Aftonbladet – 16 oktober 1840, sida 2

Article Image
le älven ainjelpas genom en ioranarad ropresenlation. Under enväldets spira framskrider tiden sä omärkbart, och knappt afhöres det dofva buller som föregår, då utbrottets timma slår, då all omstörtas, då throner ramla och nya samfundslagar skrifvas med en i bled doppad penna. Ett konrstitutionelt samhälle deremot, trygzadt vid sin regeringsform, emotser en blifvande Riksdag såsom målet för beredandet af en lyckligare framtid; och då menniskan ej eger någon ljufvare och förlåtligars känsla än hoppet, om dot också stundom visar sig bedrägligt, så är det ej så besynnerligt, att folket efter fe.x långa år, uader hyvilken tid det mer eller mindre erfarit typgden af dess medborgerliga pligters uppfyllande uti skyldigheten att arbeta icke allenast för de sinas uppehä!!s och för sn mängd fattiga gelikars, utan äfvenväl för anskaffandet af landets och stetsverkets flesta behof. ver, — att det då gör sig hopp om något bättre Ja då det som bäst varit hafver — hafver det dock möda och arbete varit. Når slutligen krafterna svika och den utslitox kroppen böjes met grafven, — då går man inga pensioner eller ärebetygsisor till mötes för uppfyllda redbara pligter, men väl stundom armodets tryckande börda, innan man binner till det hvilorum, hvilkat man äfven i sista stunden måste tillköpa sig. Teckningen är seen och gäller för störsia delen Sveriges jordägare, med undantag af några hundrade, hvilka äga så mycken rikedom, att de ej sjalfva nödgss lägga hand vid egendomaskötseln. Handlanden och näringsidkaren äro dock bättre lottade. Laogstifiningens 87 S har icke mäktat föra oss fram ett enda stag under loppet af 30 år, med en uppoffring af öfver 100,000-tals Rdr, och hvad slutligen 89 beträffar, depoten för alla önskningar, så afspisas man der af 90 G:ns ovärderliga frukter, ofta uti de mest maktpåliggande frågor, och kan den ej skällgen tillämpas, tillslutes dock denna nådens dörr med riksdagstrumpeten. Då alla Regeringsformens äro så sammansatta, att all klagan är omöjlig, återstår som sagdt är endast 106 och 407 SS. Man nödgas derföre, enligt nu gällande Grundlagar och representation, anlita dem och påbörda rådgifvarne, icke allenast allt det goda, de genom uteblifna reformer uraktlåsit frambringa, utan äfven alla de missbruk, de ej ej mäktat hindra. Att granska möjligheten för dom, att med våra former uppfylla anspråkon, kommer ej i fråga, nog af: ombyt endast personerna, och Svenska folkets skall genest andas friare, och socrt uppnå en högre ståndpunkt af trefnad och lycksalighet. ; Talaren ingick härefter i en utveckling af de svårigheter, som uppstå äfven för rådsifvarne, genom den närvarande representationsreformen. aNorska Grundlagen har i 26 år varit tillämpad och redan burit goda frukter, Uti de första Stortkingen visade sig måhända nog mycken damokratisk tendens, ty största antalet utgjordes då af Bondeståndet. Sednaste Storthing deremot egde endast 42 bönder, en prost presiderade, och Bondeståndets förtroende till sina fullmäktige bar likväl ökat sig. På dessa skäl röstar jeg för ett inlimare närmande till Norriges konstitution, på hvilken Utsk. i hufvudsaken stödjer sig. Jag gillar dock de valundantag, Utskottets framställs i hvad den afviker fråa den Norska. Sveriga eger ej så sterka demokratista elementer som Norge, detta 1 förening med Konungens veto, och det tillägg jag föreslagit uti 114 S R:geringsformen, bör förtaga all fruktan för dess antagande. Den dog då, detta sker, skall säkert lemna det skönaste nationalminne, som detta århundrade har att uppviga, och blifva det dyrbaraste och ädlaste blad i vår åldrige Konungs historia. Petter Jönsson från Jönköpings län: I den nu kanhända vigtigaste afalla frågor, som utgöra föremål för öfverläggning härstädes, utbeder jag mig att få muntligen yttra några ord. Store talare och kunnige män bafva i dag och de föregående öfverläggningarne sig yttrat, somliga mot och somliga för betänkandets antagande, och föreställt det som enda medlet att lyckliggöra fäderneslandet. Somliga hafva sett det både för stort och för litet, gifvit det flere namn, och liknelssr vid spöken, plantor m. m., till och med vid et litet barn, och med förlägenhet frågat: hvad blifver af detta barnet? men jag föreställer mig :det som ett stort arbete, nedlagdt på en ny trädgårdsplentering, som nu på ett långt afstånd visar herrliga löf och florerande blomreor. Men ingen har på detta långa afstånd sett, huruvida allt bär duglig frukt; måhända då trädgården betraktas på närmare afstånd, finnes der äfven flere vattenqvistar och till och med vilda träd, som ej bära frukt. Jag tror det så är, emedan någon fullkomlighet i menskliga företag ej finnes — kärom torde vi vara temmeligen ense. Visserligen trodde 4809 års Ständer, att deras arbete skulle bära bättre frukter, än att efter 30 års förlopp allt borda förkastes. Är nu intet qrvar af den den gamla planteringen som bär frukt? Svaret höres med blandadt ja och nej. Måhända frukten är alldeles förskämd och skadad af det synnerligast i år häftigt fallna regnet, som varit blardads med is och hagelskurar, hvilka qvarlegat i molnskyarne sedan den gamla representationen bestämdes, som vi nu eger? Någon har nyligen under öfverläggnicgen förvissat mig derom, som troligen var med 1809. Han säger, att de nu orepresenterade ståndspersonerna begärde då få deltaga i lagstiftningen, men blefvo uteslutne. Se här hvarifrån missbelåtenheten med vår nuvarande representation har sitt rätta ursprung, förensd med flere feiaktigheter; härifrån kommer slagregnet, som sednare året fallit utur de aflägsna molner; det stilla regnet har kanske haft en välgörande verkan, och hagelskurarnes gognelighet torde ännu vara för tidigt att bedöma eller fördöma. Imaedlertid är de orepresentersades klagan rättvis och de skola, de böra få rättvisa. De äro ett stort antal i fäderneslandet och utgöra stora bidrag till vår skattkammare; de böra representeras, men på hvilket Stånd? Ej på den fattigare bondens uppoffring ur representationen, hvilket nu, efter mitt sätt att se, Utskoltes föreslagit; jag mepar de mindre hemmansegare, som ej hafva 250 Rdrs uppskattningsvärde på sin jord, dem har Utskottet uteslutits Här är, efter min tanka, ett lika om ej större föl begånget, än som skedde 1809: om mt RE mA mm Alla Tra AMRA ML SS 0 kn antäar-.

16 oktober 1840, sida 2

Thumbnail