Aftonbladet – 13 oktober 1840, sida 3

Efter en grundlig undersökning af heia donna sak, ett fullkomligt igenkännande af fakta, ett noggrannt begrundande af de moraliska skälen och omtändigheterne, jomförda med de materiella fakta, har jag sagt mig, att det är omöjligt att detta fruntimmer icko skulle vara skyldigt; och dåjsg af ordföranden vid dennn domstol erhöll det höga beviset af aktning och förtroende, genom det bedröfliga uppdraget att utföra åtalet, sade jag till honom: hvarföre detta? detta åtal har nästan intet behof af någon försvarare, och om förhällandss vore annorlunda, finnes det icke någon i Tuile lämpligare härtill än jag? Och hvilka fakta hafva icke sedan början af denna rättegång blifvit dragna i dagen? Aro de ett inte alla dexisa moraliska skäl och bevis? Nej! ett svårt, imposant faktum är ådagalagdt. Ja, anklagelsen har icke rättighet att nu visa sig så bestämd och pressande, som i början af rättegången. Man har sökt i jordens sköte, man har uppgräft qvarletvorna af den aflidae, och dessa qvarlefvor, undersökta utaf män af rent samvete och upplyst förstånd, hafva endast gifvit nekando svar på de frågor, anklagelsen framställt. J förstån, M. H., det ömtåliga af ett dylikt förhällande. J ären genomträngda af samma slags känslor som vi; vi vilja alla samma sak: upprättel se åt fru Marie Cappelle, om hon är oskyldig, icke allenast till sin frihet, men till alit hvad hon förlorat och, om möjligt, et: utplånande ända till minsta grad af anklagelsen. Vi hafva känt inflytandet af denna urderr sökning, och våra tankar hafva blifvit ytterst modererade. Nattens sömnlöshet har gifvit tillfälle till långt begrundande; vi hafva i minnet sammanställt, afvägt, analyserat ailt, och vi hafva sagt: aåterstår, efter denna förklaring af vetenskapsmännen, ännu någet för åklagaren? Böra vi ännru längre drifva vetenskapens forskningar ?!! Nå väl, M. H., den från fördomar fria eftertankan har svarat: juryn är uttröttad; den har lemnat sig åt en förfärlig kroppsoch själsansträngning. Men också har den under dessa sju dagar ådegalagdt det mest ädla förfarande, som anstår fria och opartiska män. Det är möjligt, Mine Horrar af juryn, att j skolen missbilliga min begäran om ännu ytterligare tid. Visserligen förtjena de reden gjorda experimenterna hela vårt förtroende, i betraktande af deras talanger och redlighet, som verkställt desse experimonter; imedlertid hafva vi icke ansett oss böra tveka att sprida ett nytt ljus I kring sanningen och rättvisan; ty I denna sak, der allt är af högsta vigt, bör detta fruntimmer i allas ögon framstå såsom obrottslig. Aklagaremakten skall anse sig lycklig att först erkänna detta. VWVäår bestämmelse är icke blott att anklaga Madame Lafarge; måtte försvaret lemna oss några ledningsspår och vi skola ega nog mod i bröstet ätt nedtränga till botten af dessa hemligheter. Det skall utgöra en tillfredsställelse af ett socialt behof att intränga i fällorna af alla dessa passioner. Det är! konstateradt att gift funnits; mycket gift. Det har funnits i fianellen, och detta är möjligtvis ett brott, ämnadt att förbereda en anklagelse för förgiftning. Oss tillhör det att uppsöka de brottslige; furyn att straffa dem. Sådan är vår hjertas tanka;i denna sak em behofvot att undersöka om Madame Capeile är brottslig eller om bakom henne finnas andra brottslige. De advokater som höra mig, skola bistå mig i denna sednare forskning och hvar och em skall se i vårt förfarande de konsiderationer som vårt hjerta och embeteis anscende förestafvar oss. Antagom således ännu en undersökning af de lärde. Hr Paillet (den anklagades advokat); Huru skall jag besvara de ord jag här hört? ÅA enasidan är det anklagelsen som häller slit liktal, och å den andra vill det synag, som om man fattat kuraget med bagge händer, för att med ihärdighet utföra ett försvifladt företag emedan man redan förordnat det, som den fulltaliga dom3tolens autoritet ensamt eger rätt att förordna. Vi skola således få en ny undersökning, — efier det redam tvenne, kentrollerande hvarandra, utfallit i äfverensstämrmelse, — hvilken skall bestå af en stor vetenskaplig jury, sammansatt af elementerne 1 de tvenne förra undersökningarne, med hvilka man gjort sig mödan att förena andra. Men hvart skall man taga vägen med ett dylikt system? Hvem kan säga oss inom hvilka skrankor anklagelsens fordringar skola inskränka sig? och om icke ,sedan dessa Franska vetenskapsmännens undersökningar, blifvitrepeterade till oändlighet, man vill vända sig till främmande vetenskapsmän, Tyskar, Engelsmän, hvad vet-jag? Ty kan man väl påstå, att det icke finnes fler upplyste och trovärde lärde, än de, som komma anklagelsen till hjelp? Och om undersökningen utfallit mot den anklagade, hvilket åtlöje skulle det icke väckt, om man framställt en dylik anhållan från hennes sida ... Må vi imedlertid antaga äfven denna undersökning; måtte endast den anklagades krafter och våra egna uthärda dermed. Man öfvergick härefter åter till vittnesförhören; vi mäste för brist på utrymme och då de icke kunna synnerligt intressera läsaren, förbigå desamma, endast med den upplysning, att de mest graverande framställdes af ett par fruntimmer, Mile Brun och MlUe. Pouthiler, hvilka vistats i Lafarges hus under det han låg sjuk; begge hade de sett mad, Lafarge begagna ett hvitt pulfver, som hon uppgifvit för gummipulfver, ech den förra hade sett henne lägga det 1 ätskilllga dels födoämnen, dels drycker ät den sjuke, hvilka sedermera funnits in: nehålla arsenik. Å ändra sidan hördes äfven vittnen, som yttrade sig mycket fördelaktigt för den anklagade; ett vitstne berättade bland annat, att han i vigtiga affärdr den 43 Januari anländt till Glandier; att Hr Låt farge då varit sjuk, och han blifvit visad tr frup. Han hade då för henne berättat, att han-vöre skickad för att arrangera en affär mod hennes man; Hr L. hade memligon utgifvit falska förbin:j delser, undertecknade med personers naran, som dels icke voro solventa, dels voro döda. Madatig Lafergo hade då, för att skona sin mans minnet från någon skymf, gifvit sin förbindelse på 30,600j francs, bvilken förbindelsa hon förnyat efter sin