Aftonbladet – 23 november 1840, sida 1

nicderskapet och Adein Itorkastat de nulvudprinciper, som derför legat till grund. Denna framställning bifölls, hvarefter Ståndet åtskiljdes. (Forts. följer i Supplem.) PRESTESTÅNDET. Plenum den 48 November. Diskussion öfver KonstitutionsUtskottets Betänkande, angående skrifvelse till Konungen, att han täcktes komplettera StatsRådet. Biskop tiolmström trodde sådana önskningar böra föreslås af EkonomiUtskottet. KonstitutionsUtskottets rätt sträckte sig endast till grundlagsfrågor, och skulle det här gjort en framställning, så hade den bort vara en önskan, att Konungen täcktes meddela Ständerna sina beslut i grundlagsförändringsfrågorna. Många instämde. Prosten Hallbeck fruktade, att en sådan tolkning af grundlagen, som den Utskottet gjort, skulle kunna föranleda till betänkliga följder. Flera svårigheter hade mött, att fylla de lemnade platserna. Utskottet hade dock ej önskat klandra de förevarande förhållanderna, utan deremot varit öfvertygadt; att en hvar delar bekymren, och bäst Konungen: sjelf. Talaren instämde med Hr Holmström deri, att en idan önskan bordt utgå från EkonomiUtskottet, och tillstyrkte afslag på betänkandet. Dr A-rel önskade väl StatsRådet fulltaligt, men fann ej brist på fulltalighet hindra Regeringsärendernås fortgång. Om i andra verk en person vore frånvarande, som ej vore ovanligt, så hindrade det ej ärendernas gång. När nu ett Stats dåd, som verkligen existerar, besluter, så kallade Tal. det fullt StatsRåd; ty om en eller annan hindrades att tillst desvara, borde det ej hindra Konungen att;besluta. I annat fall borde suppleanter utses, hvilket dock ej vore grundlagsenligt. Konungen hade då rätt att i vissa fall afgöra, utan fullständigt StatsRåd Den underdåniga skrifvelsen behöfdes då icke, och vore ej heller öfverensstämmande med det förtroende, som borde vara emellan Konung och Folk. Om skrifvelsen afginge, kunde hända, att Konungen ej ändock i hast finge fullt antal; och frågade Tal. om då borde ingås med en skarpare skrifvelse. Detta ville Tal. ej tillstyrka, utan afslog äfven ifrågavarande förslag. Prosten Gumelius fann det närvarande bekymsmersamt, och att det vore väl, om det vore afhulpet. Vore StatsRådet ej fulltaligt, ville Tal. ej förena sig om rättighet att afgöra. Det kunde då slutligen ske i en enda ledamots närvaro. I Ekonomi: Utskottet vore samma ämne under behandling. Tal, afstyrkte skrifvelsen. Prosten Hallström fann ej det grundlagsvidriga i KonstitutionsUtskottett ätgärd. Tal. drog sig till minnes, att vid förra Riksdagar Utskottet kommit med sådana önskningar. Här vore fråga om ett konstitutionelt förhållande, som Utskottet ej ansett sig kunna uraktlåta. Om undantag någon gång skulle gälla, borde de endast gölla tillfälligheter. Tal. gillade, att-en-sådanmeskritverse äfginge, i milda ordalag, och med grannlagenhet, författad. Deri instämde Prostarne Sidner, Galmnc, Lyth, Ahlqvist och Dr Björkman. Prosten Ådman hade ej mycket att tillägga. KonstitutionsUtskottet hade nu företagit den aldra mildaste utväg, eller en önskningsskrifvelse. Derpå besvarade Tal. åtskilliga bland förre Talarnes yttranden. Man hade förklarat det stridande mot grundlag, att komma med önskningsmål, och ansåg sådant böra hänföras till EkonomiUtskottet; men förr hade det ej satts i fråga, ifrån hvad Utskott sådant kommit. Tal. trodde. att en sådan önskan alltid skulle vara välkommen inför Konungen, deri man fästade hans uppmärksamhet på landets bästa. Det vore KonstitutionsUtskottets skyldighet, att vaka öfver konstitutionens helgd. Tal. visste ej, hvarmed man här kunde stöta emot grannlagenheten. Tal. anhöll, att beslutet måtte gillas. Prostarne P. G. Svedcelius och Lindmuark m. fl. instämde. Professor Grafström fann ej Utskottet haft skäl, att komma med ett sådant förslag; utan hade det nu inträdt på enskildas motionsrätt. Om med helt Statsråd skulle menas sådant, som vore fulltaligt, eller som bestode af så många, som för tillfället funnos, var Tal. ej fullt säker; men ansåg det kunna angcs för helt, i det sednare fallet, heldst då Konungen ej vållåt bristen. Detta vore nu förhållandet, och Tal. försäkrade, att ingen i Svea land var mer bekymrad, än Konungen sjelf. Tal. afslog skrifvelsen. Biskop Holmström upplyste. att, i afseende på fulltaligheten, borde enligt grundlag vara trenne, utom den föredragande, närvarande för afgörande af åtskilliga mål, och der fulltalighet fordrades, kunde derom vara skiljda meningar. Utskottet förehade nu ett förslag derom. Förra Riksdagen hade varit fråga blott om anmälanden, men ej någon skrifselse, som ej hade godkänts. Förhållandet vore bekymmersamt, och om Tal. hade trodt, att det genom skrifvelse kunde hjelpas, skulle han bifallit, men han fruktade, att det endast skulle hos Konungen väcka mycket bekymmer. Prosten Lundblad instämde med Hrr Ödman och Hallström. Det vore ingen, som tviflade på försök af Konungen, att få sitt Statsråd fulltaligt, och vore det ingalunda tillbörligt för Ständerna, att komma med påminnelser; men det vore också ingenting betänkligare, än att hafva lagar, och framför allt grundlagar, som ej efterlefvas. Dr Thumander fann betydelsen af hela Statsrädet likgiltig. Man hade nämnt, att det vore allmänt kändt, att Konungen gjort många försök att få sitt Statsråd fulltaligt; men detta allt vore lösa rykten ochtidningsunderrättelser, utan tillförlitlighet. Ingen af ministrarne hade uppträdt och sådant tillkännaglfvit. Då EkonomiUtskottet nu hehandlade, samma sak, var Tal. öfvertygad, att detta förskafs fat sig officiella uppgifter, och några andra fann Pal. här ej giltiga. Imedlertid var här ett fel ak Utskottet begånget derutinnan, att rubriken ej motsvarade innehållet. Då det vore säkert, att Utskottet, för att fortsätta sitt arbete på grundlagsförändringen, enligt sin uppgift, behöfver ett medielande, så hade detta också bordt vara i rubriken ntydt. För öfrigt, fortfor Tal., lärer ej vara obe-: tant, huru petitioner väckts, på StatsUtskottets tillstyrkan; och skulle det vara en besynnerlig form, om KonstitutionsUtskottet skulle upptaga enskild motioner, för att få sådana petitioner väckta. och