Aftonbladet – 16 oktober 1840, sida 2

dare alt saga. 4 ANFÖRANDEN I REPRESENTATIONSFRÅGAN : VID KONFERENSERNA PÅ RIDDARHUSET. Vi meddela här nedan Hr von Qvantens anörande första gången, då detta ämne förevar.j: Je betraktelser, Talaren härunder anställt öfjer ställningen i vårt land och den värma, : varmed de framfördes, äro hedrande bevis på! ans fosterlandskänsla, och man skall icke geromgå detta tal, utan att hålla Tal. räkning ör de sanningar, han deri utan förbehåll utsagt: Hr von Qvanten ansåg, att hindren mot representationsreformen endast ligger uti de enskilde in;ressen, som den närvarande ståndsrepregentatioaen anser sig förpligtad att bovaka. Minsta motstånjet skulle derföre säkerligen uppstå, om närvarande elementer bibehöllos, så att valen skedde till lika antal bland de fyra Stånden, med tillägg af den orepresenterade delen af nation. Men vid mognare pröfning måste denna princip gifva vika, för den, som Utskottet, på så grundade skäl, så förtjenstfullt framställt, hvilket betänkande Talaren med några modifikationer understödde, såsom uppstäldt på rationella grunder. Utskottets motiver för öfvergången till den allmänna velrätten borde ensamt öfvertyga om nödvändigheten af dess antagande; Talaren ville deck i denna fråga vidröra en omstänighet, som han hoppades i sin mån skall bidraga att tillintetgöra all sanka på bibehållandet af ståndsval. Underståndsvalen finnas tvenne stridiga intressen, som måste! söra sig gällande; det ena är de väljandes öfver;ygelse, att den utkorade kommer att som representant handla af sann patriotism och fosterlandskärlek, det andra om den utkorades förmåga att, om ej utvidga, åtminstone att försvara Ständets privilegier, synnerligast hvad deras ekonomiska ställning tilltör. Kunna dessa båda heterogena ämnen förenas? Med handen på hjortat måsto denna fråga af hvar och en besvaras med nej; antagom denna sanning, ech man skall då upptäcka det ena moraliska hindret efter det andra för bibehållandet af ståndsvalen. Vid de flera statshvälfningar, som under sednast förflutne fyra decennier egt rum, har aldrig något folk antagit en ståndsrepresentation, emedan den bär i skölden feudalismen, hierarki, skrå-anda och ståndsagg — genaste vägen till despotism; Talaren vädjade i denna fråga till Sverges egon historia. Folket består ursprungligen icke allenast af samma slägte, som dess Adel, Armeg och Presterskall emedan det sednara från det förra upprunnit, utan är folket dessutom källan, hvarur dessa Stånds lysande prakt hemtas. Folket är egentligen upphofvet till idoghet, upplysning, åkerbrukets, handelns och näringarnes förkofran, äfvensom till den militära styrkan; — ja, folket utgör den verk. liga och egentliga nationaikroppen; embetsmännen äro endast en del deraf. Man har aldrig sett någon nation bestå af bara löntagande embetsmän, men väl blomstrande nationer bestå med få sådana; af sådan anledning böra representantvalen utgå från folket — ej från Stånden. Dan förvärfvade medborgerliga äran bör lika mycket ligga till grund vid valet afreprtesentani, som den ära, man förvärfvat på embetsmannabanan; men en sådan ära står en för närvarande endast öppen å denna sednare banan, hvarföre ock flärd, rang och sitelsjuka eftersökas; ty dan lägsta subalterna embetsgrad bortskymmer, eller tror sig åtminstone bortskymma den aktningsvärdaste näringsidkare utan titel. Denne sednare skyndar derföre att vinna anseende derigenom, att han nedlägger sin inkomst uti lysande eqvipager och kostsamma måltider, hvilken sålunda förvärfvade ära ofta tillintetgör hans nedlagda möda, och ärfda eller förvärfda förmögeahet, hvartill all ståndsrepresentation i sin mån bidrager. När deremot förmögenhet och förmågan, att försörja sig sjelf och de sina, erfordras, för att blifva vald till representant, måste den förvärfvas, då mödan och äran deraf onekligt sprida välstånd. När härtill lägges det moraliska anseende, som äfven måste förvärfvas för att blifva vald, uppstå tvenne krafter, som onekligt bidraga till nationens morsliska utbildning, och dessa krafter saknar ståndsrepresentationen. Talaren anmärkte härvid, stt han delade Gzefve Spens tanka om behofvet af en, måbända i grundlagen inrymd kommunallagstyrelse, uti hvilken bör nedläggas en viss grad af både lagskipande och verkställande makt, en sådan, som England eger, och på hvilken den morska Formandskabslagen till en del stödjer sig; landskapstingen ansåg han dock umbärliga. En kommunallag utan dessa både elementer blir utan ändamål; ty att afbryta den närvarande centralisation och allenastyrandet, utgör hufvudföremålet med nämnde delar i kommunalstyrelsen, och är oskiljaktig från en ändamålsenlig representation, ty der upptäckes medborgarens arbetsamhet, snille och patriotism; den ära och det arbete han derpå nedlägger, blir då icke fruktlös, ty den lemnar bonom vägen öppen till representantvärdigheten, som hvar och en ädel medborgare måste eftersträfva, då han derigenom kan blifva ett stöd åt sin Konung och det folk, han representerar. Det tillväxande split och den tvedrägt, som råder emellan Stånden enskildt, samt emellan Stånden och regeringen uti vissa frågor, äfvensom uti vissa frågor emellan regering och representation in corpore, hvilket förstnämnda han fruktade skulle ännu mer tillväxa, om alla 4 Siånden inrymdes på ett rum, då Ståndsförmånerna torde blifva bortvoterade; detta talar äfven för nya förslaget, och som det dertill besparar oerhörda kostnader, tid och arbete, skulle det äfven derjemte bereda en ändamålsenligare lagstiftning. Det är visserligen med bekymmer om en lycklig framgång, man går hoppet om en förändrad represantation till mötes, men om man i regeringsformens 414 8 gjorde det tillägg, att under loppet af 45 ja 20 år från don dag nya representationsförslaget träder i verksamhet, sålejes minst 30 år härefier, intet förslag till ändring ati nuvarande ståndsprivilegier fick äga rum, så kunde men tryggt antaga, att representationen under tiden så utbildar sig, att patriotism och natiomo M. ms