Aftonbladet – 21 oktober 1840, sida 2

i I ej trv henpe, hviiken, i sådana fall som dessa, skap, sin fisk, sin ull, sitt lin, sin humle, till borgerskapets petition vore i sådant fall både billig och fosterländsk. Granskom imedlertid detta gamla spådomsqväd2 än en gång, ianan vi taga för aigjordt att spådomen skall inträffa! Då dea hvilar på förutsättalngar, om hvilkas förverkligande man icke äger någon visshet, så vore väl ingenting lättare än ait qväda en annan visa ur en annan ton, och att med andre förutsättningar, äfvenså sannolika, komma till alldeles motsaita framtidsutsigter. Deana utväg, att ställa profetia mot profetia, har också al mången blifvit försökt; men som allting härpå kommer an på tron, och vi icke kunna fordra att blifva trodda på våra blotta ord, uuder det vi uppriktigt erkänna vår saknad af allt förtruend2 för skrå-profeteraa, så måste vi välja en onnan utväg; vi vädja åter till erfarenheten. Vill mas utgör Moses och Proleterva, så tror man ej heller om de döda uppstode: om skråanstalte:-: na sjelfva, I hela deras urspsuugliga skepnad, kunde äterkallas ur grafren. Erfarenhet af skiåväsendets inflytande ut baudtverkarnes uskvust, städereas och burgarståndets förkofran, saknas visst icke, bvarken här eller utrikes, I Sverge är skråväsendet så uråldrigt, ati dei skulle, om ett par år bärefter, bunna fira sie femte sekular-fest; ty det fattas ej mer än 2 år i 300, sedan man bär började äflas dermev. Så vidt man af våra äldre författvingssamlingar bar sig bekant, utkom nemligen det första Svenska skråbud redan 4342, ull förmån för staden Weziö, dii aila kringboende guldsmeder, kopparsiagare, skräddare och andra handtverkare då antyddes att inflytta. För handtverkarne kring Jönköping och Skara stadgades detsamma år 4524 och 1346 förbjödos alla handtver;k på landet. Ändttigen utfärdades 1576 den första Svenska Skråordning, till följd hvaraf hvar stad skulle bebos af eti bestämdt antal bandtverkare, hvart skrå hafva sia ålderman, och allt bandtverksarbete verkställas hos dem och ingen annan. Samma ordning utsträcktes 1622 till slagtare, bagare och bryggare. Genom ytterligare påbui af 4698, 4727 och 1748 förlades ändtligen allt garfveri, välveri, ja spisneri, till städerna, hvilka dessutom, genom ardra, tid efter annan uikomaa förordningar, tillerkändes uteslutande säl att idkz: all bardel och all sjöfart. Det hade också under vissa perioder hommit derhän, att landtmannen måste föra sin spannmål, siu bostäderna, för att der, uftast pa föreskrifna dagar och timmar, försäljes till vissa borgare, som ensamt dertill voro privilegierade; och om skråbuden kunnat bandbafvas efter lydelsen, så skulle Jandtmannen mnödgats alt af dessa eller andra privilegierade borgeremän köpa det linne, de kiäder, de skor, den fisk, det kött, bröd och dricka, hvaraf ban kunde vara 1 behul) Till denna fulländning hade man bär reglementerat, och mera ,stränrga och bestämda stadgar, för gränsen emellan stadsmannaveh landimanpanäriogarne, hafva svårligen kunnat ut tänkas. Vore nu städernas förkofran och borgerskapets välstand att pårökna genom en dy-; lik Jagstiltning, så borde de Svenska städerna redan för århuvdsaden sedan hafva uppnått den största fullkomligbet och rikedem. Frarförallt skulle handtverkerierna i städerna Wexiö,) Skara och Jönköping, efter en nära halftus.nårig vård i skråväsendets drifbävk, hafva uppvått ett flor, hvarmed få andia städers kunnat jemföras, 1 hvilket land som helst; och dessa städer borde ätminstone vara de rikaste och folkrikaste i Sverige. Huru det bärmed förbåller sig i verkligheten, behöva iecte vi säga, då hvar och en turde bafva sig bekani, att bandtverkerierna i dessa siäder icke befinre sig på någon bögre stårdpunkt än hvar som, belst annars, der samma slags näringar drivas: och bvad sjeliva städerna beträffar, så skuilr det företräde de möjligeu kunra ega framför andra i deras granskap, t. ex. Eksjö, Grennal och Sköfde eller Falköping, svårligen kunvs upptäckas, så frami icke andra förmåner är: skråförfattningarse dertit! vore orsaken, nersli gen närvaron af konsistorier och gymnasier i Wexiö och Skara, samt al Götba Hofrätt i Jönköping, närbeten al Tabergs bergslag och Wettern oberäknad för den sistnämnde. Förgäfves bemödade sig samma visa lagstiltning, för 1vå till te sekler sedan, att genom serskilda förmårer skydda och förkofta Wadstena, Skenvirge, Arboga, Nylödese: de tre förstvämrde bafva oupphörligt ned-jupkit under detta bög, och den sednasre helt och hållet försvunnit fran