Aftonbladet – 10 november 1840, sida 1

ligheten fäster sig i tankans helgedom, och förklarar sig för gudomligt, eller om cegoismen framträder och antager, att han vakar för sin rätt, vore någonting helt olika. Det stora hjertat, klappande för menskligheten, bringar förståndet till tystnad. Att vara medlem i samhället, det är individens rätt; men deraf följer ej politisk rätt, ciler deltagande i statens styrelse. Medgifves äfven den, så löper man fara att grundlägga en massans styrelse, en styrelse, nära beslägtad med anarkien. De högre personligheterna, de qvalificerade, de stora intressena fordra att representeras; och då man pästår, att personen såsom sådan skall representera, har man ej dermed bevisat, hvarken att han bör eller kan det. Om det är mera förnuftigt, att rikedomen skall bestämma, och om ej derigenom en rikedoms-aristoAg skulle grundläggas, lemnade Tal. åt en och hvar att afgöra. — Tal. kunde ej antaga allmänna : val, utan ansåg dem irrationela. Erfarenheten från andra länder talade alltför mycket emot dem. Egennyttan och råheten äro inbilske och skola alltid segra, der frågan blir att bland massan göra sig gällande. Vid valen inom klasser deremot. der den väljande känner de värdigaste inom sitt stånd, blefve annat förhållande; men inom de andra bör man ej få välja, emedan man då skulle blifva utsatt för inflytelse, och vore i behof deraf. Af Utskottets förslag skulle de oroligaste sinnena inflyttas i representationen. Ståndsprincipen vore derföre säkrast; men med bibehållande af den, fortfor talaren, huru afhjelpa de närvarande bristerna? En i lass, sem syftar att föreställa en bildad medelklass, blomman af alla, utvidgar slg, men är ej ärnu bestämbar. Den bör hafva rätt att deltaga i re sutationen; men de öfrige klassernes idte bör vara ren, och vore således bäst att inrymma den på ett femte. Framförallt önskade Tal., att Bondes t mötte hållas rent, och representera jordbruket och dei tyngre arbetet. — De gjorda hufvudsakliga förevite iserna kunde undanrödjas genom. förändrad arbor: : efter, fortfor Tal., amå jag be sentationens församlande på !y imrar, Om man blott kan uppgifva de elementer, ivsricenom den öfre kan erhålla nog återhållande kraft, och splittring kan, förekommas. Mycket vore recan vunnet, om man derjemte kunde inympau den friska grenen af ståndspersonsklassen i samhällets träd, Ty bilden af ett träd ville Tal. bibehålls. ansåg ej mera ett barn kunna skrämas med af den murkna stammen. cÅAnnu, fortfor Tal, där kärnan frisk, och Svensk märg derinne. Skulle stammen vara skadad af några småkryp, betydde väl ej så myeket; och att ett och annat saftiöst blad nedskakas, vore en naturens ordning. Om ena och annan torr qvist också borttages, så skulle det inre drifva nya . qvistar, ooh under dess skugga ännu våra barn !kunna länge lefva, i tro till kurs och fosterland. Må allenast tvedrägten försylar ej öka faran för stormen från Öster! Gud bet konungen och Fosterjorden! I Biskop Butsch önskade äter ii betänkandet, och var färdig att biträda den Ståndet gemensamma ; tanka, som, utan att för mycket rubba det närvaran.de, åt andra, med lika giltiva i, inrymde en : plats. Ingen skulle förlora si iga attribater derigenom, att andra erk berättigade, att i representationen deliaca. I weller skulle ; Ståndet deraf förlora. Dock ville det synas som om, :genom sammanblandning med rande Stånden, intetdera partiet derpä ra; hyvarföre ett femte föreslogs. Hvad an zinge, läge derpå mindre vigt, äfvensom på örändringar i arbetsordning m. m. Vid som Talaren önskade bibehållna, vore alt både den väljande och den valde tila it, Men skul le de sålunda valde sedan jiras på ett rum, så komme ej Ständets mening allmännas bästa att vara så sjelfständig er så Ultrycka ståndets tanka, utan biifva af inflytelse. Detta vore uttryckt, säväl i reservationerna, som äfven flera andra ilingar. Det bestående borde heldre v tas för Osäkerheten ar något nytt: oc ral., adet röjer ännu så mycken lifoktighe 3 kan önska dess bestånd, och räkna för vn ära, all vara en gren af det bestående hela. D:r Wallin trodde sig skyldig sig ej hafva skäl att beklaga. om : blef ett återljud af hvad flere fö kände Utsk:s subjektiva form, och hade läst, att ucu tionen alltefter år 4803 i kets tillfredsställelse med cc: sättning vore dock egentlig men om formerna bry de ledning till folkets misbelåtenh utom den af skatternas tyngd och tilltagande, vore att söka i arbetssättet vid Riksdagarne och de på representanterne ouppfyllda anspråken. Men blott jet att flera äro uteslutne, som bhbafva lika rit att deltaga, och riksdagsarbetets tröghet s a nog skäl för en reform; då bords oi beler se bort ifrån hvad formerna äro, hafva varit och kunna blifva. Modifikationer kuran2 a gagneliga, men politiska luftsprång vo in alla andra, emedan vid dem vore la posto på en punkt. Det nya vore i ;omföra med det gamla, hvars träd Ta!. böfva putsas, men ej öfverlemnas åt dem iiia hugga det omkull. Det torde också nde på deras klokhet, som en gång hadn g sin tillvaro. Utskottet sjelfi hade erkänt. an vad full konseqvens kunnat utföra sitt förslag: och hvad de af Utskottet motarbetade stångsur: iikom, fruktade Fal., att de alltid skola tor och göra sig gällande i samhällslifset. 5 räde på en kammare stod cj i sammarhs ucd det närvarandes sammansättning, Tal. nde eijest mej Hr Hallström och Biskop Nibe Biskop Brukn hyste betäuliusg det af ståndsrepresen tationen och den voro arf från få derna, . : andra. Saknades någon gång ov: kunnat sägas, att. det låg I I förstånd gifvesVi skulle : i der i utveckling, säger mar vi väln, fortfor Tal, af representationen tlibakohållna från allt, som utgör statens intresse? Cheis heten hade SS a Titt fomftåa Stånd 1. Sark 4: vig till repreeft svar, och ansäg yttrande blott :t. Tal. ervet af en rev representa;jent af föoljattlernas ned3 angelägenhet, in annan aneter för upphöranalrätt. Stån:enom hvarså hade väl on, ty missder andra läntili ngAag TVan