Aftonbladet – 9 november 1840, sida 2

fall.n Nykterhetstalen och Lunds Domkapitel. Den under sommaren med så mycken framgång bearbetade nykterhetsreformen, synes nu börja möta hinder, dem man välkunnat men icke bordt vänta. Lunds Domkapitel bar nemligen, till förekommande af de hittills öfliga nykterhetssammankomsterne och vissa mera nitfulla reformisters kommunikationer med allmänheten, utfärdat ett cirkulär, som, besynnerligt nog skuile man tycka, reproducerades af ofliciella bladet. Saken synes förljena en allmännare uppmärksamhet och vi lemna här nedan en resume deraf, jemte det svar, Hr Prosten Wieselgren, hvilken cirkuläret förnämligast synes gälla, låtit i Officiella bladet imföra: Hr Prosten Wieselgren hade till den 48 Oktober utfäst sig att hålla predikan och derefter nykterhetstal i St. Petrl kyrka i Malmö, då han erhöll underrättelse om ett af Domkapitlet i Lund utfärdadt cirkulär, till följe hvaraf denna tilltänkta förrättning måste inställas. Detta cirkulär, efter en inledning, syftande på något, som skulle hafva passerat vid ctt I sammanträde i Glimåkra kyrka (i Skåne) förböd nemligen alla vidare nykterhetstal i kyrkorna af andre jän församlingarnes egne pastorer. Detta förbud är likväl inältadt i en mängd fraser och försäkringar, att det visst icke är Domkapitlets mening, att gei nera någon anständig frihet, ännu mindre lägjga minsta hinder i vägen för nykterhetens befrämjande. Hvad som för det första måste ogillas,, säger cirkuläret, cär, att prester inblanda sig i fremmande församlingars angelägenheter, Konsistorium tror sig således allvarligen böra varna för opåkallade utflykter i fremmande församlingar, i sammanbang hvarmed Konsistorium anmanar församlinI garnes presterskap, att oförtrutet arbeta inom eget område, och icke utan verkligt behof mottaga det biträde, som utifrån erbjudes, någon gång till och med påtrugas. Vidare erinrar domkapitlet, att det är olämpligt, att i kyrkorne hålla andra sammankomster, än de i handboken föreskrifna; derpå följer ett loftal öfver nykterheten och dess befrämjande och derpå anmaningar, att häruti iakttaga laga ordning, och derpå ett medgifvande, att man kan arbeta för absolut nykterhet eller ock blott för måttlighet, och derpå slutligen en önskan, att båda meningarne måtte asamve ka till den Högstes ära. Detta cirkulär aftrycktes i Statstidningen, så fort det genom Malmö Tidning blifvit bekant, och Hr Prosten Wieselgren kunde således icke undgå att besvara det. Hans svar, som nyligen stått att läsa i Statstidningen, utvisar, att han ganska väl förstått hvartåt Domkapitlets nit i denna sak syftar. Det lyder som följer: al Nr 244 för detta år har ett så beskaffadt utdrag ur Malmo Tidnin. blifvit i Statstidningen infördt, att det hos hvarje Läsare måste väcka den föreställningen, att jag genom anågot uppträde i Glimåkra kyrkan påkallat nykterhetsnitets inspärrande ) inom sockenI gränsen, och öfverlåtande, såsom en rätti, het, åt Soc kenpastorn allena, likväl utan motsvarande skyldight, i fall man finner måtliyheten, hvilken, som man vet, oscillarar mellan 3 och 42 supar om dagen, eftersträfvansvärdare. Jag får derföre förklara, att till och med den tidningsuppsats (i Skånka Posten) som här föreställt inför kögvärdige Domkapitlet i Lund en åklagares person, ej om eller mot mig :androg annat, än att jag sistlide Juli, på hemresan från Södra Sverges Nykterhetsföreningars årsmöte i Jönköping anlände till Glimåkra en eftermiddag, i sällskap med ställets ordinarie Kaplan,, fick kyrkans nycklar af dervarande Pastors egna händer, för att i kyrkan åt dervarande Nykterhetsförening meddela en berättelse om årsmötet, meddelade denna, utan att deremot försports någon anmärkning, och afreste samma afton. Då församlingens Pastor var sjuk, så att han ej kunde lemna sitt rum, rättade jag mig naturligtvis i kyrkan i allo efter dervarande Komministers önskan, hvilken jag, i Pastors frånvaro, måste anse vara den, som ansvarade för ordningen. Ej eller fann jag någon oordning i hans anordning, att låta min berattelse i en kyrka och bland en from allmoge föregås af en kapitelförklaring, för hvilken titlåtl a söckendagsförrättning handboken eger bestämningen, och afslutas af en aftonbönlig andakt;: än mindre gåfvo de två embetsbröder, som åtogo sig detta sätt att omge min enkla berättelse med en behöfllig försköning, mig eller, så vidt jag kunde märka, någon enda åhörare någon anstöt. För att : möjliggöra annonsering i Glimåkra kyrka Söndagen förut, om det Nykterhetsföreningssammarträde Komministern vid min förbiresa önskade, och deri han pråsumerade sin Pastors bifall, afsändes, på min begäran, en person med Komministerns häst och vagn 6 mil från Glimåkra. Hvad hinder, som sedan kunde möta, kände jag ej då. Jag såg imedlertid i de ändå ankommande skarorna, som i stillhet samlades och i den största stillhet och ordning skildes, ett bevis, att om den väckelse, som begynnt, varder hämmad, det ej var folkets fel. Efterverlden må sluta, hvad opinivnen verkligen var bland folket, då en anmälan af bemälte Komminister, efter ett mitt nykterhetstal i Loushult dagen förut och hans tillfälliga yttrande till några i Wirestad Söndagen förut, att de från Jönköping återresande nykterhetsvännerna lofvat, om Tisdag eftermiddag inträffa i Glimåkra, kunde dit samla tusentals menniskor. I dessa hittills under fiera år ohämmade, så oskyldiga, så lugna rörelser har jag sett en triumf af både konung oeh folk, som i Norden ej behöft frukta dem, och kanske skall .efterverlden just i deras tillåtande se ett medvetande (af kärlek och iare kraft, som lägger dager på de taflor, der man nu söker samla skuggor. Man bör ej glömma, att den Konung, kvars valspråk är folkets kärtek min belöning, tillät undertecknad se tu-! sentals af landets barn i provinserna nästan dagligen samlas omkring sig, under det oron stigit till sin höjd i Stockholm 4838. Hvad bevisar detta in-: för tänkaren? Kan någon enda, från Domkapitlet i Lund och: jPastorsemhetet i Glimåkra till myndigheterna I Dai) Måtte det bli för den verkliga lagstiftningsmakten lika lätt, att spärra socknarne mot utsocknes bränvin, som det säkerligen blifver för domkapit-,