Aftonbladet – 14 oktober 1840, sida 2

de, som äro öfvertygade om behofvet af någon reform, böra sluia sig tillsammans, att icke pruta på hvad rättvisan verkligen bjuder. — Våra Läsare torde ursäkta den utföriighet, hvarmed vi i näst föregående artikel gått till vöga vid anmälan af Hr Prosten Säves anförande; vi komma nu till några andra, hvilka utan tvifvel skola läsas med mycket intresse: Riksdagsfullm. Anders Andersson från Skaraborgs län: Jag har med eftertanka läsit KonstitutionsUtskottets förslag, jemte de dervid fogade reservationerna, jag bar äfven med uppmärksamhet afgjort de här afgifne så väl skrifteliga som munteliga yttranden, som här blifvit afgifne; i anledning häraf tager jag mig friheten framföra mina kommitenters önskningar, som öfverensstämma med min egen öfvertygelse, i denna för fäderneslandet så högst vigtiga fråga, Redan vid Riksdagsmannavalet till sistförflutne Riksdag upprättades en petition, som handlade om en förändrad representation, denna underskrefs af alla elektorerna; som voro emellan 20 och 30, äfven andra, till ett antal af flera hundrade af alla Stånd i orten, underskrefvo den också; under Riksdagen blef densamma, jemte flere petitioner i samma ämne aflemnad till H. Maj:t Konungen, som sedermera dervid ej fästat något afseende. Äfven vid Riksdagsmannavalet till denna Riksdagen voro deras önskan, att jag skulle, allt hvad sora på mig kunde ankomma, bidraga till en ändamålsenlig representationsförändring, i likhet med den i brödrariket Norrige, i allt hvad som för vårt land kan vara gagneligt och lämpligt. Jag har öfvertänkt denna dess önskan och begäran, och finner den hafva mycket skäl för sig, emedan jag anser, att de äro nästan så godt som orepresenterade i förhållande till de andra Stånden; jag ville icke ens nämna Ridderskapet ech Adeln, ty det är för väl kändt, buru de äro representerade, jag vill blott bålla mig inom de andra Stånden, och synnerligast inom den ort der jag är boende, efter som jag der är bäst kännare: efter grundlagen miste Skara stift, af det högvördiga Ståndet, utnänana 4 utom Biskopen, summa 5; desse representera en folkmängd icke öfverstigande 2000, och eger hvardera omkring 2,,odels röst i hela Riksförsamlingen, eller tillbopa TY,gdel; i länet äro 6 städer med rättighet för hvar stad att skicka en representant. Då, jag icke räknar noga, så blir förhållandet här nästan likadant som i Presteståndet; betraktar jag nu mina kom: mitenters representationsrätt, så blir det ett! helt annat förhållande. Den folkmassa, hvilkens talan jag här förer, uppgår till emellan 40 och 30,000, och är således omkring !sodel af! landets hela befolkning; räknar jag hemmantalet, så befanns det vid sista vallängden till Riksi dagsmannavalet vara ett hemmantal af 976: hemman. I hela riket uppgår hemmantalet tilll. omkring 66,000; de innehafva äfven här Y;odell och jag är säker på, att de äfven få betala! Ysodel till statens behof, de borde således egai! 11z,dels röst i hela representationen, men hvad ega de nu? jo, de ega TY;,4del och det blott i ena 4:delen eller Y4isedel i det hela, Häraf ser man den nuvarande jemförelsen Stånden emellan, och när nu det orimliga tillkommer, att de ej få välja någon annan, än hvad man i allmänhet kallar en rå bonde, ty om de välja någon annan, som har minsta skymt af att höra till något annat Stånd, så blir ban ju genast utvoterad och bortkörd. Jag vill nu öfvergå till förslaget, jag får då förklara, att jag antager detsamma till sina bufvudgrunder, men i anseende till valcensus kan jag icke godkänna detsamma, emedan då allt för många hemmansegare, som nu ha representationsrätt, skulle derigenom blifva dem beröfvad, ty jag förmodar, att deras antal, hvars hemmansvärde icke uppgår till 250 R:dr, icke är så ringa, och kommer hemmansklyfningen att fortgå, så bli de ännu flere. Den allmänna Walrätten antager jag för min del, det bar väl blifvit förr här af flere värde talare sagdt, att ett eller annat Stånd skulle derigenöm blifva uteslutet; om så skulle ske, tror jag att det först skedde med bondeståndet, men hvad gjorde det, då finge de väl skylla sig sjelfva, när de ägde en fri valrätt; jag för min del tviflar ingalunda härpå. I alla fall hvem skulle hesitera att gifva en Expeditions-sekreterare Rickert eller någon dylik, sitt förtroende att föra folkets talan? Jag är då öfvertygad att både folkets och landets bästa derigenom icke skulle förlora. För öfrigt är jag nästan färdig att bifalla Constitutions-Utskottets förslag, men som jag fruktar, att det icke blir bifallet utan modifikationer, så går jag för min del in på det förslag, som en värd ledamot munteligen här uppgaf sistledne sammanträde, med hvilken jag bar lyckan att vara utskottskamrat under denna JA -—-— i mm et mm m Ls 00 Må Oe fe AG Je rr