Aftonbladet – 28 oktober 1840, sida 3

del ioremal, man oOnskar ia altecknadt, och dobattangerna öppnas härefter genom den nämnda skrufinrättningen inåt den mörka camerans väggar, då den jodiserade plåten kommer att befinna sig utsatt för det genom det runda optiska glaset i camerans andra ända på fonden infallande ljuset. Detta verkar på plåtens fina jodyta med en förvånande hastighet, större alltsom det föremål, man har i vy, varit mera belyst och solen starkare; och redan efter få minuter kan man åter sluta döbattangerna till och uttaga plåten, alltid innesluten i sin låda. Etsningen är nu visserligen gjord, men den kan icke synas; för att tvinga den att framträda, följer en annan procedyr. Man har tillredt en något större fyr kantig låda, i hvars botten befinner sig en degel eller liten gryta, med en undersatt spritlampa; laboratorn sätter nu fingerändarna i ordning och spetsar munnen, som han ville blåsa ut ett ljus, öppnar så hastigt lådan med döbattangerna: och öfverflyttar i en qvick volt plåten i den andra lådan, der så är inrättadt, att han blifver liggande i en lutad ställning öfver degeln, med den etsade sidan neråt; — detta får gå geschewindt, på det icke dagsljuset må inverka till någon förändring på plåtens yta; — i degeln är förut ibälldt litet -qvieksilfver och nu antändes spritlampan. Qvicksilfret börjar snart öfvergå i gasform, och alltsom dessa ångor stiga upp under plåten, ser man nu genom ett litet fönster på lådan den förut omärkbara ritningen alltmer utveckla sig. Afven detta går ganska fort, och då man tycker, att teckningen tager sig utfullkomligt, blåser man helt beskedligt ut lampan. Ändt-. ligen har man: då ljusetsningen färdig, men ännu återstår någonting högst väsendtligt, det ali fästa den på plåten sådan den är,-så att den icke sedan må altereras af ljuset. Detta sker på så sätt att plåten öfversköljes med en lösning af svafvelsyrligt natron, hvarefter den rentvättas med destilleradt vatten. Det ligger mycken vigt uppå, att denna sista procedyr verkställes med omsorg och delikatess. Plåten är nu kant och klar, och den önskade teckningen befinner sig der, utförd med den utomordentligaste finhet och en noggrannhet i de minsta detaljer, som utmanar en undersökning: med de skarpaste mikroskoper. : Man har de mest kuriösa historier att i detta afseende berätta, man bar på dylika ljusritningar kunnat genom mikroskop läsa affischer på gathörnen och upptäcka med papper hopplåstrade rutor i ett gammalt vindsfönster. Någonting ganska eget har jag sett på en vy, som nyligen härstädes togs öfver en del af staden med riddarholmskyrkan; solen hade vid tillfället starkt skimrat emot korset uppå tornspetsen, och följden häraf blef, att på plåten etsades i stället för ett kors endast en ljus rund fläck med långsamt bortdöende omkrets, liksom en gloria kring öfversta kyrktornsspetsen. För öfrigt hafva dessa teckningar en egendomlig ton, som låter bäst föreställa sig, om man liknar den vid etsningar på stål, sådana man ser på pennknifsskaft, elddon, och dylikt; den har likväl en aldrig så litet mera brunaktig nyans. Man yttrade redan vid uppfinningens första ofsig sjelf var, den likväl innebar en framtid af ännu vida underbarare uppfinningar. Så har mån redan vågat den aningen, att konsten skulle kunna drifvas derhän, att de genom daguerrotypen vunna kopierna återgåfve icke endast sjelfva teckningen i dess subtilaste drag, samt elair-obscuren, utan äfven färgerna i alla deras chatterinIgar; och å ett annat håll sysselsätta sig en mängd j lysici med lösningen af det problemet, att genom någon tillställning förkorta den tid, som : erfordras för ljusets operation på jodytan, så att. li stället för minuter nägra sekunder voro till:räckliga, till och med blotta sekunder. De aljdra kuriösaste konseqvenser skulle häraf härflyita, till exempel för portrält-ritningen, som för I daguerrotypen i dess närvarande skick icke lämfentliggörande, att, så stor och märkvärdig den i par sig, då en person omöjligen kan hålla alla j sina anletsdrag orörliga så länge, som behöfs för latt åstadkomma en cltsning. Men föreställ er, när man hunnit så långt, att det endast behöfs alt öppna och sluta de små döbattangerna, för alt få en teckning på plåten, hvilka ojemförhga porträtter vi skola ega, hvilken trohet, hvilken liflighet, hvilket uttryck! Och betänk sedan, hvilken otrolig lätthet att få ett konterfej af hvem man behagar! Icke längre några halfdagslånga sålancer, icke längre krus och komplimanger, för (att få den nåden att göra detta porträtt, icke länigre detta eviga bråk, för att få det högaktade ; eller adorerade föremålet att sitta stilla ochi vederbörlig attityd! Ingenting dylikt! Ni är en vacker flicka, och sitter en vacker dag vid ert Hönster med sömmen i hand, då och då kastande en förstulen blick utåt gatan. Bäst som det (är, lyfter sig en rullgardin i huset tvärs-öfver en I half aln från fönsterposten och ett stort rundt I cyklopöga, liksom glaset i en camera obscura, sneglar ut derunder. Ni har icke väl märkt det, förän ögat åter försvinner och gardinen sänker sig. Men vet ni hvad? Er beundrare har under detta ögonblick helt simpelt tagit ert porträtt, lifslefvande som mi sitter der med sömmen pekfingret. Se der hvartill konsten att daguerI reotypera en dag skall hinna! 0. 0. j ER på knäet och nålen mellan högra tummen och