af honom sjelf författadt stycke, Die Perlenschnur, i Wien, hvilket vunnit bifall. Der Weinreisende, bearbetadt efter Fransyskan af Ad. Glossbrenner, kunde knappt spelas till slut i Braunschweig. — I Riga gåfvos: Richard Savage; Das Märchen in Traump, af Ernst Raupach; Die Nachtwandlerin, af Bellini; Der Schatten des Liebhabers, från Fransyskan, af Herrmann; Oakel und Nichte,, af Charlotte Birch-Pfeiffer,) och Die Schwestern af Angely. — Utomlands är man mycket bekymrad för du LL. AA Y . RdA tu han canlada