Aftonbladet – 13 oktober 1840, sida 3

för diamantstölden från Baron Nicclai (dostulng diamanterna skola uppgått: till ewt värde af 30 000 francs). I följande dagvas session besvaredes detta först af Hr Bac, den ene af fru Lafsrges advokater, i etd ytterst telangfuilt anförande; efter några repliker härpå af generaladvokaten, tog Hr Paillet ordet och sökte sad mycken skicklighes förringa verkan af vittnesmålen och äfven af den sedovaste uadersökningep. En advokat uppträdde å den aflidnes maders vägnar såsom mollackommande per: och fordrade 30,000 francs: skagssiånd i civil väg, hvilket dock ef Rätten afsloge. Seden de begge advokaterna slutat sina debaster, ställde presidenten i ett korrt och krafsfu!ls tal en anmaning till Jurya att uppfylla sin skyldighet. Ju heligare benden ärcn, cluiade han, cju större är brottet, och ju mer samhället gjors för oss, ju mera rigotös bör responsabilitoten för våre bandlingar vara. Den vanliga frågsn framställdes nu tilliurgn, som tog afträde, Fru Lafarge inbars derpå i en länstol, hon syn tes i högsta gred lidande. Efter en times sammankormst återkommer Juryn: en djup tystaad råder i domsalen: Juryns svar är askyldigs (ett högt utrop höres från damernas läktare), men enligt pluralitetens raening, cunder mildrarde omständigheter. Den dor som hbäreftar följde var alifstids tvångsarbete, efter föregången schavottering på torget t Tulle Denna dom mäste aftunnas för fru Lafarge i fängelset, ty hon bafepn sig dagarna ef:er juryns sammankomst i ett tillstånd af fullkomlig letorgi. Hon har likväl oppellerat till kassationsdorastolön. Hennss med och krafter hafva sedermera återkommit, och bon bar yttrat, att henses fiender inBu skulico få erfara stt kon lefde.