Aftonbladet – 15 oktober 1840, sida 2

blott palliativer. Till fördel åter för enkammarsystemet anses hufvudsakligast: förenkladt riksdags-machineri; att behöriga upplysningar och inkast vid frågors afgörande bliffa kända för representatiomens samtlige ledamöter; ett mera obehindradt sätt att inför Regeringen uttrycka pationens behof och önskningar; att bevis af enkammar-systemeets fördelar kan tagas af Norges exempel. Att dessa anmärkeingar, med undantag af dem sista, äro öfveronsstämmande med sanna förhållandet, inses lätteligen; hvad deremot angår Norges exempel, ansåg han det ingenting bevise, ty Norges konstitution är endast ett barn från gårdagen, tillkemmet snarare som en slump ellar en skänk, och ä r icka ett resultat af detta folks då förerade vilja, samt bar icke hittills genomgått några egentliga pröfningar eller svårere kriser; hvarföre således det torde ännu på 40 å 50 år måhända vara för tidigt, ati härom fuilt stadga sin öfvertiygelse. Tal. uppdrog slutligen följande grunddrag, för att visa, huru han ansåg en representation vara sammansatt, för att uppfylla nutidens billiga kraf, och undgå de olägenheter, som man i allmänhet befarar. Till främsta rummet höra medlemmar, i behörig proportion, från de hufvudafdeluingar, som han förut uppräknat. Derefter ledamöter af do intressen, fom kunna anses vara närmast af vigt och betyderhet. Ea kammare, för att afgöra ärenderna, sedan de blifvit, såsom hittills, förut beredda i Utskott. Utskottens antal tio (i likhet medi hvad Hr von Hartmansdorff föreslagit), på det att de Utskott, som nu äro med sådan stor mängd göromål öfverhopade, må deruti erhålla lindring. Riksdog hvartannat år. Riksdagsmännen valda för tvenne Riksdagar, hvaraf halfva antalet förnyas vid hvarje. För att blifva Rikets Ständers beslut, bordo ärenderna vid den ena Riksdagen utarbeias till sitt hufvudsakligaste innehåll, för att först vid dem påföljande af då till bälften förändrad personal, med eller utan modifikationer antagas, eller i sin helhet förkastas (?), med undantag af anslagsfrågor, som icke kunna uppskjutas.