Aftonbladet – 20 oktober 1840, sida 1

STOCKHOLM den 20 Okt. Det är i morgon representations-frågan skall förekomma till pröfaing i Riks-Stånden. Denna dag är således den vigtigaste under irnevarande riksdag; ty hvilka beslut än komma att fattas, obestridligt är att de skola medföra det största inflytande på Sverges framtid. Man har liknat vår representations fyra kamrar vid lika många lotteribjul; om liknelsen är riktig, så skulle vi säga, att landets pånyttfödelse står på de hvita; dess återsjunkande i den gamla apstien på de svarta kulorna. Men minga tecken visa, att här är frågan om något mer än ett lotteri. Ett stort antal fosterländska män hefva gitvit genljud åt hela landets röst, att någonting i denna sak måste åtgöras, och kamarillan rasar redan af harm, att hennes tvillingbror den gamla ståndssplittringen, den lsgstadgade uppenbarelsen af den beryktade Svenska afunder, skall underkastas en ballottering. Om den faller, om Svenska representationens fyra delar sammangjutas till en enda, hvar skall då korruptionens divide et impera finna användning på Svenska folket? Och det kan hända; historiens finger pekar på fordna scener af blygd och elände och ber ståndsfyrdelningen betrakta sitt verk. Väl höres ännu en och annan försäkra, att vi alla, att Svenska folket sammangrott med denna fyrdelning: så mycketvärre om detta ägde grund. Men hvar äro väl bevisen derpå? Vederlägges icke uppgiften af denna lika allmänna som från lång tid tillbaka röjda och i vår tid på flera sätt sig uppenbarande önskan, att Sverges goda genius och dess mod en gång måtte störta dess onda, afunden, och göra ess till ett folk? Eller ligga några bevis derpå i det goda, som Svenska ståndsfördelningen tillskyndat Svenska folket. Kasta en blick på kartan öfver det Norrs Europa och se hvad Sver-. ge .var innan ståndsfyrdelningen hunnit utbilda sina skarpa skilnader, och hvad det nu är! Öppna historisns blad, der den förtäljer om Sverges statshvälfningar och undersök huruvida ståndsfördelningen bidragit att hindra eller påskynda deras utbrott; om den i det längsta utöfvat en motvägande kraft, eller likt en i statsskeppet lossnad klump af -dess last rullat öfver från den ena sidan till den andra, från enväldet till oligarkin, från oligarkin till enväldet, allt efter skeppets slirgringar af stormarna, utan förmåga att sjelf stadna på en hvilopunkt. Och denna döda klump skulle hafva sammanvuxit med Svenska folket! Öfver hvarje blad i teckningen af Svea rikes olyckor står de fyra riksståndens samtycke, eller svaghet att förekomma dem, uttryckt: öfver våra makalösa krig och lika makalösa förluster, våra revolutioner och kontrarevolutioner, vår statsbushållning och våra bankrutter. Jemförom uppoffriogarne och eländet med de resultater till hvilka det i sig sjelf kraftfulla Svenska folket blifvit fördt, och besvarom uppriktigt den frågan om detta folk måste hafva sammangrott med denna splittrings institution som så ofta under eget ansvar kontrasignerat alla maktens dårskaper. I trettio år har denna ståndsrepresentation na haft tillfälle att utveckla sina krafter under de mest gynnande omständigheter som någonsin funnits: öfvergången från krig och envälde till freden och alla dermed förenade anledningar att refermera sitt inre; erhållandet af en Konung, fri från fursteätternas antecedentia och fördomar; med en konstitution, som, ehuru visst icke felfri, dock ger representationen en stor och afgörande inflytelse på Regeringen och n tryckfrihet, som om än inskränkt af en svår missgerningsbalk, dock utgjort en så mäktig häfstång för ett framåt sträfvande folk; samt alliinsen med ett brödrafolk, brinnande för frihet och konstitutionel utvecklirg liksom det Svenska. Ickodessmindre har ståndsrepresentationen under denna långa och gynnande period icke för.