Aftonbladet – 17 oktober 1840, sida 2

MUS: nee PU AVE RS TVADVIR BIIYVR VIS MUBTVET) hvarvid han sjelf exeqverar följande stycken: Consort af Boriot, La Melancolie, Adagio et Rondo melodieux och Air militaire med variationer, hvarförutan Fru Gelbaar lärer komma att uppträda med: en sångnummer och tvenne större Ouverturer gifvas. OM REPRESENTATIONSFRÅGAN. Det vigtiga ögonblick är nu inne, som kom-! mer att afgöra, om den värvarande represen-: tationen skall förmå underlätta fosterlandets bemödande att inkomma på reformernas väg, eller om de klentrogne, som befara att äfven Sverige måste genomgå revolutionens skärseld, I skola få rätt. i Efter många mödor, många äfventyr, många stunder af bekymmer och förbittring inom det kära fosterländska huset, bafva vi än en gång! arbetat oss fram till skiljevägen mellan tvänne systemer, det gamla stationära, som, afgudande sin egen vishet, lägger tyngden af det närvarandes makt öfver all framtid, och det nya, reformerande, som i besittningen af det närvarande endast ser en förbindelse att bereda rum för det kommande. Ettdera af dessa systemer skall ofelbart segra genom det sätt,! hvarpå representationsfrågan afgöres, och det vore väl värdt att, innan man besluter om denna fråga, göra sig väl reda för både det ena och det andra. Det stationära systemet har utan twvifvel sitt upphof till en del i menniskornas sträfvan efter stabilitet eller fasthet i alla menskliga förhållanden, till en del i egennyttans omtanka att för all framtid försäkra de fördelar man tillskansat sig från det närvarande, och i egenkärlekens eller högmodets beräkning att underlägga sig sjelfva efterverlden. Exemplen härpå äro otaliga. Hur ofta hafva icke furstarne slutit eviga freder? När glömde något stånd, någon korporation, att låta de privilegier, frioch rättigheter, de på andras bekostnad tillskansat sig, beseglas med det kraftiga tillägget för evärdeliga tider,? och hafva icke regenterne städse beledsagat kungörandet af sin höga vilja, den oförnuftiga, som den förnuftiga, med den stränga föreskriften, att den skall gälla nu och för all framtid,. Så har man ständigt sökt sträcka sin makt äfven öfver en kommande tid och med fursteordens bannstrålar afskräcka den från hvarje tanka på ändring i det som fäder-; ne föreskrifvit. Det gudomliga ordet evig har! blifvit satt öfver ögonblickets med menniskobänder uppstaplade verk, och vidskepelsen har kaäböjt och ansett som ett helgerån att derpå lägga en reformerande hand. Slägten efter slägten hafva lidit och dagsverkat för att uppehålla fädernas förmenta storverk, och de sista hafva låtit begrafva sig under ruinerna, heldre än att ombygga dem eller bortskaffa stenarne, sedan tiden löst cementet och undergräft grun-: den. I Men icke nog att man sökt med blotta ordför) bud kufva menniskors samveterm under en herr-: skares vilja, äfven långt efter edan han blifvit! förmultnad, man har till vinnande af samma indamål, och för att göra befallningen varakI tigare än herrskarens makt oeh hans rykte l kommit på den tankan, att uti sjelfva institu-1 tionerna nedlägga en sådan princip, att de icke ! atan en våldsam och till hela samhället sträckt omstörtning skulle kunna rubbas, eller, för att tala än tydligare, att så förena en eller fleras j egna fördelar med institutionernas uppehållan-i I v de, att fördelarne skulle förminskas eller försvinna om institutionerne på något sätt föränIrades. Det är egennyttans princip, tillämpad ill förmån för några få, och de flesta kännali tminstone, att enväldet ech bördsväldet (det!d örra i och genom det sednare) medelst denna p rincip sökt försäkra sig om framtiden och ett!s värdeligt åtnjutande af den makt och de före-(u räden, dem de en gång vunnit. Då de nemli-s en funnit sig icke kunna stå allena mot helad et öfriga samhället, hafva de upptagit wissaln lHierade och sökt förena dessas intressen medl!n ina egna på ett sådant sätt, att de allierade ör evärdeliga tider skulle blifva lika angelägna tt utesluta alla andra från de ernådda fördearne, som enväldet eller bördsväldet sjelfva. samma mån som de privilegierade sålunda nåst jemte sig upptaga flera klasser, i samma t d V nån hafva visserligen institutionerna blifvit !I nindre förtryckande, men i samma mån hafva v ck deras stationära egenskap ökats. Exempel h ärpå lemnar vår Svenska ståndsinrättning, som if enom upptagande af de ofrälse stånden till skens art eller verkligt åtnjutande af maktens företräd Jen, erhållit ett temligen långt, fast icke serdeles!s ridsällt lif. Samma orsaker, som en gång för-!n nått de maktegande att uppresa dammar kring fi jet närvarande mot framtiden, hafva äfven in nerändels förmått deras efterträdare i makten I tt underhålla dessa dammar och blifva i e-!sg entlig bemärkelse stationära, Visserligen har r nan sett furstar för en eller annan orsaks skull fc pphäfva hvad företrädarne instiftat; men de! D leste bafva snart eller sent funnit, att om förättringsgrundsatsen får sträckas till fordna ti ers verk. den äfven i sin ordning torde ei ö n d (