Aftonbladet – 19 oktober 1840, sida 3

vVUuvM I NYNAR på RYUrjv PR 1ralllijset OKUNRBIBNSLon om landets belägenhet, och förgätenheten af nationalvärdigheten, i hvilka dem, som förebrår våra! samhällsinstitutioner att icke nog skydda friheten, inrätta militär-domstolar för att döma dem som skulle förblifva sin pligs trogne; i hvilka den oberättigade värfrvraren, som låtit utdela penningar för att köpa förrådandet, anklagar vå: regering för kor: ruption, i hvilka en Napoleens brersson antyderl: Frankrika, att hon har mäktiga vänner utom lan-! det, som lefvat paderstödja konom ? Liksom Frank-! rike icke visste, att den utlänning, som konspirerar I emot dess regering, på samma gång konspirsrar mot ji landet, och i hvilka denne usge man, känd endast genom sina tvenne förvägna streck i Strasburg och Boulogne, vågar utlofva att ej stanna förr än ham återtagit svärdet fråm Austerlitz . . .. Austerlitzs värja! Ack! hon är för tung för edra krafilösa. händer. Det svärdet är Framkrikes; ve den, somskulle försöka att fråvröfva hemns detsamma! (Bi-! falistecken på domitoisbänkarna.) Visserligen, mine herrer! vi äro de förste att: beklaga denna förnyade förbrytelse, som försatt vår : liberala och ädelsinnade Rogering i den smärtsamma nödväsadigheten att anställa detta åtal! Vifattaj. all den aktning, som man är skyldig åt stora namn, stora olyckor. Bevare oss Gud, vi säga icke ifrån ! allesa hvarje handling, utan äfven ifrån hvarje ! tanka, motsatt detta upphöjda tänkesätt! ty äfven . vi hafve sagå ess med smärta, eriarande 083 ett kraftigt uttryck, aw hvad som alltfför ofta fattades detta land, des var sktningen. Ja! utan tvifvel är ett sådans mål, sem dstta, sorgligt och beklaggaosvärdt; men hvem måste man förebrå dess tillkomst: de, som med våldet anfalla, : elier de, som föravara sig med lagen? Det, som ll, I synnerhet skakar den häl!sosemmea aktning, hvarom vi nyss telat, det är då brottet emot den kommer ifrån sjelfva det håll, som borde ingifva den. För oss, mine herrar, ju lifligare den beundran är, ! som vi hysa i våra bröss för kejsar Napoleon, för!) den store man, som återfick ordningen i Frankrike, och spridde så aflägset äran ef våra vapen, ju större ; är värt behof att återkalla i minnet vår embets; manraegseskap, för att vidmakihålla opartiskheten i vårt omdöme, i närvaro af denna barnsliga ! ärolystnad, som tvenne gånger har komprometteras i detta siora namn i de eländigaste vågstycken. Sannerligen, mine hrr, hvad som är smärtsamt för högI sinnade själar, för dem, som hafva vördnad för stora saker och dyrka ädla minnen, det är, att en kejsa!) rens brorson, att en Bonaparte bar kunnat blifva f f E ; den bedröflige bjelten i Strasburgs och Boulognes förolyckade konspirationer! Se der hvad man ej kan nog beklaga, och hvad som, om icke i rättvisans ögon, åtminstone i allmänna opinionens blickar, försiorar der brott vi åtala. Kortligen, mine hrr, ett ord är nog, för att förklara bländverken och missräkningarne, djerfhe:en och motgångarne hos dessa några män, hvilka, grupperade omkring Ludvig Bonaparte, utgöra dei Napoleonska parties. De hafva föreställt sig, att kejsardömets storheter ven kejsarens ära voro likasom ett arf för Napoleons familj, och nationens byllning ät dessa odödlige minsen förvandla sig i deras blickar uti en populär öcsskan, som skulle kalla denna familj att. regera Öfver 033. Tjugufem år hafva likväl förbi-l. gått, sedan den thron, som en snillrik mans för-. måga uppreste, har ramlat i ruinerna afsin lycka, ! och dessa tjugufera år bafva varit utmärkta af ett folks bemödanden och framsteg: ett folk, som vandrst fram sill frlhötsn med vishetens och orarechetens lugn och kraft. Den dag, då vår grundlag blef kränkt af makji tens hand, återinträdde folket I sina rättigheter. Det försvarade dem och tillkämpade dem seger med : vapnen: verldan vet hvad bruk de gjorde afsgegren, och huru, i åsynen af hola nationen, upprest och beväpnad, eit bögtidiligt antaget och besvuret kontrakt blifvit den orubbilge grundvalen för en nyl dynasti. a ; I detta ögonblick, då alla röster voro friz, her väl en enda höjt sig, till stöd för de avspråk, som man försökt att nu åter upplifva? har hjeltens stora namn kunnat förskoffa ens en hyllning åt hans! son? Och, mine hrr, det är tio år efter denna stora revolution, efter on af de minvesvärdaste och fruktbaraste tilldragelser i vär historia, som Ludvig Bonaparte, utan satt låta afskräcka sig af den bekla-. gansvärda utveckliogen vid tvenne oförnuftiga försök, kommer att ändå inför eder kungörs, vi förstå ej, hvilken rätt, att tillintetgöra våra institutioner med sina dskreter, och sammankalla en nationalkongresgs, för att å nyo Organisera landeis regering. Det är icke mor den kejserliga legimite-: ten, ban i dag påyrkar; det är icke en restaura-sc tion, som han vill göra: det är en diktatur, sora: han af egen drift tillgriper åt sig, af föregilven pligt emot fäderneslandot, som han vill, under sina auspicier, föra till bättra öden. I sanning, hvem är ni då, som kan uppställa så; öfverdrifna anspråk? hvem är ni, som ken upphäfva eder till representant af folkots suveränitet, på en jord, den en furste rogorar, som folket valt och som det sjelf gifvit spiran och svärdet? hvem är Di, som i Frankrike kan utgifrva er sågom representant af kejsardömet, denma tidpuakt af ära och snillekraft, ni, som i edra företag blottat så mycken eländighet, och som genom edra gerningar så mycket förnekat sunda förnuftet? Kejsaren, ni bör veta des, har icke till någon kuanat öfverläta den spira, som fallit ur hans mäktiga band, innan hans öde var fullbordadt: hans ära är Frankrikes arf, och för det är icke de vorklige representanterna af kojsardömst, hvarken ni, eller de oansenliga vänner, hvilkas hyllning omgärdat er, och hvilkas egennyitiga ärelystnad öfverspänt er ogen; det är kejsarens snille, ännu lefvande i våra lagar, det är de män, som vårda hans traditioner, och som, 1 spetsen för våra krigsbärar el ler i våra ,ådssemlingar, utgöra fosterlandets ära och stödet för den korungsamakt, som folket blidat med ogna händer. Vi hafva varit stränga mot edar, prins Ludvig; vårt uppdrag och edert brott gjorda oss detta til pligt; vi skola likväl icke glömma, 2tt ni är född nära en thron, som äfven var national, att ni blifvit uppfostrad i ett af dessa land:fyktiga hof, derjlo 0 mm LamnmnmAabf af Cr afa aluankam An a AA -— i Ö Fr pm pi