Aftonbladet – 13 november 1840, sida 1

och rutin vida nödvändigere för en representation; Tal. trodde likväl, att embetsoch tjenstemän ingalunda borde ega valrätt, i kraft af deras sysslor. En annan Fal. (Hr Petre hade, på sanima gång han bevisat, att Presternes Geltagande i representation icke grundade sig på uteslutande högre bilåning, eller för att egentligen värda de högre läro verkens intressen. medegifvit, att det kunde i någon mån anses underjalta den alm: Tal. ville, för sin det, bestrida detta. ty man hade just från Presterskapst på seånare tiden hört utgå den klugan, alt man hvälfde denna omsvrg på deras skuldror, under föregifvaude, att dettr Stånd redan vore upptaget af så många andra betungande be-! ena folkbildningens framskridande;: I styr. För att lindra Presteståndet från dessa aba-: lienerande bestyr och lemna dess ledamöter tid till: en ändemålseniigare verksamhet, ansåg Tal. Presteståndet böra sjelfmant aftråda från dien builersama: parlamentariska banan. HorvaTessåvärt kunde Bu-; mera ej eller anses representera städerne, eftersom antalet af andra medborgareklasser i städerne på sednare tider anseniigen tillvext. Fordom hade äf-; ven detta Stånd företrädesvis rättighet att tillösa sig : hus, jord och tomter i ståderna, som fallit i andra: än borgares händer, genom arf eller annorledes, med undantag af hvad Adel och Presterskapet tillvunnit sig. Nu hafva stadsfastigheterna kommit i andra personers händer, än Borgares. Borgarne skulle ej föriora dervid, att äfven dessa fastighetsegare finge andel i representationen, hvarigenom Borgareståndet skulle undgå att ensamt ansvara för en hop kommunalprästationer, m. m. Man hade mycket prisat lyckan att ecga ett så kalladt gondesiärd här i landet, i motsats till andra länder; all har äfven gått bra, så länge Bonden stått på cen ligre punkt af bildning och latit handtera sig som beriarne behagade; men sedan detta Stånd vuxit till i me:ivetande af sig sjelf, har det börjat låta annorlunda; jordbrukel hade också erhållit ett annat värde i Bondens kand, än efter beräkning af skjutslega och förlöner; Tal. ansåg, att vågol egentligt Bondestånud numera icke finnes, utan att detsamma allt mer och mer sammansm It med den öfriga klassen al pussessionater. Benämningen Bonde hade äfven föriorat sin, under den lyckligare tiden hbafda bemarkelse, Gå man dermed endast betecknade kronans eller frälse-. hemmanens arrendatorer. Att vid sadant förhållande lappsalva på de gamla ståndsinuelningarna, eller, såsom någon här önskat, puritiera dem, vore ett problem, som nödvändigt mäste inissbrukas. Intetdera Ståndet kuude äterstå sin gamia betydelse; Adelsmannen gällde icke vidare för något, så Vida han icke gäller såsom medborgare; likaså Prosten, : Borgaren och Bonden; man borde iche söka äterställa dessa gamla ständsinstitutioner, hvilka tiden omärkligt undergräft; hvad tiden uch häfderna sluka, må iman icke återvacka ur dvalan. katseende på bildandet af ett femte Stand uppstod många svärigher. Aceln och Presteständet shulie icke tillata dess inympande på dessa Stånd, samt Burgareoch Bondestånden talde icke vidare utspaådning; get skulle svärligen låta sig göra, att bilda ett nytt Stånd af deuna brokiga samling, som de orepresentetaue bilda, m. m. Tal. framstsalide slutligen ett forslag tili Standels gemensamma tanka, inuelattande: alt Borgaroständet skulle förklara en represeutationsförändring af nöden; alt Borgerskapet afträäde sin nu eganue andel i representationen på de vilkor, att fastgtelsegare på landet och i staden må vara velbecrattigade; alt staderna må erhålla serskiiua valdistrikt, eller ock de smarre deribland må sig emcilan förenas; alt sltådernua må erhålla proportionerad andel i lagstiftningen och beskattningen tull minst 7 det; att embetsoch tjensteman må vara valberättrgude, dock utan egen röstratt, så vidt de ej hafva fastigheter eller boställen; att icke-löutagande vetenskapsidkare, konstnärer, näringsidkare och adelsman, om de minst skatta 49 Kur, må vara valberatugade; att representanterna må sanumantrada på 2:c komrar; att den öfra afdelningen äfven matte väljas. Hr Christiersom medgaf, att Utskottet haft fulla anledningar till uppgörande af ett nytt representationsförslag, men kunue ej gilla det resultat, bvartill Utskottet kommit. Individen i sin abstrakta bemärkelse ville naturligtvis Utskottet ej mena; Nien individen, äfven påbiäud och utstyrd med nu vilkorade borgensansvarighet, lemnade ej garanti ör den allmanna röstens insamlande och uttalande, Citersom den, hvilken cj sui juris representerar lomilj, icke utgör en säker och sjelfståndig länk i konmmunalkedjan, samt förty ej eiler bör säsvin vaibvrättigad eller valbar tillnöra nationalreprese:tationen; individen utgör ej för sig sjell nägot heit, utan blir först af betydelse såsom medlem af primitiva socialförbundet, samt i egenskap af dess mälsman 1 sig förenande personlighet och yrke, som föder siv Mån. Bland förslagets följder vore de direkta valvns upphörande; en ofördelaktigare valcensus för st-uerna, än för landet, för ringa rösträtt för den stö::e fOrmögenheten och den möjliga händels n, att de ieste representanterna komme alt tagas från — klass, hv.lket resultat den talrika massan eller Bundestan-: det lätt kunde bestämma, hvarigenom de feste ståderne i landsorten skulle uteslutas från riksförsamlingen, m. m. Tal. föreslog derefter följanae putikter för en ny representation: att, med biberötlande af medelbara val, de nuvarande 4 Riksständen bibehålles, med upphörande sf sjeliskrifveuheten, och sinsemellan utöfvade vwal till Rikets Stancer, så att 50 ledamöter valdes af hvarje Stånd; att de orepresenterade inrymdes antingen i de fyra Standen cler i elt 5:e, till lika antal med något af de öfriga Stärnden; att riksförsamlingen skulle sammautrada pu 2:e kamrar, utom hvad gruudlagsfrägor angår, svt skulle behandlas ståndsvis. Hr Gefjer yttrade sig i eu skriftligt anförande för Utskottets förslag; detta borde ej kunna anses: verkställbart, om man erkände dess principer; man hade sagt, att allmänna val innebära en oraltrisa, ud GC icke inskränka sig inom nuvarande btacden, och att derigenom dessa ståntisintressen ej bivfyc bevakade, men man hade förbisett, att dessa väl pitva alla valbara lika rätt; att, efter all sanaoliknet, uc på sådant sätt af den allmänna rösten kallade skulle bäst bevaka det intresse, som omfattar alia andra, nämligen fäderneslandets, m. m. Hr Langerbsrs haderedan vid sistlidne Riksdaren yttrat sig för nödvändigheten af en representationsförändring. Utef förkandlingarne i detta vigtiga Amne PR, FE 2 tan vå LITA a sm AA