Aftonbladet – 22 oktober 1840, sida 1

aigar OUnsdagar och Lördagar Iran huset Är 56 Mäster Samuelsgränd, återgår Tisdagar och Fredagar samma tid — Takopriset är nedsatt. Haven RzR I z s D A G LZ N. :PRESTESTÅNDET. Plenum den 14 Oktober. Denna dag fortsattes den under förra plenum började diskussionen öfver bevillningsförordningen, der man hunnit till 33:e punkten, om akticbolzy m. fl. turättuingar. hvaröfver nu talade Biskop f8rur(t., som ansåg det föreslagna stadgandet, att alla aktiebolag skola erlägga bevillning, utan afseende på, huru mycket den tecknade summan inbringar, vara orimligt, och föreslog, antingen att ej bevillning må erläggas, innan de erhålla 5 procents utdelning, hvaraf de då kunde erlägga 5 procents beyillning, eller också att bevillningen må stå i förhållande till utdelningsprocenten, så att för 4 procents utdelning erlägges 4 procent bevillning, för 2 procents utdelning 2 procents bevillning, 0. s. v. Derom förenade sig flere. Prosten Sandö5-ry upplyste, att Utskottets förfarande vore grundadt på 44 8, enligt hvilken alla medborgare, som hafva någon rörelse, erlägga bevillning. När nu ej fastställts ett minimum för andra, visste Talaren ej, hvarföre aktiebolag skulle hafva frihet. Prosten Nibelius ville ej, att de skulle helt och hollet befrias, men kunde ej heller förena sig med Heurlin. Prosten Nordhammar protesterade mot undantag för någon association, och ansåg aldraminst dem dertill kunna komma i fråga. Utskottets förslag bifölls. Biskop Heurlin reserverade sig. Pruaiberker förekommo derpå och ansågos af Prosten sandörry böra erlägga en högre bevillning, än den af Utskottet föreslagna, då de få en betydlig utdelning. Dessa sorts associationer medföra de största fördelar, och borde derföre vidkännas en i progression större afgift. Talaren hoppades, att den dag en gäng skulle komma, då hvarje högre inkomst och större egendom finge vidkännas en i förhållande större afgift. Denua mening motsades af Biskop freuriin som fann den strida emot grunderna för bevillningsförordningen; af Prosten Nordhammar, på samma grund, och emedan man i Utskottet ansett sig cj böra möta en uppstående inrättning med ogenhet; af Prosten Mibelius, emedan det wore obilligt, att kh. ex. 40 procents. utdelning skulle erlägga 40 procents bevillning, då andra kapitalister ej betala mer än 2 procent. Utskottets förslag bifölls. Vid fyrd beslöts, att alla sådane af antiqvariskt eller historiskt värde böra vara befriade. Öfver bevillning af Kurahtersfultmakier talades af fiere ungefär i samma riktning, som förut, när betänkandet om dessas afskatfande förevar. Mot sjelfva titelsjukan önskades korrektiv i bevillningen, hvarföre somliga Talare ville hafva den förhöjd, och ansågo, att det sedan ej vore för mycket, att en person, som fått sig en hög karakter, eu gång om året finge påminnelse om silt höga värde, och att j dessa lyxartiklar, liksom alla andra, borde väl beskattas, heldst det stode hvar och en fritt att undanbedja sig dem. Andra äter ansågo likgiltigt, om de finnas eller ej, att, i vårt fattiga land, der Regeringen ej har andra gratifikationer, och ofta ej med annat kan belöna, det vore svårt att då få betala, och att det äter blefye en tillgång för rikedomen, alt äfyen genom rangen höja sig öfver den fattiga förtjensten; anseende en Talare det vara lika mycket högmod och fåfänga, att afslå ett vackert anbud. För öfrigt talades mycket om dem, som bestridt en tjenst en kortare tid och bibehålla karakteren; och ansägos dessa böra vara befriade från bevillning, sä väl för den tid de ixnehaft tjensten, som äfven framgent. Vid derpå företagen omröstning bifölls betänkandet och sistnämnae mening med 26 röster mot 14, som voro för bifall till betänkandet. Prosten finsvmu:s reserverade sig mot både beslutet och voteringen, emedan redan förut var gifvet bifall. vw 39. Om muntels och stattevifetiv och den till dessa förrättningar föreslagna kommitte talades af flere Ledamöter länge och vidiyftigt. Innehållet af denna diskussion var ungefär följande: Prosten itallbeck ansåg ej kommittten ändamålsenlig, icke heller. Utskottets förfarande kunna godkännas. Rättelse mot Häradsskrifvarens egenmäktiga förfarande borde på annan väg sökas; åäåberopande Talaren sin och Hr Ostermans reservation. Sista perioden af första momentet och de tvenne sista borde utgå. Prosten Ostermoer åberopade sin reservation. Beviliningsutskottet, hade varit obehörigt att föreslå sådana åteärder. Arendet vore nämligen ekonomiskt, och tillkomme det ensamt konungen att besluta om det reglementariska. Ett sådant Utskottets förfarande kunde föranleda till betänkliga följder, och borde ej gillas. Skulle för öfrigt förekommande omständigheter afgöras efter sockenin tresset, kunde deraf hända, att många, emot billighet och rättvisa, både befriades och finge erlägga. Förslaget ogillades af Talaren. Prosten Gun mius instämde. Prosten Niherrus ansäg förslaget skola förorsaka koHision mellan Regeringen och Representationen. Sockenintresse skulle också få för stort inflytande. Prosten Hadlström . tillstyrkte på det högsta antagandet af förslaget, såsom med rätta tillhörande kommunen; ville veta, hvem som bättre skulle känna behofvet, än just en sådan af församlingens ledamöter bestående kommitte. Lika väl som menigheterna ega rätt att bestämma vid taxeringskommitteerna, borde de här få göra det. Deraf vore ej minsta våda. Lektor Laurcnivs och Prosten Ze us förenade sig derom. Prosten indmar Fk citerade 57 af R. F.; beklagarde, att 4842 års Ständer antingen varit nog menlösa eler också ej insett sina rättigheter, och önskade, att 1840 års Ständer cj måtte bortskänka dem, För sin del ansåg sig Talaren böra vaka öfver sina Kommittenters rättigheter, och förklarade sig aldrig skola tillåta det kungliga prerogativet göra intråne nå dan andra MAattens ameåda Höäradeskrif