Aftonbladet – 16 december 1840, sida 2

selstull än 235 procent. Han hade i denna sak många motståndare och respekterade deras öfvertygelse, men ville anmärka, att han för sin åsigt ålminstone ej varit ledd af något nyhetsbegär; i 30 år, som han med allvar begrundat ifrågavarande ämne, med hvilket han haft åtskillig befattning, hade han derom stadgat sitt omdöme — ej så, tillade han, som skulle han ej högt akta våra näringar, de äga tvertom ingen tillgifnare och varmare vän, än honom; han kunde väl hafva misstagit sig om sättet, det vore ursäktligt; men uppsåtet förmodade han att ingen kunde misstänka. Han hade så ofta hört åberopas kommittenterna; han, för sin del, kände likväl ej andra kommittenter, än samvetet och nitet att befordra det allmännas väl Utgången af Ståndets öfverläggningar i saken kunde han redan förutse, och ville nu anmärka, att han ansåg Ståndets pluralitet hafva begått ett politiskt misstag, då den icke i stället för förbud antagit ineller utförselstull, för den händelse, att Kongl. Maj:t skulle stå fast vid sin uti propositionen till Rikets Ständer yttrade mening, alt förbuden måtte upphäfvas. Han egde ett stöd i nämnde Kongl. proposition, hade hört mycket yttras deremot, men fann besynnerligt, alt af alla dem, som ansett förbudens upphäfvande så landsförderfligt, ingen enda trädt fram för att yrka åtal å Konungens rådgifvare, som, medelst tillstyrkan af propositionen, så skulle hafva svikit rikets sannskyldiga nytta — denna omständighet gjorde förlåtligt, att man vacklade i sitt förlroende till de proh ibitiva åsiglerna. Det politiska misstag han ansåg hafva blifvit begånget låg deruti, att man genom förbuden afsagt sig Rikets Ständers rätt att sig allena beskatta och öfverlåtit den åt Konungen, som, i händelse han verkställer ein en gång tillkännagifna tanoch tillåter införseln af en vara, å hvilken nderna yrkat fö bud, nödvändigt miste åsätta den en tull, ma sätt som han 4838 sjorde, då han tillät i 1 af, och bestämde tull å transpirerade i går skollet, genom imste lerefve Horn. Nyfil enhet. r spändes de respektive Stånden, då en skri n kemälde Uiskott och Iesamot an samt derpi ljudeligen upplästes chöll en ullåtels se för Utskottets respektive ledamöter, alt under Julen begagna permission, med vilkor, att de derom vände sig till sina respektive Stånd, och gjorde anmälan till Utskottet.