och gruset ur ögonen, i samma mån börja troligen äfven många Representanter, som röstat mot grundsatsen af allmänna val eller af en rationel representation och dagtingat med ståndsandan, att inse den verkliga halten af de reaktionära tidningarnas förespeglingar: än om ett blifvande bonde-regemente, än att inga bönder skulle komma in i representationen, än att bildningen skulle blifva qväfd, än att förmögenheten skulle få öfverväldet, än att trashankarne och proletärerne skulle komma att styra; med ett ord: för de mest motsatta och hvarandra motsägande, men allt ohyggliga följder, som fienderna till all verklig reform häraf förutspått; och man börjar äfven att se åtskilligt ganska begripligt uti det i förstone obegripliga fenomenet, att icke allenasl Minerva och Biet kunde visa sig så tama i denna fråga, utan ock sjelfva ultrapartiets koryf på Riddarhuset, nemligen Hr von Hartmansdorlf, afgifvit ett förslag om ett femte Stånd, som vid första påseendet tycktes så modifieradt, att till och med Friherre Boye kunde anklaga Hr von Hartmansdorff för radikalism — en anklagelse, hvars verkliga halt numera ej är svår att inse, då man öfverväger att, efter de mest gifna statistiska grunder, embetsmännen skulle få öfvervigten i det femte Ståndet, och följaktligen detta stånd tillika med Adelns och Presterskapets fullmäktige komma att konstituera en gifven majoritet öfver Presteoch Borgare-Ståndet. Ett sådant resultat vore för hofvets och de byråkratiska intressena en så ofantlig kupp, att man ej kan undra på, om det ljnder idel koncessioner från Regermgens sida, och oss har derför sällan förekommit en roligore komedi, än Friherre Boyes ifriga opposition vid detta tillfälle emot Hr von HartmansdorfE Emedlertid ser det ut, som om reaktionspartiet efter den första segersången skulle begynna alt ändå icke anse sig så aldeles säkert om den slutliga framgången. Svenska Minerva för gårdagen har egnat alla sina 8 små spalter till detta ämne, och meddelar underrättelser om ett nytt uppslag i Representations-frågan, för hvilket naturligtvis Aftonbladet skulle direkt och indirekt verka, samt om nett samtal emellan en Grefve och en Borgersman, synbarligen åsyftande ett försök att afskrämma Bonde-Ståndet ifrån den samfäldta valprincipens vidhållande. Grefven, upptäcker nemligen der helt förtroligt för Borgersmannen, att hufvudändamålet med detta valsätt är, att uttränga Bönderna utur representationen, och den beskedlige Borgersmannen, af lutter välvilja för landthandeln och gerningsmännen, anser detta för en så nedrig intrig, att han — förklarar sig deraf ytterligare besluten, att rösta emot KonstitutionsUtskottets betänkande. Uti den näst föregående artikeln har till och med det onda samvetet krupit fram så långt, att Minerva sjelf omtatar, hurusom Konstitutions-Uiskottets åsigter kunde komma att understödjas med någon praktisk rubulism på gatorna! Det är att taga sak på bak. RR