Aftonbladet – 30 november 1840, sida 1

a damål begagnas, och sedan dessa stora ändamål ; blifvit ombesörjde, ville Tal. öfverlemna det öfriga fåt länen. Sådant skulle mycket lifva omtankan på för landet nyttiga ändamål, och i allmänhet fördelaktigt inverka på folkets anda. Doktor Wallin tillhörde dem, som ej önskade förökning af Bankens fond. Denna million vare en alltför ringa garänti. Handelns och näringarnes upphbjelpande borde ske i låneväg. Tal. önskade eljest, att man ej skulle vara uppbragt på de fjerdingar, som ligga under Bankens hvalf; ty vid inträffande missvext torde de vara goda att hafva. Först ville Tal., vid användningen, afse allmänt nyttiga företag. Kyrkoherden Källström bekände, att Hr Ödmans skäl rubbat hans öfvertygelse, och ville derföre ej tala hvarken för eller emot. Statsverket ville dock Tal. ej att vinsten skulle tillfalla; utan önskade han, att (allmogens hjelp ej skulle vara tomma fraser. Användandet till allmänt gagneliga företag skulle vara allmogen nyttigt och ge tillfälle till förtjenst. Dervid borde således stora nationella företag vara mest att afse. Prosten Säve önskade, att Ståndet måtte bestämma, att vinsten användes till allmänt nyttiga företag, och fästade sig vid Hr Agardhs fördelning på länen. Huru mycket, fortfor Tal., skulle ej det behöfvas för jordbruket, heldst i de norra orterna, der brist på kommunikationer också är att öfverklaga. Till förbättrande af skolor, m. m., önskade Tal. att något af denna vinsten kunde begagnas, och att man specielt måtte yttra, att den må användas för provinserna. Derom förenade sig Professor Grafström. Prosten Lyth hade bifogat en reservation, oeh var ej för bibehållandet af en reserverad million. Förstärkandet af metalliska kassan vore onödigt, då den öfverstiger hvad man kunnat boppas. Till fastighetslånefondens förökande ansåg Tal. lämpligast, att använda denna million. Eljest ville Tal. vidblifva bibehbållandet för Bankens egna behof, om ej annat satt att använda vore lämpligt. Prosten Thuden fann Utskottet hafva gått en medelväg mellan att reservera allt, och lita allt utgå. Tal, tillstyrkte för sin del bifall. Hvad anginge användandet af det öfriga, ansåg Tal. det vara utom närvarande diskussion, då Utskottet ej yttrat sig derom, och ett annat Utskott framdeles kommer att handlägga detta ärerde. Prosten Östbery ville, att man skulle angifva denna vinst såsom varande att använda vid nödiga behof. Man hade fordom haft den bedröfliga och förödmjukande erfarenheten, att hafva stått i skuld hos utländningen; det skulle derföre nu vara ärofullt, om man kunde komma derhän, att få af utlänningen indrifva räntor. Professor Geijer hade med uppmärksamhet här hört sakrika anföranden emot betänkandet, och skulle ingått derpå, om han varit öfvertygad, att realisationen vore säker; men fruktade nu, att denna hade en fiende bakom sig i privatbankerna, sådane de nu tinnas. Tal. trodde, om dessa förstärka sig, statsbanken äfven behöfva det, för att med dem kunna täfla; och var Tal. för öfrigt öfvertygad, att dess förnämsta säkerhet berodde på landets välmåga och ordning, och biföll derföre betänkandet. Prosten Sandberg fann rådligast, att begagna närvarande bankens lyckliga belägenhet, för att använda något på landets behof. Ännu vore ställningen god, men så vidt Tal. förstod, vore denna uppkommen genom inrättandet af bruksrörelsens hypothekskassa och utländska lån. Men dessa skola en gång betalas, äfvensom det kunde vara att befara, att metalliskt mynt en gång kunde behöfvas. Hittills hade varit i Finland brukliga Svenska sedlar. Att skrinlägga mer eller mindre vore ej i fråga; men väl buru vinsten skulle användas. Statsverket behöfde ej, och Riksgäldskontorets tillgångar voro tillräckliga, och om bankovinsten skulle användas på Statsverket, fruktade Tal., att dess inkomster ej skulle ändamålsenligt användas. Derföre borde den först utgå till jordbrukare, och sedan till andra gagneliga ändamål. Tal. trodde, att räntan borde nedsättas på fastighetslån, hvarigenom flera jordegare kunde blifva skuldfria; hvilket de genom privatbankerna aldrig lära blifva. En million borde derföre föröka fastighetsfonden, och det öfriga utgå med en femtedel årligen till allmänt nyttiga föremål. Dr Thomander hade förenat sig med en föregående Talare; men ville nu blott anmärka, att han ogillade hvad en talare yttrat om inköp af utländska papper, helst om räntefoten i andra länder vore låg, när den här är hög. Biskop Bultsch åberopade sitt förr hafda yttrande. Ståndet afgjorde derefter genom votering, med 2Z röster emot 47, att ingen reservfond skall bildas, och beslöt derjemte, att en femtedel af den behållna bankovinsten skall från och med år 1844 årligen användas till befrämjande af inrikes kommunikationer, och allmänt nyttiga ändamål, efter af vederbörligt Utskott framdeles uppgjordt och af Ständerna pröfvadt förslag. — Hill — Föredragningen af Extra Statsregleringen fortsattes i Borgare-Ståndet uti Lördagens efter middagsplenum, då man afstutade Litt. C, som,