Aftonbladet – 26 oktober 1840, sida 1

DNE RSA TSE UTRIKES. SPANIEN. Ett bref från Bordeaux, dateradt den 2 dennes, innehåller åtskilligt, som kan tjena till upplysning om den närvarande ställningen 1 Spanien, och vi meddela detsamma derföre här nedan: aDe sednaste tidningarne från Madrid äro uppfyllda med beskrifningar om högtidligheterna vid hertigens af Victoria emottagande. Intäget skedde med en förut aldrig sedd prakt, värdig en konung. Öfverallt såg man blomsterguirlander slingra sig kring fönster och balkonger. Triumfbågar höjde sig till ära för den vankelmodiga lyckans gunstling, ställningar reste sig från marken, för att lätta för mängden åskådandet af aden oöfvervinnerlige fredsoch frihetsbringaren; salar smyckade sig rikt och dyrbart till baler och konserter, och en stolt stod, med namnen ingräfda på de vunna segrarne, förkunnade fältherrens räitighet till nationens tacksamhet. Hvem skulle, vid åskådandet af så mycket kostsamt glitter, drömma om, att den jemmerligaste penningebrist råder i alla regeringens kassor, att löner och pensioner sedan månader innestå, att tusentals godtyckligt afsatta embetsmän med hustrur och barn försmäkta i ett bittert elände — ja, att till och med soldaten, detta det nya regementets stöd, till en del i trasor, lider brist på det nödvändigaste. a Vår ställning är så förtviflad — skrifves från Madrid, och man lägge noga märke till, att denna bekännelse kommer från en exaltados penna — och Espartero så helt och hållet enda ankaret för vårt hopp, att vi måste bevisa honom, om det också skulle kosta Spaniens sista pias:er, huru gränslöst det iörtroende är, som hufvudstaden sätter till honom! Allt hyad Madrid innesluter af politiska notabiliteter, cheferna för de förnämsta bankiroch handelshusen, deputationer från alla milisoch linie-korpser, från de serskilda akademierna och samfunden, de industriella och handelskorporationerna, väntade vid Alcala-porten trivimfatorns ankomst. Hufvudstadens stolta municipal-räd, fullt af trots och öfvermod emot sin värnlösa drottning, böjer sig för den lycklige soldaten, och döljer sina innersta tankar under ett bombastiskt smicker. Och huru snart äro mähända ej alla dessa hyllningar glömda? — cOm Espartero — läser man i ett af de fransyska bladen vid gränsen — motsvarar landets rättvisa förhoppningar, så skall revolutionen finna sitt naturliga mål i rättsoch frihets-principernas fullständiga seger öfver den absoluta maktens drömmar; vacklar han deremot i utförandet af det honom anförtrodda stora värf, segrar en qvinnas lockelser och tårar öfver rösten i hans inre —då skall revolutionen fortsätta sin förfärliga gång, och på sin bana krossa allt, som kunde väcka någon farhåga för framtiden! Kl. 2 den 29 Scpt. ankom andtligen den efterlängtade; tvenne artillerisalfvor förkunnade hans ankomst. En otalig menniskomassa trängdes kring honom. De fester, som blifvit beredda för honom, skola räcka i åtta dagar. För öfrigt synes partiandan, som hotade att bryta löst öfver frågan om regentskapet, åter stillad eller ajournerad. Har det måhända varit en följd af den not, som Frankrikes, Englands, Belgiens, Hollands och Portugals ministrar skola hafva afiåtit till Espartero, innan hans afresa från Barcelona, och hvari de hotade att begära sina pass, i fall drottning Christina antastades? Det republikanska partiet, som är utan rot i massorna, men desto talrikare i municipalråden, skulle utan tvifvel afsätta regentinnan, och Calatrava eller Arguelles eller båda tillsammans synas vara dess kandidater för regentskapet, men juntan är icke af så öfverändakastande rigtning. I en skrifvelse till hertigen nämnes, jemte Isabellas thron, konstitutionen och nationens sjelfständighet, äfven upprätthällandet af drottningens regentskap, och Espartero sjelf har uttalat, att försoning och ordning är hans valspråk. Öfverhufyud får man icke bedömma nationens tänkesätt efter de ultraliberala bladens skrik. Den tygellösa tidningen! Uracan kastar sig visserligen, med exempellöst raseri, öfver drottningens privatlif, öfver hofvet och Ferdinand Munnoz, och åen skamlösa Fcho ce A Tayon säger rent ut, att det är tid att göra slut på monarkien. cEn docka, hvars högra hand är så inrättad, att den genom en klok mekanism kan skrifva under: yo ed rey torde göra precist samma i nytta. Detta är jakobinism, och har endast väckt! förbittring mot fransmännen, hvilka i sina fram-: ställningar om förhållandet i Spanien tagit dylika talesätt för uttryck af juntornas afsigter. Detta är också orsaken till den stränga polisuppsigten öfver resande, som utöfvas i Madrid, i synnerhet cinot fransmän. Det är icke länge sedan flera personer! af denna nation måsie lemna staden inom 24 timmar, då deremot engelsmännen behandlas med ar-. tighet. Och, besynnerligt nog — presterna dela med dem lika missgunst: 7 å 8900 prester och munkar, hvilka kommit för att bönfalla om utbetalning af deras pensioner, blefvo bortvisade. Alla vägar kring Madrid voro den 27 September betäckta af dessa pilgrimer. Äfven dessutom finnes det missnöjda nog. Sålunda skall ett upplopp ibland garnisonen i Se.illa endast hafva blifvit stil-ladt aaNnAmM Utdolning af nanninsar OCh PCicArrer ny