Aftonbladet – 23 oktober 1840, sida 1

ANFÖRANDEN I REPRESENTATIONSFRAGA! VID KONFERENSERNA PÅ RIDDARHUSET. (Forts. och slut af Grefve Spens anförande.) Tvenne skäl visa sig för mig emot det af Hr vo TY sjelf framställda jemkningssättet, genom cf Förstärkt Utskott. Hvar och en, sem setat i ett så dant, måste erkänna halfheten i dess åtgärder, oc huru djupt orimligheten kännes, att endast få vo tera och icke i någon mån jemka, då man kansk ofta skulle kunna, lätt nog, göra något hvar belå ten. Hr von BH. har icke yttrat sig om, huru sto Utskottsförstärkning han afser, men hur än denn. siffra bestämmes, leder hela inrättningen åtminston till farhågan för Utskotts-despotism, och i allmänhe för intrig-skieklighetens välde. Hvart och ett steg att på förhand i klump delegera afgörande rätt väcker otroligt mycket större farhågor i denna del än när man blott delegerar utredande skyldigheter Riksmötets hela utgång blir då, såsom nu, beroen de på valen, och dessa ske ofta innan Riksdags männen annu fått genom sakdebatter afnöta föru fattade meningar, och lära känna hvarandra. Jus derigenom kommer man säkrast till partistrider. T reform kan ej ske utan parti-seger. Har man di tillika, genom användandet af en skarpsinnig tanke förmågas alla utvägar, sökt göra Regeringen, efte all sannolikhet, rådande vid Utskotts-valen, då ha man sannerligen gjort allt hvad man kunnat, för at förfäkta det aristokratiska, eller rättare, byråkratiskt intresset. En representation, som står under Rege ringens inflytande, blir snart ett täckelse blott, un. der hvars skydd konunga-omgifningen hindrar Ko. nungen att inhemta folkets röst; om man, i ställe för denna, framställer för thronen blott de högre embetsmännens egna önskningar, har man med det: samma gjort Konungarne och sjelfva konungamyn. digheten den största möjliga otjenst. Huru Hr von BH. i den delen förfarit, synes lätt. Han lemnar ej blott Konungens Rådgifvare rätt att, utan beslutande röst, deltaga i kamrarnes öfverläggningar; han har tillagt ett stadgande om 24 sjelfskrifna ledamöter, utom de tretton biskoparne. Dessa sednares sjelfskrifvenhet tillhör dock oafsättliga personer, men den här tillökade skulle till det mesta tillkomma innehafvare af förtroendeposter. Och alla dessa sjeifskrifna Riksdagsmän skulle äfven vara sjelfskrifna Utskotts-ledamöter, vissa Utskott äro härvid med