RIZSDAGEN. BORGARESTANDET. Diskussionen öfver Representations-frågan. (Forts. från Onsdagsbl.) Uti eftermiddagens plenum, andra dagen, representationsfrågan förevar, hade Hr Prerte först ordet; han förmodade, att icke Ståndets tid måtte upptagas för enskilda riksdagspersonligheter, och att den välbekanta firma, han i sitt sista anförande omnämnt, nu så länge läskat sig ur hatets och hämndens och hotets bägare, att den icke vidare torde hafva behof af att bereda sina pasqvillerande pro dukter formlig bordläggning. Han hade med öfverraskning hört, huru man, utan hinder af motskälens kraft, allmänt ifrat för klasser eller stånd, med förbiseende af alla kalamiteter, som ståndsskilraden förorsakat, och bemödat sig att framställa ett Nyss på Riddarhuset fattadt beslut, såsom innebärande den så kallade sjelfskrifvenhetens upphörande, såsom en betydande uppoffring. I denna uppoffring råg en illusion, Om än Ådelns nyssnämnde beslut: en gång skulle träda i verkställighet, qvarstode i alla fall sjeifskrifvenheten; ty så länge Adeln representerar bördens rätt, fortfar Adelns sjelfskrifvenhet såsom Stånd, utan att till sin egentliga karakter förändras derigenom, att Adeln kommer att sätta till sina representanter genom a, i stället för att, såsom nu, göra det gendm sina capira; Tal. skattade icke denna uppoffring högt, och tyckte sig se de ädle Riddersmännen såsom inneslutne i en fästning,