Aftonbladet – 30 november 1840, sida 2

Svårligen lärer man inom Svenska tidningspo lemiken förmå uppleta ett motstycke till efterträl förklaring, den fabrikssocieteternas biträde, Hr Johan Johansson, låtit införa i sista M af Freja, och till hvilken deputerades, genom så mång ga tidningar utspridda, manifest endast kan anses som en inledning, medelst hvilken Hr Johansson velat bereda sig tillfälle att få, såsom lidande och förtryckt, åter framträda på en bana, der han olyckligtvis icke funnit sina stora anspråk tillfredsställda. Herr Johansson anför: cPartiandan och enskilda intressen hade gått ända derhän i ensidighet och orättvisa, att Fabrikssocieteternas medlemmar icke allenast bestriddes rättigheten, att inför Konung, Ständer och Allmänhet yttrå sig uti de vigtiga, hela deras existens angående, frågor, som, genom den tillförordnade Tullkommit. töns åtgärd väckta, hade kommit under offentlig diskussion samt Representationens och Regeringens afgörande; utan man hade gått än längre, man hade förnekat dem rättigheten att, under det dessa frågor voro hos statsmakterna anhängiga, vända sig med sitt förtroende till någon person, som biträdde dem i deras angelägenheter och vid författande af de skrifter, som kunde för bevakandet af deras rätt vara nödiga; ja, man hade till och med gått så långt, att man velat stämpla det, om ej precist som ett brott i juridisk mening, dock som en i moralisk hänsigt tadelvärd och ärekränkande handling, att undertecknad djerfts mottaga detta förtroende och efter bästa