Aftonbladet – 12 oktober 1840, sida 3

AMS AN AR Ae ERAN UVI JQiUUTB yttrade Hitcsbide, avgående föstmöns mord: ejag ville göra öfvergången från lifvet till döden så mild som möjligt. Jeg bevisada hepne min kärlek på geltt sätt och smekto henne ända till grafvens rand; jag ville, att hona skulle vara lycklig, ända till det ögonblick, då ias expedierada henne till det ställe, dis vi alla skole aå. Då jag dödar, så gör jag så lites emärter som möjligt ÅM han velst beröfvå moderna och barpet deras tilibörigbeier, nekar Elicabide bestämdt. Vissnesberättelserna äro ej af något intrasee. Elcrbide är 50 år gemmsl, med vanliga amslgtsdrar, i hvilka man läser köld och sorglöshei. Han hörde sin dödgdom med skenbart erubbad fattning. Han hor secdsm vändt sig till Cagssations-domstoler. — Hertigen af Albanien. Tvenne bedervärde bergersmän i Paris, Barbier, skomakare, och Ta7olif, strumpväfvare, sutto för någon tid sedan vid ett bord i en värdshusvärds trädgård, smuttade ur sina glas, pratade om sina affårer och sina gamla minnen, och påminde sig flydda tider, då de tjenade sitt land, den one vid linisermåsn, den andre i sjöslaget vid Navarino, ech em och annan suck tolkade deras af vin och misnen förvekade känslor. Tiden försvann kastigt, och de båda vännerne lagade sig till att gå hem, då de i detsamma tilltalades af en person, eaf omkring 30 år, med ett temligen markoradt utssende, men hvars gurderob tycktes vara förtvifladt dålig, ty ham var klädd npäesan i trasor. — Förlåt, mine herrar, den friket jag tager mig, att blanda migiedert samtel, sade främlingen; men ni har uttalat namnet Navarine, och vid detta ord kunde jag ej återkålla min rörelse. Min korre, tillade ban, vändande sig till skomeskaren, ejog har varit er stridskamrat. Jag var på fregatten Armide, i slagst vid Navarino, ech, oaktadt den ckrala tollett ni nu ser mig bära, tillhörde jag befälst på denna fregats.. I det den fräremande sade detta, uppknäppte han rocken, hvilken, för att dölja bristen på skjorta, var lgenknäppt, och visade en bandstump, tillhörande ett hederslegionskore. Vill pi dricka ett glas vin med en gammal sjöman? frågade skomrskaren. cMyckot gernap, svarade sjöofficeren, satte sig och åiertog: aOlyckan trycker mig, mer den skall aldrig kunra böja salg Will jorden; jog är beröfrad allt, roisskänd, men, varen säker dorpå, rättvisans dag skall snart randag . .. Som ham sög, att hans åhörare voro mycket uppmärksamma, forsfer har: 4Sådan jeg står här fremsför er, är jag dock Guttaf, bortig af Albanien, naturlig son af Nspeleon. (De båda vännerne gjorde en rörelse af förvåning, och sutto med öppen mun.) Porter och England hafva förenat sig, för att nedslå mig, röfva från mig mina egendomar, mina titlar, min äre; men Frankrike återstår mig, dot skall blifva mitt stöd; Ludvig Filip akell hjolpa mig; veden äro de gods, hvilka jag eger i Frankrike, och hvilka blifvit segvestrerade af misstag, nära att itergifvas mig; hr Filippe Dupin, som har fört min sak inför Statsrådet, skall utom derna lilla del af valn omätliga rikedem, återställa mig mina värdigheter; jag kan då bedrifva mina klegomål inför tkronen, och återfå mina inkväktade stater, och hvad man nu gör för Egyptens pasche, skall man icke kunpa neka mig, Frarkrikes naturligaste och uppriktigsste buadsförvandt, mig, son, om än blott naturlig, af Napolson.n De begge borgrarnas gäst fortfor länge i samma ton, och gjorde dem under tiden den äran, att äta resten af deserten, och tömma 2å många flaskor vin man bjöd honom, och de häppa vännernpe visste keeppi, kuru de skulle kunna visa tillräcklig vördnad och välvilja för en så illuster person; men han sjelf gaf dem anledning genom stt anförtro dem, det kan för ögonpblicket icke hade något husrum, begärde, att någon af dem skulle vera 2f den godheten, och hearbergera bonom, tills ban åter vore insatt i sina stater. Skomakaren Barbier erhöll samma afton den lyekan, att under sitt ringa tak få emsoitaga kojsarsonen; några dagar derefter lånade han horem sina kläder, för att göra en visit hos paschsns i Egypten ambassadör; en annan gång gaf hen honom några riksdaler i förskott; och, förvirrad af den höga gästens godhet, som lofvade befordra bono till öfveruppsyningsman öfver skogarxe, så snart ban blofve återinsett i sina stater, gjorde kan alla möjliga uppoffringar för honom. Donna komedi varade länge: skomskarens vän bade äfven hjelpt den förmenta prinsen, mos löfte, att blifva hans intendent. Men då. efter lång väntan, hr Dupins intervention ändå icke hördes af, började man ana bedrägeriot, klagade de för polisen, och degen derefter fördes Gustaf, hertig af Albanien, till Bercy, till polisprefekten, hvarest polisuppsyningsmännen i benom igerkände en förrymd arrestant. Don förmente prinsen kunde ej neka till don Rya anklagelsen, men ursäktade sitt bebrägeri med de narrades lättrogenhet, och erkände, att bans pamn var Auguste Louis Breval, trettiotvå år gammal, ett ham redan i Versailles den 4 Februari 1828 blifvit dömd till fers månaders fängelse, derpå der 40 Juni 41830, till 9 års fängelse, samt ställd under polisuppsigt i fem år, och ytterligare den 4 September 4833 till fem års fängelse och fem års polisuppsigt. För bedrägeri och rymning dömdes kan äfven derna gårg till fängelse. — På jernbanan mellan Leeds och Skeffeld, fördes Söndager den 6. Sept. i en train öfver 3000 menniskor; troligen don stördta menniskomasse, som BÅ en gäng passoret en jernbana. — En silfverarbetare bar i Dublin nyla pf fonetisk ifver Ordegrannt tydt skriftena : kom en lem är dig til 1 präk: årargelae, så bugg den ef 0. s. V.n, och utryckd gitt högra öga och afrusgitsin högra hand. et (gåledes keojs e, svmt bertix 3 ird härstamm? , Damstadt, s , konuog ft Parma, Modena ndtgrefven Luävig dog är 4626. Frankenas, Oldemturgs, Hannovers, Hollander, 208ens, Sachsen-Weizars, Mecklenturg-Strelltrs, ne och Bedens guveränar hörstemma från ho2 I sjunde led; Danmarks, Englands, Kurhessens,