Aftonbladet – 4 november 1840, sida 1

DEN NÄRVARANDE KRISEN 1 EUROPA. Då den Napoleonska universal-monarkien, lik hvarje annat sådant försök, störtade tillbaka i drömmarnas verld, hvarifrån den ledde sitt ursprung, uppkom på dess spillror en efterträdare, den så kallade pentarkien, som utan uppdrag tillagt sig sjelf förmynderskapet öfver de andra europeiska staterna och öfvertagit det tacklösa besväret, alt ordna deras angelägenheter så snart de tyckas hafva kommit i något slags oordning eller en kollission uppstått mellan några af dem. Detta förmynderskap har nu fortfarit i 25 år. Svagt i sin sammansättning genom förmyndarenas ömsesidiga misstroende till hvarandra, till den europeiska meningen och tll sina egna nationer, har det likväl förvärfvat en skenbar styrka genom de mindre makternas frivilliga undergifvenhet för detsamma, och man har sålunda tillåtit det att efter sina åsigter ordna Greklands öden, bestämma Belgiens och Hollands gränser och nu slutligen att ställa till rätta misshälligfeterna mellan Porten och dess mäktige vasall, Paschan af Egypten. Det är cgentligen detta sistnämnda och det dilemma, som deraf föranledts, hvaröfver vi erna tillåta oss några betraktelser, emedan det torde tydligare än något annat ådagaligga, hvad nytta den europeiska statsvisheten dragit af tidens läror, hvad höjd af storhet hon uppnått och hvad tacksamhet folken verkligen äro skyldiga henne. Som en inledning böra vi erinra, alt denna pohtik kallar sig fredsälskande. Detta får likväl icke så förstås, som att hon verkligen skulle så serdeles älska freden, men deremot att hon fruktar kriget, emedan ett sådant möjligen skulle komma att föranleda den praktiska behandlingen af vissa kinkigarfrågor, hvilkas lösning man så länge som möjligt vill uppskjuta. Men orsaken må vara hvilken som helst, nog af, de fem makterna hafva sökt undvika kriget. Nu tyckas likväl folken hafva någon rätt att fråga: hvarföre då bibehålla dessa ofantliga stående armcer, som förlära våra skatter och rycka så många arbetande händer från jordbruket och näringarna? Hvartill dessa millioner krigare, som under en 95:årig fred ligga sysslolöse vid geväret, liksom fienden hvarje ögonblick vore att vänta, och dessa kolassala fästningar, som man fortfar att underhålla och förstärka, liksom om en belägring hvarje ögonblick vore att befara? Den universella po