Aftonbladet – 30 november 1840, sida 1

RIESDAGEN. PRESTESTÅNDET. Plenum den 23 November. OM BANKOVINSTEN. Dagens plenum upptogs af BankoUtskottets betänkande Nr 1409, angående utgifvande från Banken af dess, sedan 4839 års bokslut, behållna vinst, och sättet för dess användande, Häröfver yttrade sig många Talare och var diskussionen ganska vidlyftig, och hufvudsakligen följande: Biskop Ayardh ansåg böra undersökas, om den behällna vinsten vore behöflig för Statsverket. Tal. fruktade för missväxt-år, och önskade då hafva något till att afhjelpa nöden. Eljest borde ett sådant öfverskott användas till utdelning bland aktieägarne, och således, då fråga är om en National-bank, på nationen. Men huru detta skulle ske, derom vore fråga. Genom fördelving på provinserna skulle många goda ändamål vinnas, rörelsen ökas och allmänna folk-andan uppmuntras; ty genom sådana medel kunde den undertryckta upphjelpas. Men det borde då ej vara i för små portioner. Lämpligare vore också, att använda kela Bankovinsten, än att en million afsättes, för att öka Bankens fond. Derpå upplyste Talmannen, att 960,000 Rdrs användande, till betäckande af Riksgälds-kontorets skuld, i detta sednare betänkandet afstyrkts. Detta biföll Ståndet. Derefter talade Prosten Hwvasser och förklarade, att han instämde i Hr Nordenankars reservation. Tal. trodde denna vinst böra användas till beredande af arbetsförtjenst för den behöfvande arbetande klassen. Det fordrades Statens mellankomst, för att motarbeta tiggeriet. I Talarens hembygd funnos många små ägare, som ej kunde lefva af sin lilla egendom, utan att derjemte hafva andra biförtjenster. Kunde denna vinst bereda dem någon förtjenst, ansåg Tal. den vara väl använd, Eljest tillstyrkte Tal., att denna vinst måtte nedsättas i Riksgälds-kontoret, och användas till allmänt nyttiga ändamål, och understöd för näringar. Prosten Hallbeck fann Bankens lyckliga ställning vara en vigtig och glad företeelse; men om Bankens metalliska fond ej nu vore i större förhållande till sedelstocken, än vid realisationen, så kunde Tal. ej ingå på Utsk:s förslag till alla delar. Och om huru vinsten nu skulle användas till nyttiga arbeten och pauperismens afhjelpande, ansåg Tal. böra blifva föremål för öfverläggning, sedan det afgjorts, huru mycket som borde användas. Till allmänt nyttiga företag borde detta dock begagnas. Kyrkoherde Kerovall ansåg det, att Utskottet afslår betalningen af Riksgälds-kontorets skuld och sedan föreslår användandet af en million till reservfond, vara blott en ordvändning Utskottet uppgaf också ej något skäl, hvarföre det skulle behöfva denna fond; och trodde Tal. den ej vara nyttig. På Rikets välfärd berodde Bankens. Derföre borde man tänka på, att upphjelpa näringarne, så att man ej behöfde anlita utlänningen. Banken hade för närvarande mer än den behöfde; och bevisades detta deraf, att den ej velat emottaga, hvad nyligen en person velat insätta. Den nu ifrågavarande vinsten borde ej splittras, utan användas till stora, allmänt nyttiga företag. . Prosten Åstrand ansåg ej reserv-fonden nödig, ty derigenom betryggades ej realisationens bestånd, och en utvidgad lånerörelse skulle verka menligt för det