Aftonbladet – 9 november 1840, sida 3

ste bonden, sedan hans egendom blifvit usmätt för kronoutskylderna, begifva sig till Giliboaberg. Hemma sitta hustrun och bergen och svälta, och derföre banar sig nu tåren väg öfver den bleka kinden. Åter blickar der mitt fådernesland, med mulen uppsyn mot dina vårdare, men amman tröstar dig åter. Bonden har förtjent sitt öde; han hrände upp två tunnor korn och tre kappar potates bärom äret, då ärsvexten var god. Hade han ej gjort detta utan sparat dem tills nu, så gick icke han heller der så nedböjd och bedröfvad. Klockan slog 8 i Cbristine kyrkotorn; jag vaknade upp ur mina drömmar, och vid gröttallricken och fru Risbergs sköna grisstek, svunuo de snart ur mitt minne. ER