Aftonbladet – 9 oktober 1840, sida 3

LANDSORTS-NYHETER Calmar åen 3 Oktober. Drängen Olaus Andersson från Köhlby afled sistl. Tisdag, i följd a honom tillfogadt våld. Enligt berättelse skall så tillgått, att drängen Håkan Håkansson från Ljungby på vägen derutanför i Söndags afton varit i slagsmål med en sin bror, hvilket Olaus Andersson åsett; men Olaus hade då helt oförmodadt bakifrån af Håkan erbållit ett slag af en gärdsgäårdsstör i hufvudet, deraf Olaus genast störtat omkull. Våldsverkaren är häktad, och Provincial-läkaren förordnad att obducera den döda kroppen. — Vid ett, auktionstillfälle i Skaftekulla by af Hallingebergs socken har, natten emellan den 24 och 25 nästl. månad, en ryslig mordgerning föröfvats å drängen Erik El. Jonsson från torpet Lindefall, som på stället genast aflidit af flera honom i nacken och låren tillfogade större och mindre knifstyng. Såsom misstänkt att vara mest delaktig i illgerningen, är försvarslöse manspersonen Jaen P, Persson från Skaftekulla gripen. (Calmar-bladet.) ooo Landshöfding Nerman befann sig ännu sistl. Onsdags f. m. i Stockholm, men ämnade samma dag att anträda sin hitresa; dock terde de ställningar och förhållanden, som de sista dagarne uppkommit i hufvudstaden, hafva gjort resplanen om intet. — Borgerskapets Riksdagsfullmäktig härifrån staden, Hr Brunnius, lärer vara att någon tid hemförvästa, då ängfartyget Svithiod härnäst hitkommer från Stockholm. (K. L. o. Ö. T.) (Insändt.) Ealigs hvad Skånska Correspondenten för någon tid sedan anmält, kade nuvarande Kyrkoherden i Stjernarp af Bjära Härad och Lunds Suft, S. Möller, i ogenskop af Vakavspredikant i W. Karup, sammenvigt en Enka med en Skeppare, utan att Enkan blifvit lagligen efvitrad. Derföre tilltalad inför Lunds Domkspitel, har bemälte Kyrkoherde ursäktat sig så god: hen kunnat med prima regula jurigz, hvarofter saken blifvit till Domstolen i ortsn hänskjuten, att der ranssakas — men ransakningen utföll till den anklagades nackdel, så att han öfverbovistes om nämnde embetsfol. Till följe af den bållna rensakningen skulle det böga Domkapitiet i Lund fälla sits utslag, men fann för godt att frikänna Tit. Möller på den grund, att dermed ingen skada skett. Men hvsm berättigar Domkapiilet att göra lsx in casu, då likväl 49 kap. 1 S giftermälsbalken i detta fall icke gör något undantag. Hur kunna för öfrigt högv. Domkapitlets utslag förlikes, rörande Prosten Wåblin i Carlshamn och Kyrkoherde Möller i Stjernarp? Den förre blef utan barmhbertighot dömd till afsättning, för det han vigt en underårig flicka — (dermad skedde ej heller någon skada) — den sodnare deremot befrias från ansvar för ett embetsfal, som likaledes medför embatots förlust. Allmänheten känner äfven, att Lunds högv. Domkapitel utdelar sina varningsgrader, också då ingen skada skett, men låter Kyrkoherden Möller, såsom en oskyldig offerbock, passara onäpst. Det intresserer Ing. att veta, huru des:e utsleg kunna förlikas, utan att motsäga hvarBR dra