Aftonbladet – 16 oktober 1840, sida 3

logiska lif slutade han med en öfversättning af Johannis skrifter, i hvilken man väl igönkänner modersmålets beherrskare, men saknar den lärde oxegeten. Såsom homilet må man för öfrigt icke glömma Biskop Franzen, för närvarande den Svenska skaldekonstens patriark, eller den gammal-Lutherske Schartau, stark orthodox och dialaktiker. Hagberg är såsom homilet vida under sitt rykte. — Då vi tillegt, att Sverges lärdaste Theolog, Professor Lundvall, bar nedgräft sina kunskaper på landet, och blott låtit dem framlysa i en disputation: De rationalismo Lutheri och ett Bibelsällskaps-tal, hänvisa vi med bedröfvelse till Sverges theologiska tidskrifter, för att af dem hemta bakräftelse på den Svenska theologiens underordnade ståndpunkt. Redan för flere år sedan måste den thecologiska qvartalsskriften i Luod och Eckiesisstik-tidningen i Upsala upphöra ef brist på subskribenter; de började väl att åter utgifveas för nägra år sedan, men bådas innehåll är nu pästan än magrare än förr. I den Upseliska tidningen finnas nästan blott vidlyftiga och oordnade, genom fanatisk ortbodoxi och intolerans utmärkta, perorationer al Fahlerantz, som vill gälla för ett geni i litteraturen samt för ett ljust hufvud och mycket ordqvick i sällskapskretsarne; dessutom några fisndtliga recensioner af den mycket beläste Knös och en samling ecklesiastika förordningar. Det bästa, tidningen innehållit, var en filosofisk uppsats af en Licentiat Anjou, mot Strauss Leben Jeru, af hvilken Sverges thecloger annars tyckas bafva tegit föga notis. Den Lundska qrvartalsskriften är mycket bättre än den Upsaliska, hvarför men dels har att tzcka Reuterdahls outtröttliga srbetsamhet, dels Thomanders praktiska förstånd. Disputationerna vid båda Universiteterna äro i denna vetenskap, som i alla de andra, temligen magra, och i allmänhet idel kompilationer. I Medicinen är litet mera lif, synnerligen hos det yngre slögtes af läkare i Stockholm. Lunds Universitet har nyligen förloras; sina största läkare: anatomernze Florman och Rosenschöld. I Upsala har läkarekonsten länge stått på en låg ståndpunkt, alltsedan veteranen P. v. Afzelius tog afsked. Den från Finland hitflyttade Hvaässer har hvarken som theoreiisk eller praktisk läkare vunnit något anseende. Han fördjupar sig i natur-filoscfiska fantasier, och föraktar praktiken, utan hvilken läkarekonsten ej kan göra några framsteg. Det enda vittnesbörd, medicinen i Upssla har gifvit om sitt lif, är Prosektor Lidbecks ifver för homöopatien, för hvilken Stoekholms läkare strida mot honom. I Stockholm har inrättats en Medico-chirurgisk Akademi, kal!ad Carolinska Institutet, hvilken vunnit mycken ynnest, så väl hos Sverges utmärktaste vetenskapsman, Berzelius i Stockholm, som hos Regeringen. Institutet har utmärkta lärare, förtröfliga samlingar och det bästa tillfälle till praktik på Stockholms stora kliniska inrättningar. Universiteternas fakulteter, som frukta för deras eget fail och för att deras egen obetydlighet och obehöflighet icke skall yppas, hafva derföre polemiserat med Institutet, isynnerhet genom Hvasser. Hos Siänderna har Institutet dock segrat, och fakulteterna få beqväma sig till att låta sina elever iphemta praktiska kunskaper vid Institutet, innan de promoveras vid Akademierna. I Siockholm har ett Läkaresällskap bildat sig, som utgifver en mycket innehållsrik tidskrift, Hygiea, hvilken redigeras af några yngre läkare, t. ex. Sonden, Huss, m. fl. Goda handböcker i Medicina forensis och i läran om bruket af husmedicinen hafva nyligen uigifvits af en annan yngre läkare, Widstrand. Öfsversättningar af Schönleln, Hufeland och flere felas icke. TR a Re AR TN AE Ta a a gena Tar ST ae ng oas ng VESA