Aftonbladet – 14 oktober 1840, sida 2

Ikare och talare blifvit afhandladt, iakttoga tystnad, inseende mina oförmåga att fälla något omläöme, som kan jäfva eiler förändra andras; men den innerliga böjelsen att efter min ringa förmåga gagna det allmänna och den medborgareklass, som lemnat mig sitt förtroende, drifver mig att fritt och öppet uttala mina tankar, utbedjande mig benäget öfvarseende med de brister som deri finnas, hvilka jag lika öppet är färdig att erkänna. Att en förändring i närvarande representation är behöflig, det hafva alla föregående talare, och jag nämner det med tacksamhet äfven af de privilegierade klisserne, erkänt. Detta behof har ock geszom serskilda opinionsyttringar från ella delar af riket gifvit sig tillkänna. Det bar visat sig genom det från hvarje riksdeg aftagande förtroendet emellan styrelsen och folket, genom de liktidigt med detta aftagande ökade skattebidragen, genom Regeringens ovilja att gå Riksens Ständers önskningar till mötes, Ibevislig genom riksdagsbesluten; genom den Ibrist på endrägt, som råder emellan de privileIgierade och pärande ståndsklassernei samhället; igenom aftynande näringar och fattigdomens tillväxt. Men huru detta bebof skall afbjelpas, Iderom äro meningarne delade; cch — kunna de annat vara? Här stå å ena sidan den urIgamla adeln med sina häfdvunna bördsrättigheter, bildningens och religionens vårdare med sina omisskännliga företräden rustade till en Istrid mot de samhällsklasser, hvilka med möIdor och ihärdiga arbeten måste sträfva att draga dagens tunga för att lifnära sig sjelfve och uppehålla den öfverhandt2gande luxen, under det att den återstående delen af medborgare blifvit utesluten från all rätt till inblandning i statens angelägenheter. I sanning att förena så stridiga elementer är snarare att hoppas än vänta. Betraktar jag den jemiikhet inför lagen, bvarje medborgare tillkommer, den omständighet att vi, fostrade i samma land, födas lika och dö lika, fastän den ene, i följd af lyckans båfvor, tillfälle till en mångsidigare och högre bildning, rikedomens oberoende, det allmänna gagnande tjenster och dylikt med skäl förvärfvat och med rätta förtjenar större anspråk på aktning och anseende än den andre, är jag böjd att bifalla Höglofl. KonstitutionsUtskottets förslag om en allmän valrätt, äfven med den utsträckning Hr Professor Geijer framställt, och jag kan icke föreställa mig, att ett konstitutionelt sambällshf på andra vilkor kan sägas existera. Här har blifvit sagdt, att KonstitutionsUtsk. förslag till representationcns ombildning är för genomgriparde, att det skulle omstörta nuvarande förhållanden, nedsätta konungamaktens helgd, och föranleda till en demokrati, sluteligen mera förstörande är enväldet. Jagär icke af denna tanka. De lägre klassernas bildning stiger i bredd med de högres. Det är således att förmoda, det de väljande icke skola stadna med sina val inom sin egen sambällssfer, utan uppsöka den sanna talangen, den sann2 förtj:nsten, den sanra medborgerliga andan, den må finnas hos adeln, presterskapet, embetsmannen, borgaren eller bongen. En sllmän velrätt har ju icke heller funnits förstörande hos de nyare stater, hvarom bland andra exempel vårt grannrike Nerrige vitinar. Jag erkänner mig icke förstå, eller af det genomläste betärkandet och reservationerne kunnat vägleda mig till ett stadgadt omdöme om representationens sammanträde på en eller två kammare; men att uppställa ett 2-kammarsystem i den riktning och af så stridiga elementer, som en värd talare här uppgifvit, eller adeln, prester och högre embetsmän i den öfre, och ståndspersoner, borgare och bönder i den nedre kammaren, :nser jag vara en illussion, och ett sätt att medverka till inga resultat, enär det är att förmoda, att hvad den nedre kammaren kunde besluta, blefve underkändt i den öfre, hvarigenom en blandad aristokratisk och menarkisk regeringsform skulle uppkomma, särre än fullkomligt envälde, hvarutom den undre kammaren väl icke ville låta beqväma sig att stå under den öfres förmynderskep. Jag vore derföre snarare böjd för erkammarssystem; ty derigenom skulle riksdagarnas längd förekommes, den invecklade cch tids. ödande arbetsordningen upphöra, samt det äf. lande, vissa myndigheter föregående riksmöten, med tillhjelp af ståndsindelningen, visat att genomdrifva oftast öfverflödige skatter och anslag, undvikas. . I korthet har jag redogjort för mina åsigter i ifrågavarande ämne, och inlåter mig icke i några detaljer. Mig återstår att hembära det Höglofl. KonstitutionsUtskottet min förbindligaste tacksamhet för det väl utarbetade och med grundliga motiver försedda förslaget. Att UPPbinpna fullkomligheten är icke menniskan gifven; således torde detta förslag i flere delar behöfva förändras och jemkas, utan att ändå