Aftonbladet – 21 oktober 1840, sida 1

RIESDAGEN. — BONDESTÅNDET. Plcna den 50 September och 3 Oktober. I förstnämnde -plenum inlemnades den protest, som förut i detta blad finnes intagen. Derefter förekom Statsoch EkonomiUtskottens betänkande Nr 23, i anledning af dels Kongl. proposition, dels enskilde motioner om lindring uti Jemtlands roteringsoch rustnings-skyldighet. Erik Nilsson från Jemtland åberopade sin i ämnet väckta motion, yttrade dels att om provinsen erhåller de af Utskottet föreslagne 4000 Rdr årligen i tre år, återstår dock en årlig summa af 20,000 Rdr, hvarmed densamma är öfverroterad, dels att afvittringen, enligt hvad så väl domaren som landtmätarne uppgåfvo för Konungen vid dess resa genom provinsen 4835, bordt vara slut för två är sedan, och att ingalunda dertill behöfves ytterligare tre år. Begärde återremiss, under yrkan af 24,000 Rdr såsom årligt anslag atill ersättning för öfverroteringen. Hans Jansson från Elfsborgs Län ansåg Jemtland visserligen böra hjelpas, men ej på bekostnad af öfrige, tillräckligen hårdt roterade provinser. Trodde ändamålet bäst kunna beredas på sätt Rikets Ständer i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 5 Januari 41833 föreslagit. Yrkade bifall till betänkandet och upplyste, att emedan Kongl. Maj:t ej lemnar något bifall till Rikets Ständers vid föregående Riksdag gjorda tillstyrkan, hafva de af Ständerna för ändamålets vinnande då anordnade medel ej kunnat från Riksgäldskontoret utgå. Många instämde häri. Von Zwrii. bervk ansåg afviltringsverket icke kunna lägga hinder i vägen för rotejemkningen, helst Konungens Befallningshafvande i nämnde Län redan den 14 Augusti 4833 till Kongl. Majt afgifvit förslag till en ny rotering och deri uttryckt, att afvittringen redan då så långt framskridit, att den ej hindrade en sådan roteringsförrättning. Ansåg derföre det tillstyrkta anslaget, såsom otillräckligt, mera vara till skada än till gagn. Erinrade att, enligt ursprungliga kontraktet, Jemtlands regemente ej finge användas utom provinsen, utan endast vore en gränsepo. stering mot Norrige, hvilken numera ej behöfdes. Ansåg rotejemkning i Jemtland så mycket mera nödig, som, enligt Konungens Befallningshafvandes uppgift, provinsen ej förmår hålla större styrka än 305 man, hvilken, i fall det af Rikets Ständer vid sista Riksdag bestämda anslag 6,666 Rdr 32 skilling årligen komme att utgå, kunde ökas till 472 man, som vore ett tillräckligt antal. Yrkade återremiss. Åtskillige förenade sig med von Zweigbergk. Strindlund lika med Hans Jansson. Rulberg yttrade, att om Regeringen fästat afseende vid Ständernas anhållan sistlidne Riksdag, så hade den sökta lindringen redan varit tillvägabragt genom nedsättning i numerären. Afvittringen utgör ej hinder för roteringsförrättningen. Troligen kommer ej afvittringsverket att fullbordas under ännu 30 är, och skulle dettillstyrkta anslaget komma att räcka så lång tid, blefve med skikt en tunga lagd på de öfrige förut tillräckligt hårdt roterade provinserna i Riket. Talaren ville ej motsätta sig den ökade lindringen, endast den tillvägabringas på ett sätt, hvarigenom andras rättigheter och välstånd icke sättas på spel. Sven Johnsson från Jemtland var äfven böjd för att bifalla betänkandet, ehuru han allt för väl insåg, det ett anslag af 4,000 Rdr tre års tid föga bidrager till ändamålet. Talaref fruktade, att med en återremiss ingenting vinnes, Anders Anderssom från Skaraborgs Län, för bifall. Hans Jansson fästade uppmärksamhet derpå, att Utskottet jemväl tillstyrkt, det Jemtlands soldater hädanefter må åläggas samma skyldighet, som kronans indelta manskap i öfrige delar af Riket. Nils Persson från Södermanland, i öfverensstämmelse med dem som talat för bifall.