Aftonbladet – 13 november 1840, sida 1

proportion derefter för de mindre delarne, samt 1,500 I Rdr fastighetsvärde, eller bevillning för 200 Rdr årlig inkomst räknades för en röst, och att ingen fick beräkna mer än 40 röster; framställde några förslag, i afseende på det reglementariska för röstsättet; bestred det af några Talare framställde projekt, attinrymma ett femte Stånd i representationen; trodde, jatt enkamsnarsystemet borde få företräde framför flere kamrar. I Hr Wij kunde cj gilla KonstitutionsUtskottets för,skag; de grundvalar, hvarpå dat hvilade, vore ingenjting mindre än ratiomella; Utskottet hade uppgjort ien vallag, som möjligen kunde vara lämplig för ett samhälle af friket ock jemnåäkret icke allenast i politiska rättigheter, utan äfven i materiell förmögenbet; denna vallag vore icke passande för Sverige. Felet hos betänkandet låge deruti, att man föreslagit allmänna val i ställe: för klassval, som vore rät:tast, emedan de mera bildade och i materieilt afseende mera försigkomne medborgarne skulic försvinna bland massan af valberättigade, hvarigenom ett , enda Stånd skulle tillsätta alla representanterna; med all aktning för Hedervärda Bondeständet innehade . det likväl icke de egenskaper, som fordrades för em lagstiftande församling; rättvisan fordrade dock, att jordegande klassen erhöll en större; andel i lagstiftningen, än nu är fallet. En Talare hade sagt, att vår närvarande representation kunde i afseende på behandlingen af frågan om StatsUtskottets voteringspropositioner jemföras med ett tvåkammarsystem; ville, i anledning deraf anmärka, att i alla stater, der det finnes tvenne kamrar, är det den nedra som bestämmer anslagen; samma Talare hade föreslagit, att Presteståndet skulle indragas; i fall detta ej endast vore ett hugg i luften, borde hap uppgifva sättet för möjligheten af en sådan indragning, vore detta möjligt, framställde sig genast tankan på sättet att indraga ett annat eller alla Riksstånden; trodde, att icke det lika lätt vore görligt att utesluta ett Riksständ från den grundlagsenliga rätt till representation, som man utstryker en period ur en skrift, sådant skedde ej genom en sansad representation, utan tillhörde perioder i statslifvet, då förändringar ske med våld. Talaren önskade att Försynen mätte afvända sådant. Br IL neström hade icke höjt sin röst vid de konferenser, som i ämnet blifvit bälina på Riddarhuset, emedan han fruktat att icke som sig bordt kunna utreda saken utan möjligen säga för litet eler för mycket: men då detta för nationen så vigtiga ämne nu förekom i det Stånd, hvartill Talaren hörde, ville han icke underlåta att redogöra för sina åsigter. Har hade amnat att utförligt uttala dessa och äfven framlägga ett förslag till Ståndets gemensamma tanke; men sedan han hört Hr Estvo:m trodde han sig endast böra med honom instämma. Borgareståndet kunde nemligen utan fara under de vilkor denne Talare framställt, afsäga sig sin nu innehafvande ropresentatipusrätt. Med den värde Talare, som öppnat diskussionen, kunde han icke instamma deruti, att det vore bättre att hela saken för denna gång förfölle, om icke KunstitutionsUtskottets förslag i sin helhet blefve antaget; om man icke kunde vinna allt, vore bäst ät vinna så mycket som möjligt. Man kunde vara god medborgare och varmt nitälska för det allmänna, om man också icke yrkade på en så vidt genomgripande reform, som den Utskottet nu föreslagit. Hr selredoy ansåg en representationsförändring af behofvet påkallad. Nationen ogillade att inom den rådsläende och lagstiftande församlingen ledamöter deltogo utan att vara kallade af allmänt förtroende; nationen fordrade, att hittills orepresenterade medborgareklasser skulle erbålla representationsrätt; nationen fordrade, att de tunga formerna för Riksdagsmachinen förevklades, att fyrdelningen lemnade rum för ett mindre komplikeragt arbetssätt. Tal. kunde likväl icke bi alla Utskottets förslag, och framställde slutligen ett förslag att valen skulie ske klass eller distriktvis till lika antal ledamöter af Adel, Prester, Borgare, Bönder och orepresenterade, och att representationen skulle sammanträda på tyenne kamrar. Hr coh medgaf, det förhållande af. obelåtenhet med den närvararande representationen hvaröfver allmänt klagas, men han ville likväl ingalunda uttata ett ogillande af närvarande Ståndselementer för representationens ombildning, och ansäg att om man ville med allvar och lugn hoppas någon framgång åt denna vigtiga sak, måste man öfvergifva den så kallade rationella ombildning.n med dess ytterligheter och förscka valrattens utsträckning till orepresenterade klasser, samt representationens fördelning i tvenne hus eller kamrar. Hr fo gerut biföll Utskottets förslag att representationen måtte ombildas, till likhet med den Norska; endast att städerna måtte indelas i valdistrikter för sig och landet för sig, och att städerna måtte erhålla en viss bestämd andel i representationen, t. ex. en fjerdedel; åldern för väljande borde bestämmas till 21 och för valbar till 25 år. Hr Hjort erkände lika med öfrige talare nödvändigheten af en representationsreform; ansåg principen af allmänna val stödd både på billighet och rättvisa, men befarade, att samma princip icke för närvarande kan vinna framgång och trodde derföre, att, om de nu orepresenterade finge inträde i representationen, den sjelfskrifna representationsrätten upphörde och arbetsordningen förändrades, mycket vore vunnet. Instämde för öfrigt med Hr Helleday. Hr Rydin yttrade sig muntligen. Man hade i alla tider talat om vårt representationsyisende; detta kunde, enliet Tal:s tanke, liknas vid en läs kare, som, i anseende till sina egenheter, icke är rätt täld, men likväl i nödens stund alltid tillitas, och då äfven kommer med hjelp. Vära Stånder hava tittills i farans stund aldrig svikit nationens förhoppningar Skaien härtill vore vil, att åc fyra Ständen inom Sig inneslöte och rev: nlerade de flesta intressena. ehurna ofta endast i cle. Bevisen hirpå hade Tal. sökt framlärga vid en af konferenserna på Riddarhuset och ville nu endast einra, att bvad Borgarestänsiet angår, reprosemterade det mer eller mindre direkt ganska många niringar, såsom handel, sjöfert, skeppsrörelse, berg8biuk. stadsastigheter, äfvensom en del af adfninistrationen och Jogskipningea, genom borgmästare och magistratspersoner. Hvad Presteståndet a0gån, kunde Tal icke gå in på att deta vite förlora all sin representationsrätt; han ville ej obotingadt gå in. hå det gamla ords t, art bonden föder hära ran ladan Annan vä T ES. nunnan för