Aftonbladet – 12 november 1840, sida 1

dess ändamål såsom ett inre; och då måste de moraliskt qvalificerade och mest bildade vara berättigade att deltaga i representationen. Intet. af dessk ändamål bör förbises, utan både matcricl förkofran och intellektuel utveckling befordras. Omöjligt vore dock, att lägga abstrakta personen till grund, utar den qvalificerade, den högre intellektuella. Utskottet hade satt vissa gränser för personlighetens utsträckning ; detta hade också varit nödvändigt. Valrätten måste utöfvas direkt, fortfor Tal., och Utskottet hade kommit till motsägelse, genom att antaga indirekta val. Tal. åberopade Frankrike. Under dess mest upprörda tider fanns det aldraminst frihet; och det var genom våld mot allmänna makten man sökte genomdrifva sina åsigter. Dessa bedröfliga tider omordade Tal. mycket, men Ref. tror sig kunna förbigå denna skildring, utan att störa sammanhanget. Då nu Utskottet ansett en hvar böra få utöfva sina rättigheter, så har detsamma, fortfor Tal., vidare förespeglat sig större förmögenheter hos svenska folket, än hos andra folk. Den anI tagna egendomförmögenheten vore sarimaledes orimlig: och frågade Tal., om detta antagande vore rationelt. För öfrigt vore orätt, att Utskottet såder samI manförer åtskillige qvalifikationer, emedan de ej voro kommensurabla. Många skulle nu blifva uteslutna, och om de derom påminnas vore betänkligt. Hela I förslaget ansåg Tal. olycksaligt, förenade sig med Hr Sandberg, och fortfor: adet skulle ligga något svårt deruti, om man skulle säga: den är utesluten, emedan den ej hade några riksdaler till. Flera tänkare hade fästat sig vid allmänna val, men måst återgå. I — caHvad är roten till oron i Europa, fortfor Fal, kom ej denna census och grundläggandet af en penI ninge-aristokrati? Detta är att gilva anledning att klaga äfven mot Försynen; och skulle snart göra vårt fädernesland förlustigt både frihet och sjelfständighet. De, som uteslutas, enligt Utsk:s förslag, bland den jordbrukande klassen, voro ännu flere än de, :sem få rättighet. Utskottet hade dock sagt, att den fattigare bar större intresse i Statens bestånd; hvyari före får då ej den fattige, fortfor Tal., blifva representant framför de andra rika? — Imedliertid var Tal. försakrad, att genom detta behandlingssätt, sans ock : lugn skola återkomma. Representationen hade sing : brister, och ett stillastående vore död. 1s samma män, som industri och kultur utvecklas, i samma mån behöfvas reformer; men de böra ske med lugn. Uiskottet hade bordt tillse, om genom förändradt avbetssätt, och så vidare, många olägenheter kunnat afhjelpas. Det funnes en klass med anspråk på deltsgande, och denna bestod af: embetsmän, porsessionater och ofrälse jordbrukare. Tal. önskade se föreslås, huru dessa kunde införlifvas på de nuvarande stånden, eller bilda ett femte, hvilket vore bäst, emedan de andra då kunde bibehållas rena. Valen ansåg Tal. böra ske ståndsvis, så att hvarje Stånd väljer inom sig, och direkt. Om Bondeständet ville välja indirekt, hade Tal. ej något deremot. Sielfskrifvenheten borde upphöra: och hoppades Tal, att Ridderskapet och Adeln derutinnan går till mötes. Antalet af representanterne borde utgöra ett lika antal af hvarje stånd. Men huru de sedan skulle sammansättas, ville Tai. öfverlemna ät Utskottet. Men om de skola sammanträda på en Kammare, ansåg Tal. stånden på egna rum böra få serskildt besluta. När tankarne således ej voro gynnande för Utskottets förslag, hoppades Tal., att Utskottet skall rätta sig derefter och arbeta på ett mera antagligt. Prosten Ödman sade sig stå i förbindelse hos sednare Tal., som fört diskussionen från sarkasmen. Tal. gladde sig åt, alt deråt fästats så mycken app märksamhet. Förlöjligandets vapen hade Tal. önskat vara borta. Men beundrade väl snoillet, men här hade det ej bordt begagnas. — Man hade talat om Staten såsom en organism, och om familjen. Tal. visste också, att dessa äsigter voro införda af Hegel, och blifvit konstruerade af Schelling, men att de ej vidare kunna försvaras. Tal. visste också, fortfor han, att Hegels lära för till betankliga följder, och frågade, hurn man deri kan vilja få stöd för stånd. Ifrån personligheten, som Christendomen sedan upphöjt, borde Statens begrepp härledas. Detta skulie öfverensstämma med de största rättslörares satser, Hos åtskilliga sådane skulle man få se, att lagen ör satt för menniskan, nen ej menniskan för lagen. ocas hade ansett census vara en gåta, som ej kunde j j j j i lösas; men Utskottet hade dermed föreställt sig beutephet, och att en hvar, som vore besuten, skulle önska sig så mycken rätt i en fri Stat, att ban finge uäckhaga i representantvalen. Andra författare hade också yttrat sig i likhet härmed. En bland dessa, Cherbillier, (om Ref. ej hörde orätt) hade på det menskligaste säll framställt detta, och Tal. föreställde sig, vid företalets genomläsan de, som om han sutit och afhört hvad nu yttrats i detta ämne. Tal. rekommenderade denne Törfattare för en hvar,sorm ville läsa något väl genomtänkt och författadt. Det vore ej rättvist, att göra inskränkningar i personlighetens rätt. Men det vore personligheten med egendom, sem man här menade, på det ej något qvantitatift värde skall framhällas framför det egentligen medborgerliga. Utskottet hade just velat förekomma, att ej hvilken som heldst skulle få deltaga, och hade på deua sätt inskränkt sig till ett mindre anta! valmän. Man hade trott, fortfor Tal, att proletärerne skoia komma att deltaga i representationen, men vill derjemte att färre skulle blifvit uteslutne. åan gillar således hvad man förkastar, ech förkastar hvad man gillar. — Man hade talat om bitterhet och splittring. En sådan funnes att öfverklaga, och hade funnits alltsedan frihetstiden. då det ej en gång kunde medgifvar, att ett visst stård skulle få skjuta villebråd på sina egna egor; då detta samma Stånd uteslöts från flere förmåner, och ett annat åter sökte göra sina rättigheter gällande emot hela Svenska folket. — Mon har vytirat, att menniskorna ej exa samma ter, emedan de ej alla hafva samma förmögen: men de böra Fbafva lika rättighet i den mon de dot taga i statens utveckling. Man kar vidare sact, ot akticholag skulle vara uteslutna, då deremot en ahtiejatressent, om han hade en enskild industri, ec Vore det: men det står, fortfor Tal, att akticholag väl ej äro representerade, men att aktiemän ega rött att rapresentera. Vidare hade man åberopat köpilalisten: men honom, som man ej en gäng kan böskatta. hade man ej kunnat tilldela nävon sädan rätt. uonatverkaren Vore vidare recr