RIOTTAR Me BAPPHEA OF 50655 Ait städselrätten till hemmanen anseits tillhöra Kronas både mäst före och efier år 4646, då benämningen af kyrkohemman först 1 jordsboken förekommer, visar sig af Hallands Läns landsböcker för åren fråa och med 4645 till och med 1654, hvilka ella upptaga uppburen städja för sädana hemman, och dessa benämnas deri för kronogods och kronogårdar, äfvensom 1643 års landabok visar, at: efiergift af skatior för ea de: af hommanen egt rum, lil följd af lidne förlusier genom krig, enligt företedde tingsbstyg, uti hvi ka åbaerne benämnas kronones bönder och tjenare, och en dom al Halmstisds Häradsrätt den 27 Februari 1671 innehåller: att Niklas Jacobsson Lubstitut blifvit för Gedingne Degne bolig stämd af Kronones befallningsman, ech aålagd att betala siädsmål till Kronan. Konung Christian III:s Ordinants af år 4542 innehåller uti 6:s artikeln, att, der en sockneprest hade tvenne prestgårdar, skulle han bo i den ens och densamme oinskränkt begangna, men af dem andra skulle han blott åtnjuta frukt och landgilio, hvaremot försvaret skulle tillhöra rätt öfverbet, såvida icke horrligheten och försvaret uader Bisparnes tid tillhört sockmopresien. Dessutom hafva, på sätt ofean jomväl finnes omförmäldt, åtskilliga af de så kallade kyrkobemmanen blifvit donerade eiler försålde, dels sill Grefve Lilje, dels till Adrian Tripp, dervid, eniigt donationsoch saludrefverns ordalydelse, hemmanen blifvit upplåtne atill hus, jord, åker äng, skog, mark, fiske och fiskvatten, strömmar, qvarn och qvarnställe, torp och torpstäder, samt alla andra pertinentier och tillägor 1 våto och torro, närby och fjerran, intet uadantagandes af allt zet, som dertill lyder, med rätta af ålder legat hafver och lagligen tillvinnas kan, a t nyttja, bruka ech behålla still everdelig ego. samt ailodial och okonditionerade frälse, all deles såsom Kongl. Maj::s trogne mån och undersåter af Ridderskapet och Adola uti provinsen Halland, deras välfångna egendom och frälsegods, efter privilegiers lydelse och innehåll, innehafva och besista; skatteganden sin rätt efter lag härmed nu och framdeles alldeles oförkränkt. ATfhvilken ordalydelse lärer vara fullkomligt uppenbart, att upplåtelsen inbegripit jemväl jordegandeoch dispositifonsrätten, och ingalunda varit inskränkt till Kronans behållna räntor af hemmanen, på sätt, som är antaget genom Kongl. resolutionen den 29 Mars 1825. Uti ett af Drottning Christina den 23 Juli 4653 utfårdadt förpantningsbref å åtskilliga kyrkohemman i Halland, till Petter Spiring Silfvercronas enka och arfvingar, finnes också utsryckligen bestämdt, att städselrätten varit i förpantningen inbegripen, och ett den 46 Maj samma år utfärdadt immissionsbref för Fru Ebba Sparre å en del lika beskaffade hemman, visar, att dossa blifvit af Drottning Christina skänkte, med alla dess tillhörande egor och pretentioner, ehvad namu de helst hafva kunna, att pjutas, brukas och behållas under adelig friket, rättighet och frälsemannatjenst; dock att den smörränta, som ätskilliga kyrkor af detta gods njuta och dem förländt varit, skulle förblifva, så härefter, som härtills, uuder berörde kyrkor alideles förbehållen. ÅAanu kort förrän den i 4646 års jordebok antagna benämningen af kyrkehehomman upphörde, och hemmanen i 4795 års jordebok infördes i kronokolumn, har Kozegl. Maj:t, genom resolution den 25 Maj 1720, om annexoch mensalhemman i Skåne, förklarat, att Prosterskapet icke vore befogadt att fordra någon städja för dem, emedan det vore pure kronohemman, som icke böra städjas. Fierfaldlga lika beskaffade exempel kunna framvisas på den dispositionsrätt öfver kyrkohemmanen, som fordom varit af Kronan utöfvad; och att sådant egt rum äfven under sednare tider, visar Kongl. Kammarkollegii bref den 9 Maj 1794, om utfärdad: skastebref å , mantal torp Gudmunds Hanrsgården i Håslöfs socken, deromot Pres:erskapet och Konsistorium i Götheborg, hvilkas yttrande blifvit infordradt, icke haft vidare att anmärka, än att kyrkans rätt till andel i löseskillingen, i mån af dess andel i hemmanets ränta, blifvit förbehållen, på grund af 6 i 4723 års Kongl. förordning om skatteköp i allmänhet; äfvensom de förfoganden, Kopgl. Maj:ts sednast vidtagit om hemmanens bortarrenderande, synas icke kunna förenas med den föreställningen, att jordegandeoch dispositionsrätten skulle tillhöra Kyrkan eller Presterskapet, då, 1 sådant fall, berörde förfogande utan tvifvel vore ett ingrepp i deras rätt. Aila de åberopade handlingarne ådagalägga semmanstämmigt, att de ifrågavarande hemmanen varit ansodde och behandlade i fullkomlig öfverensståmmelse med hvad landaboken om dem innehåller, nämligen så; att dominium oinskränkt tillhört Kronan, men en viss ränta deraf tillkommit kyrkorna sller Prestorskapet, och vid hvarje disposition om hammanen blifvit åt dom förbehållen, och då landabokens riktighet på sådant sätt är bekräftad, synes den icke böra förvägras vitsord, blott derföre, att den icke är underskrifven, heldst då det icke är kändt, att underskrift vanligen alltid saknas å sådane äldre bandlingar, hvilket äfven är förbållandet med 4646 ärs jordabok, som ensam är åberopad till kyrkornes och presterskapets förmenta jordegandeoch dispositionsrätt, ehuru 1 denna handling ingenting vidare förekommer, än blotta benämningen kyrkohemman, hvilken destomindre kan arses häntyda på en sådan rätt, som da flere benämningar, samma jordebok tillika innehåller af klosterbamman, siomhemman och kanickehemman, tydligen visa, att de endast härleda sig från de föremål, hvartill hemmanens räntor fordom varit anslagne, derföre någon verklig skiljaktighet emellan denna handling och landaboken ingalunda är för handen, och då den sednares giltighet följaktligen icke är genom den förre förringad. De anspråk å statens sida hvarsill dessa förhållanden synas gifva anledning, hafva icke kunnat göras gällande i den ordning, som varit föreslagen genom Rikets Ständers förut hos Kong!. Maj:t gjorda underdåniga framställningar, då, på sätt Kongl. Maj:t, genom: dess nådiga svar derå, täckts förklara, en undersökning vid domstol om eganderätten, utan stämning och ordentlig rättegång, icke varit med lag förenlig; men Utskotten tveka icke att anse det höra till den skyldiga vården om statens tillhörigheter, att en sådan rättegång anställes,