Aftonbladet – 26 oktober 1840, sida 2

BONDESTANDET. Om Bondeståndets förhandlingar 1 representationsfrågan sistlidne Lördag meddela vi här nedan 1 korthet följande: Sedan Konstitutionsutskottets memorial M 38, med dervidfogade reservationer, blifvit uppläst, ingåfvos följande skriftliga anföranden: 4:o Af Sahlström från Stockhoms Län, med uppmaning till Ståndet, att antaga Utskotiets förslag, dock med den utsträckning af valrätten, aatt ingen hemmansegare, som för det närvarande catnjuter valoch representationsrätt, må densamma för framtiden beröfvas. Häri instämde Vicetalmannen Pehr Eriksson från Wermland, Fredrik von Zweigbergk från Skaraborgs, Olof Jacobsson från Södermanlands, Sven Isaksson och Nils Magnusson från Calmar, Lars Larsson och Per Persson från Örebro, Didrik wWeström från Stora Kopparbergs och Jöns Ersson från Wermlands Län. 2:0 Alf Ephraim Larsson från Elfsborgs Län: att med godkännande i öfrigt af Utskottets förslag, Bondeståndet: måtte förklara för sin gemensamma tanka följande: alt valrätten, utan afseende på större eller mindre fastighetsvärde, bör: tillkomma hvar och en, som på landet eger skatl-, lagd jord, bergsbruk eller lägenhet, samt ati hel, röst (hvilken öppet bör afgifvas), blifver alla dessa tillerkänd; men att röstberäkningen i öfrigt må, i nära enlighet med hvad Utskottet föreslagit, verkställas så, att ifrån 4000 till 3000 Rdrs fastighetsvärde berättigar till fvå röster; 3000 till 40,000 Rär tre röster; 40,000 till 25,000 Rdr fyra röster; 235,000 till 50,000 Rår fem röster ; 30,000 till 100, 000 Rdr scr röster, och derutöfver Ull sju röster, som torde blifva det högsta, en person borde kunna afgifva. Hy: arjemte Ephraim Larsson föreslog: catt Bondeståndet, hvad stäadernas räll angår, bör lemna till Konstitutionsatskoliet, att söka sammanjemka Bondeståndets Jheslut med Borgarestå indets, så att, derest sistnämnde Stånd biträder förslaget om samfäldt wvalrätt, i allt hvad som rörer denna valrätts atöfning i 1 städer na, så väl hv ad angår behöqighet, SOM Vv alsätt, Borgareståndets beslut icke må anses hindradt af Bondeståndets nu tillkännagifvande tankar om förslaget i allmänhet; äf. vensom att, derest Borgareståndet skulle yrk a. f alt städerna måtte utgöra serskilda vakdlistrikter för sig, Bondeståndet icke bör motsätta sig en s