Aftonbladet – 23 november 1840, sida 1

har mycket af enkammar-systemet, helst Riksdagens! vigtigaste frågor ofta afgöras i Förstärkta Utskottet, samt Utskotten i allmänhet mycket inverka på besluten. . Frib. Boye anmärkte, att Frih. Sprengtporten tillräknat Ståndsfördelningen hvad som endast hade sin, grund i RiksdagsOrdn., och kunde ändras utan rubb-:; ning i den förra. . I Hr aj Grubbe, S., erinrade om betänkligheter, i; afsceude på bildande af öfre kammare, hvilka han i föregående plenum yttrat. Man saknade i vårt land! det dertill erforderliga konservativa element, somi! :äro blottställde. Det vore icke eller afgjordt, att ;den öfra. I Norge hade man sett exempel, att personer stundom blifvit valde till medlemmar af Lag;thinget, blott för att utesluta dem från Storthingen, England historiskt uppvuxit. Oberäknadt de invän-: ningar, man kunde göra emot lämpligheten af en öfre kammare, så sammansatt, som Fransyska pärskammaren, hade Ståndet dessutom, genom redan: fattadt beslut, afskurit sig möjligheten att bilda öfre kammaren efter detta mönster; hvadan i Talarens tanka ingen annan utväg funnes, än att antaga ettdera af Frih. Hamiltons eller Hr v. Hartmansdorffs: förslag. I valet dem emellan föredrog Tal. det sednare. Enligt Frih. Hamiltons förslag, skulle samma ; anda blifva rådande i båda kamrarne, och dessutom uppstode svårigheter vid verkställigheten, ty då öfre. kammaren till en del skulle väljas vid början af, hvarje Riksdag, uppkomme betydlig tidsutdrägt, antin-; gen ledamöterne utsågos inom nedre kammaren el-; ler bland personer utom densamma, helst i båda fallen afsägelser och förfall troligen skulle inträffa, och i det förra nedre 1 mmaren serskildt måste kom-. pletteras. Hr v. Hartm:s förslag vore visserligen ej: fullt tillfredsställande, men då fråga vore att upp; göra ett nödfalls-projekt, trodde Tal., att man kom-! me målet närmare, om man, jemte antagande af. sistnämnda förslag, stadgade vissa qyalfikationer af: större ekonomiskt oberoende, högre bildning, högre medborgerlig förtjenst för öffte kammarens ledamöter, såsom att de borde innehafva större förmögenbet, hafva beklädt vigtigare embeten, eller förvärfvat sig anseende såsom författare, eller genom municipala värf. Derjemte tillstyrkte Tal., att man,! med afseende på svårigheten att erhålla representanter med dessa egenskaper, borde inskränka antalet af öfre kammarens ledamöter till hälften emot; det af Hr von Hartmansdorff föreslagna. Tal. ansåg dessa väl ej vara tillräckliga garantier för ett konservativt element i öfre kammaren, men fann ett slags ersättning deruti, att nedre kammaren icke komme att helt och hållet sakna detta element. Hr von Rosen, G , yttrade sig jemväl emot Frih.; Hamiltons förslag. Han trodde, att öfre kammaren ! skulle erhålla en vida starkare konservativ karakter, om valon äcda um jitlandsostar, än om de skedde efter sammanträdet i hufvudstaden: Tr setmare tamnet! blefve. förhållandet emellan öfre och nedre kamma-! ren ungefärligen -nahanda, som emellan Rikets Stän-! der och deras Utskott. Valmännen i landsorten skulle deremot ara mera oberoende och lemnade åt sig sjelfva, då de deremot i hufvudstaden voro i hög grad blottställda för intryck af dagens opinion. Hr Iefren, J. P. förklarade, att han icke heller i den puukt kunde biträda Frih. Hamiltons mening. Enligt Talarens åsigt, äga direkta val alltid företrädet framför val genom elektorer, helst i sednare fallet, ofta kunde inträffa, att de valda ej äro kända af dem, som primitivt välja. Om kamrarne ägde samma ursprung, skulle sådant bereda förtroende dem emellan. England ägde en förmögen aristokrati, men dess öfverhus saknade ändock nådig motståndskraft, och detta just derföre, att detsamma icke hade samma ursprung som underhuset. Frih. Stjernstedi, J. Tn., trodde, att Frib. Hamiltons förslag i synnerhat vore vådligt derigenom, att till ledamöter i öfre kammaren finge väljas personer, hvilka icke förut varit riksdagsmän. : Derigenom skulle, i Tal:s tanka, inträffa, att cn, om än aldrig så knapp majoritet i nedre kammarer skulle kunna skaffa sig en komplett majoritet i det öfra, som då endast blefve en position, i hvilken den nedre förskansade sig. Detsamma skulle äfven till en del gälla, om 4:a kammaren inom sig utsåge ledamöter till den öfra, ehuru majoriteten då troligen icke blefve så fullständig. Hr von Troil, E. trodde, att samma olägenhete åtföljde Hr von Hartmansdorffs förslag i denna del, som dem man tillräknat Frih. Hamiltons. Skilnaden bestode deruti, att, efter det sistnämnda, öfre kammaren, såsom en Talare anmärkt, sannolikt komme att bestå af landets yppersta. Tal. erkände, att just delta varit hans ögonmärke i denna fråga. Vissheten, att ledamöterne utgjordes af män med de förnämsta egenskaper, vore det enda, hvilket åt öfre kammaren kunde gifva den moraliska kraft, som erfordras. Hr Roscerbiad Bernh. kunde icke instämma i den mening, att resultatet af valen blefve lika efter båda ifrågavarande förslagen. Det vore icke gifvet, att oplnionen i alla riktningar är lika hos dem, som välja, och hos de valda, hvilkas tänkesätt före Riksdagens början icke äro så val kända, som de sedermera blifva. och de kunna dessutom ofta förändras genom de uttryck, för hvilka representanter i den nedre kammaren skulle välja de yppersta till och sådant kunde äfven häda här Tal. yrkade ogillande af Frih. Hamiltons förslag. s Hr von Troil, E., ansåg det exempel från Norge, Hr Rosenblad anfört, icke bevisa något, ty förhållandet vore i så måtto olika, att ledamöter till Lag,thinget utses blott för ett, men här åter för 5 riksi möten. Hr von Harimansdorff anmärkte, att nedre kammaren visserligen skulle komma att, såsom man yttrat, välja de yppersta till ledamöter uti den öfre, men blott det yppersta af det parti, som för dagen vore rådande, och troligen sådane Personer, som icke lyckats erhålla kallelse till nedra kammaren. Frih. Hamilten yttrade, att han sjelf, äfven utan det omständliga ordande, som förefallit, nogsamt insett, att hans förslag hade brister. Då det nu mötte så Mycket motstånd, ville han hvarken upptaga tiden med motbevisning eller yrka votering. I Sedan Ridderskapet och Adeln med nej besvarat Hr Frih, och Landtmarskalkens framställning, om Ståndet, såsom dess gemensamma tanka, godkände Friherre Hamiltons förslag i denna del, erhöll Frih. Hamilton åter ordet och framställde, att