Aftonbladet – 23 oktober 1840, sida 1

1 ov I HOT? a AVE VU MYPSICRAT TR SFPLUTL OVuti 7 en. . EAT OETISKT ETEN RENEE ISTET RIAA TATT TAARAAN synnerlig kärlek utstyrda, så har DrätsclUtskottet fått bland 40 ledamöter 7 sjelfskrifna, hvilka alla beklada förtroendeposter; NäringsUtskottet bland 40 7, hvaraf tre äro förtroendespost-innehafvare, 0. s. V. Betraktar man närvarande förhållanden, beklädas alla de embeten, som denna sjelfskrifvenhet tillägges, utom cen eller två af adelsmän; tänker man sig alla på det sättet beklädda, skulle det blott fordras, att två personer bland de valda hörde till samma parti, som de sjelfskrifna, för att inom Adelsståndet bestämma hela Elektors-valet och alla Utskotts-tillsättningarne. Otvifvelaktigt blefye det referentens intresse, att hellre koncentrera de sjelfskrifna inom ett Stånd, än sprida dem, och låta dem vid Elektorstillsättningen öfverröstas; Hr v. Harmansdovff kan, på grund häraf, anses hafva sökt skaffa det Riksstånd, han sjelf tillhör, en icke obetydlig garanti, att 24 Stånds-ledamöter alltid skola bekläda höga stats-embeten, men från hela den öfriga delen af Ständet har han med detsamma i det närmaste borttagit halfva den representationsrätt, de nu äga; de få nöja sig med att, enligt en paragraf, synas vara ett lika betydande Stånd som de öfriga, churu de medelbart genom en annan endast välja 26, under det de andra välja 30. Imedlertid till hvad resultat för landet har Hr von H. anordnat dessa sjelfskrifna? Sex Landshöfdingar skola, så länge Riksdag varar, enligt grundlagsbud, saknas i sina Län, två Presidenter vid sina HofRätter, en mängd andra i sina Kollegier inom Hufvudstaden, allt på det sätt, att Regeringen må få äga organer inom dessa Utskott, hvilka man tilldelat en så vigtig befattning. Om man verkligen hade velat, att embetsmannamyndighets-klassen skulle få organer, för att inför thronen och folket framföra embetsmännernas önskningar, hvarföre då icke låta hvart Embetsverk välja sin representant? månne det är utan exempel, att en hög post bortgifvits såsom sinecurce, eller med afseende på riksdagsmanna-parti, i stället för embetsmanna-förmåga, i de länder, der vissa embeten medfört sjelfskrifyen representationsrätt. Men man hade då möjligen framburit embetsmanna-korpsens röst, sådan hon är, icke sådan hon borde vara efter deras önskan, som sitta i Tiomannarådet. Hr von H. indelar målen på Utskotten efter Statsdepartementerna, medan närvarande grundlag delar efter målens art, och efter Representanternes olika beslutande rätt. Härigenom har närvarande grundlag råkat tillställa så, att anslagsfrägorna åtminstone kunna bli efter en gemensam åsigt bearbetade; under förra Riksdagen gjorde sig den meningen gällande, att sammanföra vårt Statsoch BevillningsUtskott, för att på ett ställe få hela butgeten behandlad. I stället för det, föreslår Hr von H., att i sju fraktioner splittra budgetsbehandlingen. Hr von H. ger åt de yngres kammare ensam initiativet vid motionernas behandling, churu begges ledamöter hafva motionsrält. De yngres kammare kan, enligt hans system, i alla frågor afslå, och derigenom hindra de äldres kammare att med målet erhålla någon befattning. Den sednares egen afslående rätt blir härigenom vilkorlig. Men liksom nu medgifves vid första Utskotts-betänkandets föredragning förändrande rätten icke åt någondera kammaren, hvarigenom det närvarande återremiss-systemets hela långsamhet kan komma att fortfara, och intrigernas v Ide bibehålla hela sin nuvarande makt. Jag anhåller, att såsom motstycke få framställa några satser af dem, som i min reservation äro upptagna. Jag har trott, att, när representations-fraktionernas karaktersskilnad är den, som uttryckes genom sjelfva namnen Aldres och Yngres Kammare; och när man tillika antagit grundsatsen om full motsvarighet mellan sådana kamrar, som systemets grundval, borde ej det tillfälle försummas, som nämnde karaktersskilnad, ensam ibland alla sådana, erbjuder, att nemligen dela målen i trenne klasser, Den na. der grundlagsstiftaren har ansett den större erfarenheten af formers nytta och nödvändighet, den samlade sakkunnigheten, den utbildade redaktionsförmåagan , företrädesvis böra medföra rättigheten att bryta stafven öfver ett inkommet förslag, och utan appell säga: Det må förblifva vid hvad förr gällandge varit; Den andra, der den större borgen för full bekantskap med folkets behof och önskningar, som hvart och ett nyligare val medför, af alldeles dylik orsak blifvit ansedd böra meddela alldeles dylik rättighet; och Den tredje, der målet icke ansetts kunna förfalla annorlunda, än genom hela representationens beslut. När då härtill lägges den fjerde klass, som för Sverges former är cgen, nem igen grundlagsfrågorna, der icke blott hvardera fraktionen har lika veto, utan hela representationen är förbjuden vidtagas allt slags förändring i det förslag, som föregående Riksmöte utarbetat; har jag trott, att en i alla afseende hälsosam kontroll på målens behandling blefve i grundlagen införd. Ett närmare bestämmande af de mål, som jag ansett höra till hvardera klassen, tillhör ej den mundtliga föredragningen; jag skulle derigenom missbruka edert tålamod, mina Hrr; ty detailler i dessa ämnen måste läsas och begrundas, icke flygtigt afhöras). ) Om man genomläser den af Tit. Spens ingifna reservationen mot Utskottsbetänkande, visar sig följande klassifikation vara af honom föreslagen: Till 4:sta klassen — för hvilken föredragningen af Utskottshetänkandet först sker i de äldres