Aftonbladet – 6 november 1840, sida 3

mildare förklaring antaga vi, ehuru mången säkert skulle antaga en annan. ge ee BOKHANDELS-BULLETAN. oo— Bland utkomne skolböcker anmärka vien Latlnsk grammatika för skolor och gymnasierp, efter Biliroth och Ellendt utarbetad af J. 4. Dahlström, rektor vid nya elementarskolan. Behofvet af någon annan lärobok i latinska språket än Strelings och Dahls grammatikor har länge varit erkändt; lika orättvist det vore att vilja förneka sistnämnde grammatikor ganska mycken förtjenst för deras tid, lika naturligt synes det vara, att de icke i allo kunna motsvara en sednare tids anspråk, i följd af den högre ståndpunkt, såväl den latinska grammatiken, som dos grammatikaliska forskningen i jallmänhet numera intagit. Det flitiga Tysk.land har på de sista årtiondena halt att uppvisa en mängd författare, hvilka för latinska språkets preliminär-studier gjort mer än ditintills blifvit uträttadt på århundraden. Billroth är erkänd att bland dessa stå främst genom den klarhet och bestämdhet han lyckats gifvå hela den latinska grammalikan, samt den ovauliga korthet, hvartill han vetat, utan att ändå föri glömma något, sammantränga sitt ämne, en förtjenst, som för en skolbok är icke så litet väsendtlig. Den Billrothska, af Ellendt sedan ytterligare förbättrade grammatikan eger i detta afseende företräde till och med framför Zumpts för öfrigt med all rätt ganska aktade, af hvilken vi äfven ega en öfversättning. Hr D. har för sin lärobok lagt den Ellendtska till grund, men har dervid gjort de förändringar och tillägg, som han trott nödiga med afseende på skolan hos oss. Sålunda har han äfven sednare, för att tillmötesgå äfven de större fordrini garna vid student-examen, bilogat en latinsk I prosodi och metrik efter Billroth, en afdelning al latinska grammaliken, som vanligen behandlats mest styfmoderligt, men här, efter den I plan, som blifvit följd i det öfriga, synas vara utarbeiad med både omsorg och reda. Några smärre tryckfel skulle kunna anföras till de i boken redan anmärkta; det väsendtligaste bland dem är att sidan 4 rad. 8 nedifrån, der såsom exempel på accentens läge i mellersta stafvelsen af trenne, det anföres ordet afhandiing, hvilket bör vara behandling. Sid. 93 rad. 4 I nedifrån, står tredje,, bör vara fjerde. o— Elt annat arbete inom undervisnings-litleraturen, ;Franska språkets svårigheter, dess synonymer och hononymer al Öhrlander, förtjenar äfvenledes en mention honorable. Man känner Voltairs naiva yttrande om franska språket: Cest une chienne de langue, je ne Papprendrai jamais. Det är visserligen sannt att något hvart sprak eger sådana finesser och hemligheter, ati derom kan är detsamma; det franska torde likväl verkligen få räknas till dem, som i dylikt alseende sätta mesta myror i hufvudet på äfven den mera öfvade och uppmärksamme. Herr O., förut fördelaktigt känd såsom utarbetare af åtskilliga värderade grammatikaliska läroböcker, har velat i det förevarande arbetet lemna dem hos oss, som göra sig tll en pligt att tala och skrifva franska språket horrekt, ett lexikalisk vademecum,, som kan bespara dem det mödosamma och ofta, i alla fall, fruktlösa genomlcetandel af digra ordböcker och grammatikor. Författaren har dervid följt de nogaste och mest godkända franska linguistiska verk såsom franska akademiens diktionär, Boistes ordbok öfver franska språkets svårigheter och synonymer, Levi. Bonhours, Vaugelas, Mozin, Levizac, Saigey, Laveaux, Girault-Duvivier, med ilere. Boken innefattar först och främst alla de ord och talesätt, som på något sätt afvika från de allmänna reglorna, vidare språkets synonymer eller ord, som endast genom en ganska fin begreppbestölgi Ing skilja sig från hvarandra, och hvilken det derföre svårt att veta icke förblanda med hvarannan, samt slutligen franska homonymerna, eller ord, som ega en olika betydelse allteftersom de uttalas kort eller långt, eller som, ehuru lika ultalade, skrifvas ol lika efter olika betydelse. Det hela synes oss vara ett ganska nyttigt arbete, förljent att egas af hvar och en, som önskar gå litet djupare i kännedom af fransyska språket. Uppriktigt taladt, finnes det väl bland dessa af akademien och en mängd ytterst skr upulösa linguister bestämda hårk! yftig a distinktioner åtskilligt, som för den jafödda fransosen icke är helt och hållet bindande, ty det sig sjelf ständigt föryngrande språket vår ock sin egen vag fram, ulan alt allt för noga. fråga sig efier reglo: na, och de fyratioo ma till exempel för bjuda så mycket de gilla att säga abimer un ehapeaun, så är det dock en ijugo, tretio millioner som sä ga det helt högt, och skola vi troalt de dertöre gå miste om salighele en? Men med en utländning är det en annan sak, och han gör utan tvifvel bäst i att heldre vara för litet än för mycket fri.