Aftonbladet – 7 november 1840, sida 2

STOCKHOLM den 7? Nov. I plenum på Riddarhuset på förmiddagen uppstego åtskillige af husets ledamöter, och reserverade sig emot det förliden Onsdag fattade beslut, alt afslå StatsUtskottets förslag om löningsspannmålens och räntornas ingående till Statsverket emot ersättning derifrån till räntetagarne. Desse Herrar voro: Grefve Frölich, pavid, Hr Bibbing, Bengt, Friherre IHermelin, Grefve Horn och Hr Munck af Rosenschöld. — I Preste-Ståndet förevar Stats-Utskottets Betänkande angående de bekanta af Preste-Ståndet och Adeln, utan återremiss afslagna, voteringspropositionerne; såsom man nästan kunde förutse, stadnade Ståndet i de flesta fall i det beslut att vidblifva sitt förra beslut, så att Stats-Utskottets artighet denna gång betraktades såsom objnden tjenst.n Äfven förevar det ryktbara Stats-Utsk:s betänkande, angående räntespanmålens indragande till Statsverket, hvilket betänkande, såsom man vel, blifvit af Adeln afslaget: diskussionen hann ej afsIntas. — Hos BorgareStåndet börjades på förmiddagen föredragningen af StatsUtskottets memoriald i anledning af de afslagna votleringspropositionerna, och dervid yppades snart åtskilliga svårigheter i anledning deraf, att Ridderskapet och Adeln beslutit först afvakta BorgareStåndets heslut i ämnet, innan det fattade något egel. Hr Halling gjorde den anmärkningen, att af Utskottets betänkande syntes tydligen att det i företa rummet tillhörde Ridderskapet och ÅAdeln samt PresteStåndet att jemka sina meningar efter de andra ståndens, och derefter i andra rummet Borgareoch BondeStånden att förändra sina beslut om de tvenne förra stånden ej ville frångå deras. Hr Petr uppsteg nu och erinrade, att hela svårigheten härledde sig derifrån, att på länge inga talmanskonferenser blifvit hållna och ingen öfverenskommelse träffad, talmännen emellan, i afseende på föredragningen af denna fråga, samt föreslog att den skulle få hvila tills talmanskonferens först hållits, Och frågan dervid blifvit ventilerad. Talmannen förkjarade i anledning häraf, att han vid mingfatdiga föregående tillfällen äskat konferenser, men nu någon tid väntat att fråga härom skulle väeån annat håll; han ville likväl, i anledning som nu förekommit, begära att en talmansk rens ofördröjligen skulle sammanträda, och ståsfökt beslöt härefter att till dess uppskjur