Aftonbladet – 7 november 1840, sida 2

man lägger honom till last, att han lånade sig åt denna orättvisa förföljelse, blott för att tillfredsställa Drottningens nycker och Munnoz sårade fåfänga. De båda älskande hade blott tillbragt ett par dagar tillsammans, då Drottningen helt oväntadt förklarade för Munnoz sin. afsigt, att låta viga sig vid honom. Man tror, att religiösa beveke!segrunder bragte henne på denna tanka. Munnoz bief såsom om han fallit från skyarna vid denna oväntade framställning; men som han fann, att det var Drottningens fulla allvar, så började han öfvertänka på hvad sätt han skulle kunna bringa hennes afsigt till verkställighet. Genom löfte om rik belöning öfvertalade han en ung prest af sina bekanta, att förrätta vigseln och bigta Drottningen , emedan hon icke vågade anförtro hemligheten åt någon af de vid hofvet uppvaktande presterna. Härtill fordrades dock serskild tillåtelse af patriarken, eller den unge prestens förman, biskopen af Cuenca; men båda vägrade att meddela en sådan tillåtelse. Slutligen lät påflige nuntien, kardinal Tiberi, beqväma sig dertill. Den 28 December 4853, kl. 7 om morgonen, 40 dagar efter första bekantskapen, vigdes till morganatiskt äktenskap Maria Christina af Bourbon och Don Fernando Munnoz; vigseln förrättades af presten Don Mareoz Auiano Gonzalez, och såsom vittnen vore närvarande Don Acebedo och markisen af Herrera. Af de öfrige personer, som kände hemligheten, men på hvilkas tystlåtenhet man icke trodde sig kunna fullkomligt lita, skickades Donna Teresa Valcarcel till Bayonne, och hennes älskare, Nicolas Franco, med öfverstelöjtnants rang, till Majorca. Kammarherren Carbonel lemnade äfven Madrid, och satte sig ned i Andalusien. För att ostörd kunna öfverlemna sig åt det husliga lifvets behag med sin nyc gemål, föredrog Drottningen det ensligare lefnadssättet på lustslotten, hvartill förevändningar icke saknades, isynnerhet som koleran vid denna tid härjade i Madrid. Den 46 November 4234 nedkom hon med en dotter, hvilken i dopet blef? kallad: Gertrude Magna Victoria, och lemnades till vård och uppfostran åt ett fruntimmer, vid namn Castanedo, enka efter en slottsförvaltare på fa Granja. Denna fru bodde då nära Madrid, men flyttade sedermera med barnet och dess amma till Segovia. Följande året, om hösten, födde Drottningen en son. hvilken, jemte sin lilla syster, om våren 4836 affördes till Paris, under tillsyn af ett par Munnoz nära anhöriga. Ett handelshus i Aranjuez remitterar dit hvad som åtgår till de båda barnens underhåll och uppfostran. I mediet af April 4859 hade Drottningen ett missfall. Seran den tiden känner man ej med visshet någonting vidare, rörande hennes husliga lif, emedan försigtighetsmått och åtgärder, att hålla allt hemligt, alitsedan tilltagit. Imedlertid kunde de uppträden, som följde af eller stodo i sammanhang med dessa händelser, icke länge förblifva hemligheter inom Spanien. Vid katastrofen i ia franja 1836 utbröt allmänna missnöjet högt emot Munnoz och kamarillan. Man fordrade deras hufvuden. Med möda lyckades det att undangömma åtskilliga af de utsedda offren, och Munnoz undkom till Madrid genom några underjordiska gångar, som blifvit anlagda i och för vattenledningarne. — inom minister-konseljen öfverlades flera gånger om, att man borde göra Drottningen föreställningar; men då fråga blef om hvem, som skulle åtaga sig detta kinkiga uppdrag, sköt hvar och en detsamma ifrån sig och på någon af kamraterne; och de, som slutligen åtogo sig det, blefvo gunska snöpligt affärdade af Christina. Denna furstinnas giftermål med Munnoz har varit en källa till stora olyckor för Spanien. En kamarilla, bestående af Munnoz slägtingar, alla personer utan uppfostran och bildning, hade bemäktigat sig Drottningens förtroende. Den unga Drotining Isabellas uppfostran skall hafva blifvit mycket vårdslösad; det påstås, att hon hvarken kan läsa eller skrifva, ehuru hon redan är 40 år gammal. Juveler, taflor och andra dyrbarheter, öfverhufvud allt, som kunde förvandlas i penningar, såldes eller pantsattes, för att mätta penningelystnaden hos Munnoz slägtingar; skandalösa negociationer, falhet och korruption hafva nedsmutsat både hofvet och administrationen. Broschyren, som till slut innehåller åtskilliga stränga yttranden om Christinas förvaltning såsom förmyndare och regentinna, framställer derefter den satsen, att sedan bennes förmälning med Munnoz nu mera vore styrkt medelst tillräckliga bevis, så hade hon, enligt Spanska lagarne, förverkat all rätt att fortfara med förmynderskapet för sin dotter. j EECKSNOERDATREDE NNE PARTEN