Aftonbladet – 2 november 1840, sida 2

tan, hvad för tårfuktande näsdukar! Och man talar då till hvaråndra i ett språk som detta: (Min älskade, ovanliga Ebba! från hvem har du lånat dessa. himmelska toner, eller är det englarnas röster i ditt hjerta kanske?, aJa, nog är det englaröster, sjungna i ett rent och ädelt sinne, men likväl icke i milt; jag eger ej något skapiynne. (!) Ack, jag känner dem, dessa ljufva toner, de äro gemnljuden af min .Davidsharpa, (löjtnant. Arnold vid lifregementets dragoner) försoningens budbärare till det förkrossade hjertat. al himmelen en gång skola de harmonierande stämmorna åter sammansmälta i sköna, klangfulla ackorder. Sålunda samtala med hvarandra dessa fromma högvälborenheter i de förtroliga skymningstimmarna, och jag vet icke hvad för en mystisk doft af sakristia dervid blandar sig med de nobla parfymerna af mysk och jasmin i grefve Dorsets eller enkefriherrinnan N:s salonger! i Nu är det naturligt, att så mycken gudaktighet skulle tjena till platt ingenting, så vida icke en motsvarande mängd pröfningar och försakelser komme med i spelet. Sådana finnas här ock verkligen i parti. Fröken Ebba gör, till att börja : med, för att uppfylla hvad hon anser en dotters pligt kräfva, det rörande offret att försaka sin Arnold och taga till äkta man en viss öfverste, som hennes föräldrar sedan länge utsett till måg i huset. Arnold tröstar sig till en tid med Händels andliga kompositioner, slår sig dock slutligen, när gudaktigheten icke räcker till att döfva hans saknad, på spel och dobbleri, samt nödgas sedan på sätt och vis rymma till Grekland, Tör att genom hjeltedater försona några fula streck här hemma. Grefve Silon har redan förut äfven begifvit sig dit, att i striderna för Hellenernas frihet. söka slå ifrån sig de bittra qval, hans obesvarade kärlek till Lilia kostat honom. Lilia blir förlofvad med sin Körner, den episke mannen med sabelärret, men begår kort derpå den: stortragiska handlingen att sjelf bryta med honom, emedan hon gått miste om ett rikt arf, som hon vid: sin förlofning haft i perspektif, att. kunna stoppa i den älskades plånbok. Kör-: ner invänder väl, att arfvet här gör hvarken till eller från, och att han är ganska belåten med hennes hjerta och en koja; det vill säga med att arrendera en landtegendom och derstädes lefva långt från hela verlden ensam med och för den älskade. Men Lilia kan omöjligt ha på sitt samvete att genom medgifvande af ett: dylikt steg hafva förstört sin barons framtid och ayckt ho-; nom från hans banan, — den att bli kapten,: j 1 J l enligt tur, och med Guds hjelp i sinom tid riddate af svärdsorden, — och hon säger med ett: blödande hjerta cpartout nej. Så får det icke varal; säger hon med:lIngeborg i Frithiofs saga, : Hon pekar dervid åt himmelen. och skyller på ö1 det; och baronen, rörd af så mycken finkänslighet och försakelse, trycker. en kyss på hennes läppar, kastar sig på sin häst och försvinner. Vil återse honom såsom gift karl; han har återfunnit en gammal inklination och knutit ett nytt band för att ersätta tomheten i sitt hjerta, Pur. filosofi! Men Lilia slår sig-pår-de sköna konsterna, fattar penseln och blir artist, sysselsätter sig) deremellan äfven något litet med poeteri. 0-1 förmodadt genom en slägtings i Hamburg timade död blifven. egarinna af en stor förmögen-j bet, beslutar hon att resa ut litet för att se verlden, och begifver sig med en i Paris gift Svensk dame till Frankrike. : Här i den stora Franska hufvudstaden får hon till en början — kan ni j tänka så fatalt! — kopporna, en visserfigen i sig I sjelf gemen, men likväl på sätt och vis äfven I rätt lycklig omständighet, emedan hon derigenom kommer i beröring med en barmhertighelssystör, hvilken blifvit kallad till hennes sjukvakterska, att uppöfva. sin gudaktighet och att stärka densamma medelst inhemtande af ade principer, som och med hvilken hon eger det amplaste tillfälle I I lågo till grund för en Saint Vincents, en Belzunces, den heliga Theresias handlingar Hon har! till och med den oskattbara lyekan att någon li ten tid, under en resa, som hennes vän med sin man gör till London, få vistas bland de: fromma! systrarna i deras communeaute, ja, alt till och med få anlägga deras nunnedrägt; för ett gudeligt hjerta hyilken höjd af tillfredsställelse! Hon. ålervänder i stora verlden just lagom för att träffa grefve Silon, som händelsevis vid detta lag ankommit till Paris. Vid anblicken af Lilia vak-! nar hans gamla böjelse med förnyad styrka, och han bestormar henne med den meöst rörande! enträgenhety,: att. hon nu omsider, då bon är fri. från alla band, måtte låta sig bevekas af hans: kärleksqval. Lilia kan! icke länge förblifva kall för så mycken djup, liflig och ståndaktig passion, och låter i em obevakad stund undfalla sig ett. ord af eftergift. Sidon är den lyckligaste menniska, men Lilia ångrar redan i nästa ögonblick! detta brott mot hennes första kärlek, och får af alternation en blodspottning. Härpå följer en! galopperande lungsot och innan kort döden. Hen-. nes bror Arnold, denne den gudaktigaste bland: de gudaktiga och som med sin helgonfysionomi. fått sig ett rikt gifte i Grekland i stället för det: misslyckade partiet med fröken Ebba, anlänter:! till Paris i Grefvens tid, för att sluta den älskade syslerns ögon. Ett godt stycke af andra delen här blifvitj ryd åt en fullkomligt episodisk resebeskrif-, ning. Det är en redosörelse för. alla de orter, I