NEAR LONDONSKA TRAKTATEN Häröfver innehåller Franska tidningen Com merce en artikel, märkvärdig derföre, att der liksom i ett sammandrag framställer de åsigte; öfver denna traktat, som kunna anses rådande bland Franska folkets majoritet. I detta hänseendt förtjenar den uppmärksamhet, och vi meddel: således här nedanföre det hufvudsakliga deraf: aTraktaten i London,4 heter det, är och ha aldrig upphört att vara en för Frankrike högs vigtig och hotande tilldragelse; beklagligtvis äl den ännu icke tillräckligt känd; pressen har ic ke granskat den med hela den uppmärksamhef och utförlighet, som den förtienar. Kammrarna skola om två dagar öppnas; tiden är derför mer än någonsin inne att företaga denna angelägna granskning. Denna traktat är icke blott en handling a materiellt anfall mot Frankrike och dess allierade; den är en formlig återgång till den gam la statsrätten, ett formligt återställande af de Heliga Alliansens grundsatser och anspråk; hor helgar främmande makters rätt att interveners vid tvister emellan Furstar och deras underså. tare. Både princip och handling återfinnas der i samma syftning som Wienska traktaten, hvilken den 20 Mars 4343 afslöts mot Frankrike och Napoleon. Europa bekläder sig här med rättigheten att belvinga Mehemed-Ali, med samma skäl som det anförde att öfverändakasta styrelsen af de hundrade dagarne. Abdul-Medschid spelar deri precist samma röl som Ludvig XVIII år 1815. Vi älska likväl att tro, det ingen Turkisk minister öfvertagit Talleyrands. För att bevisa sanningen i detta påstående,