Aftonbladet – 21 oktober 1840, sida 3

att begära ett honorarium, äfven om man kunnat hoppas bifall till en dylik begäran; man skref för äran. I Göthes Aus memem Leben ifinner man flere exempel härpå anförde. Gottsched var nästan den ende, som af sitt skriftställeri hade någon ckonomisk fördel. Bokhandelshuset Breitkopf et Härtel i Leipzig, som efterhand gratis erhållit förlagsrätt till alla hans arbeten, upplät en våning i sitt hus åt författaren, för att på detta sätt betyga honom sin tacksamhet för den vinst hans skrifter tillskyndat huset. — En bedröflig händelse tilldrog sig i medio af September i Petersburg. Några artilleriöfningar förehades på Wolkowo-slätten; två generaler, några soldater och en stor mängd officerare voro närvarande dervid; bland annat försökte man några glödgade kulor, hvilka skulle antända det föremål de träffade; en sådan kula sköts på en krutkista, hvilken, till allas förundran, icke sprang. Artillerigeneralen Bontemps, som trodde att det ej skulle blifva någon explosion, gick fram till den, men i detsamma han lyfte på locket, flög kistan i luften. Generalen blef förfärligt stympad och dog elfva timmar derefter under de rysligaste plågor; en kapiten förlorade armen; alla de andra blefvo mer eller mindre skadade. — Den bekante djurtämjaren Martins lejoninna har fått fyra ungar, hvilket är ganska ovanlig. med dessa djur i fånget tillstånd. Då detta händer en lejoninna, bryr hon sig aldrig om mera än två, och så var det äfven nu, och hon lät icke allenast utan saknad. utan till och med med tydlig glädje, två af ungarne borttagas. Dessa anförtroddes åt en tik, hvilken drar omsorg om dem. som om de voro hennes egna. Anmärkningsvärdt är, att de två, som uppfödas af tiken, tyckas vara frodigare än de, som uppföd.s af modern. — En Hr G. föll i Paris ned från femte våningen af ett hus, ur ett fönster, mot hvilket han stötte sig, och som gick sönder. Han steg genast upp igen och gick hem till sig, utan att hafva haft något annat ondt afsitt fall än fruktan, och utan mera rörelse, än den hos en man, som gjort en dugtig saltomortal. — Ovanligt drag hos en katt. En gammal ungkarl, som dragit sig från verlden, brukade hvarje afton, då han kom hem, lägga de silfvermynt och löspenningar, han hade, på kakelugnen. Han saknade dessa flera aftnar, men kunde ej begripa hvart de tagit vägen, ty han hade hvarken tjenare eller vänner; endast en angorakatt var hans sällskap, och denne egde all hans ömhet. Nyligen fick han dock upplösning på gåtan; hans katt hade fått ungar i en vrå, och Mr. Mermouillat skulle hjelpa den att vårda dessa, då han till sin förundran igenfinner alla sina b ortkomna mynt, liggande i samma vrå. Han skyndade genast till en poliskommissarie, för hvilken han förut angifvit saken, och bad honom, att han för all del icke skulle använda några lagliga medel mot hans kära katt, emedan denne ej gick längre med rofvet än till Sin Vrå.