Aftonbladet – 22 oktober 1840, sida 2

till DeStridanae al SsycCciniSsKaA TOIKCLS DCENOI. Det är från denna synpunkt, mine Herrar, som man med skäl kan påstå, att hvart och ett förslag, hvilket åsyftar införandet af tvenne hus i svenskaj. representationen, innefattar en långt större och väsendtligare ändring i svenska regeringssättet, än någonsin Utskottets majoritets, äfven om man vill kalla dess system fullkomligen enkamrigt. Det system, som i min reservation framställes, upptager be: fattningsskilnad emellan represeutationens två arbetsfraktioner, det söker tillika dem emellan den karak-. terskillnaden, som grundar sig på olika åldersfordran, och på tillsättande den ena för en Riksdag, ! och den andra för flere. Frih. Hamiltons och Hr. von Hartmansdorffs förslager hafva samma :karak. tersskilnad, och dessutom en serskild ståndssplittring , vid valen; men lika många af hvart Stånd ingå i. hvartdera arbetsfraktionen; ståndsskilnaden är såle-. des blott vid valen, ochj)den karaktersskilnad, som), mellan arbetsfraktionerna finnes, är ifrån ståndsspli, tet alldeles oberoende. Helt annorlunda, mine Herrar, visar sig Frih., Boyes system. Af alla dem, som här framställts, . är det det enda, som innefattar fullständig husdelning, eller icke blott befattningsskilnad emellan kam. rarne, utan äfven en karaktersskilnad, som sjelf är grundad på ståndssplittring. Och hvilka äro då de karakterer, som Frih. Boyes begge hus skulle få: hans öfverhus, bestående af adel, prester och embetsmän, hans underhus af borgare, bönder och ståndspersoner? — Med den kännedom, vi alla ega,l om hvad Sverges adelselement nu är, med den utsigt, som i detta afseende framtiden erbjuder; sedan vår adel mestadels upphört att vara förmögen, sedan af dess privilegier intet annat än representationsrätten återstår, och af dess väsende intet annat än diplomadelns; — tron J väl, mine Herrar, att adelns representanter skulle blifva serdeles annat än embetsmän? Och när då här i landet den engelska triaden af konung, öfverhus och underhus vore utbildad, till hvilken allt tvåkammarsystem alltid i något afseende leder, så snart delningen emellan begge husen är väsendtlig; hvart skulle det leda, att konungamyndigheten, embetsmannamyndigheten och folkmyndigheten, hvar för sig, konsoliderades och sjelfständigt utbildades? MHvart leder, enligt all historie, allt konsoliderande af byråkratien, såsom en sjelfständig mellanmakt cmellan konung och folk ? Byråkratien har ofta varit för statscheferne ett välkommet biträde, innan den konsoliderat sig; hvad sedermera den har blifvit, och hvad den i allmärnhet kan blifva, visar Venedigs exempel, der dogen var så godt som första statsfången åt tiomannarådet; visar historiens vitsord om Frankrikes Ludvig XI, att, sjelf en af de största tyranner, jorden burit, han likväl i många afscenden grundlade sitt folks välstånd, emedan det var en mängd småtyranner, som han satte i sina jernburar. Men tiden är kort, och flera andra systemer, än Frih. Boyes, återstå för mig att genomgå. Jag har vid detsamma egentligen derföre dröjt, att det i ett afseende öfverensstämmer med ett af mig 1834 till onstitutionsutskottet inlemnadt och serskilt offentliggjordt förslag; jag hade nämligen der föreslagit just samma sex Stånd, nämligen adel, prester, borgare, bönder, ståndspersoner och embetsmän. Men alla dem, som blifvit valde i sådana valfraktioner, hade jag föreslagit, att sammanföra i en enda kammare, som sedermera frakturerade sig efter norsk metod. Jag har insett nu det stora misstag jag då begick, och som jag fruktar, att detta Utskottets mai. joritet begått; jag har insett, att de norska fraktionerna hafva för liten karaktersskilnad, för att erhålla olika befattning; deras olikhet är i det lyckligaste fallet blott nominelt. Men med detsamma . har jag äfven tyckt mig finna, att den enda karak-. tersskilnad, som är lämplig emellan en folkrepresentations två fraktioner, är den, att ena fraktionen , är vald för ett riksmöte, och den andra för flere;), derigenom, och derigenom allena, blifver den tvåfaldighet, som vinnes, ingen annan, än den af årets. önskningar å ena sidan, och erfarenhetens varningar å den andra; en sådan tvåfaldighet kan icke vara farlig, emedan den är menniskolifvets egen. j Som sagt är, igenfinnes denna princip för tvåkammare-organisation i Friherre Hamiltons system och i Hr von Hartmansdorffs. Jag väntade mig detta af den förre, jag vågade ej vänta det af den sednare; jag har med glädje funnit min enskilda opinion om en gammal vän besannad, att han icke är fullt så ensidigt konservativ, som han har blifvit ansedd vara utaf det mera lokomotiva partiet. Jag anser som en stor vinst, om, i fall Ståndsprincipen skall blifva segrande, ett förslag, sådant som Hr von Hartmansdorfts, blifver kontraproposition mot Utskottets, och det är derföre jag anhåller att serskildt få yttra mig öfver några af de deri upptagna detaljer. Först måste jag likväl något uppehålla mig vid ett utaf Hr Rydin framställdt förslag. Jag måste härvid erkänna, att jag af denna Talares framställning icke uppfattade detaljerna. Den ståndsdelningsprincip han föreslog, syntes mig imedlertid mindre godtycklig än mången annan, och fullt ut så antaglig, som flera af de andra, med beröm omtalade förslagens, i hvilka man åsidosatt det uteslutande afseende på historiska anvisningar, och redan varande förhållanden, som jag tror vara tillbörligt, när man skall godkänna ståndsdeining. Till besvarande af sädane förslager i allmänhet, torde jag en gång återkomma vid granskningen af Professor Thomanders system. Men Hr Rydin framställde tillika ett förslag att undvika tvåkamrigheten, och ändå kunde vinnas det återhåll emot förhastade beslut, som så mycket har blifvit påyrkadt. Han föreslog, om jag ej orätt uppfattade, att för alla frågor, eller åtminstone nästan alla, låta tvenne Riksmötens sammanstämmande beslut erfordras. Med den kännedom, som något hvar Svensk kan ega, om svårigheten att vinna ett sådant sammanstämmande synes mig en; sådan återhållskraft vara alldeles för stor; äfven om I årliga Riksdagar infördes, skulle dock ärendernas af4 görande blifva allt för långsamt. Man finge dessutom till en början afskilja från en sådan Riksdag i S Is 1 RR mA AL -— ÅR jr J-— -— so mm Kl Ls IA mm AA fA md allt förvaltningsbestyr, och i allmänhet den stora mängd mål som icke tåla uppskof. Er Rydins kontraförslag är imedlertid lika som Hr von H., nå-! got som bör glädja hvar och en af Utskottets Ledamöter, det innehåller ett försök att, emot den råda 5 man befarar af full enkamrighet, söka ett återhål-! lande element af säkrare och ver Pkligare art än det I