SPOOCOKHOLM den 22 Okt. — Statssekreteraren Friherre Nordenfalk lärer i dag åter afrest ifrån hufvudstaden. Hans korta vistelse här, jemte den omständigheten, att Hr Friherrn under tiden ett par gånger varit befalld till Konungen, ger bekräftelse åt det ryktet, både att Justitiestatsministersembetet å nyo varit Frih. erbjudet, och att de vilkor, under hvilka han tilläfventyrs hade varit benägen att emottaga detsamma, icke blifvit accepterade. Att detta icke skulle ske nu, var ock något, som kunde tagas för afgjordt, när man sammanlägger alla öfriga fenomener, som snarare utvisa en reaktion, än koncessioner. Mången skall imedlertid snart finna oförklarligt, huru hela denna sakernas ställning länge skall kunna fortfara. Efter den enstämmiga och starka opinion ifrån hela landet, hvarmed de valde representanterne vid början af denna Riksdag kommo tillsammans, och sedan Get visat sig, att inom den stora pluraliteten i tvenne Riksstånd, inom nära hälften i det tredje och omkring en tredjedel i det fjerde, eller vanligen så kallade första Ståndet, denna opinion ingalunda var frukten af en ögonblicklig öfversvallning, utan tydligen bibehållit och befästat sig; sedan den på ett så talande sätt gifvit sig tillkänna ej mindre genom de första utskoustillsättningarna, än uti Förstärkta Statsutskottet, uti Bondeståndets enhällighet, uti dess adresser till Konungen, samt jemväl uti Borgareståndets förhandlingar; sedan, oaktadt alla invändningar om omöjligheten af koncessioner, något tvifvel icke mera kan återstå, att hvar och en, som vill vara uppriktig, ganska väl vet, ajt det allmänna tänkesättet icke fordrar några omhvälfningar, ja icke ens några öfverdrifna eller overkställbara reformer, utan endast en sådan förändrad riktning af systemet i det hela, som kunde ställa styrelsen på cen verkligt konstitutionel grund; sedan man till och med flere gånger tyckt 8 varseblifva mer än en skymt af benägenhet hos Konungen sjelf, att gå nationens önskningar till